-— 204 —-
gick han direkte till Sibillot, hvilken då nyss
uppslagit sina ögon, och sade till honom i all-
varlig ton:
— Herr Bibillot, ni lofvade mig i går att,
om ödet någon gång skulle sätta er i tillfälle
att vara mig nyttig, ni ville tjena mig som
en hängifven slaf. Jag kommer nu för att
bedja er uppfylla ert löfte. Ni måste redan
i dag tala med konungen om mig och söka
förmå hans majestät att mottaga mig i sitt
enskilda kabinett.
— Jag skall göra mitt bästa, svarade Si.
billot. Och ni, herr Bforzi, vill ni edligen
förbinda er att aldrig nalkas min dyra och
sköna Katrina?
— Jag lofvar det vid mia adelsmanna-
ära, svarade Raoul, utan att ens draga på
munnen.
— Tack — täck, min käre Sforzi!l utro-
pade Bibillot. Min vän Henrik skall emot-
taga er! i
TRETTIOANDRA KAPITLET.
Kapten de Maurevorts grundsatser.
Döt var ljusa dagen, när Raoul återkom
till Hjortnufvudet. Maurevert hade redan sti-