-— 204 —gick han direkte till Sibillot, hvilken då nyss uppslagit sina ögon, och sade till honom i allvarlig ton: — Herr Bibillot, ni lofvade mig i går att, om ödet någon gång skulle sätta er i tillfälle att vara mig nyttig, ni ville tjena mig som en hängifven slaf. Jag kommer nu för att bedja er uppfylla ert löfte. Ni måste redan i dag tala med konungen om mig och söka förmå hans majestät att mottaga mig i sitt enskilda kabinett. — Jag skall göra mitt bästa, svarade Si. billot. Och ni, herr Bforzi, vill ni edligen förbinda er att aldrig nalkas min dyra och sköna Katrina? — Jag lofvar det vid mia adelsmannaära, svarade Raoul, utan att ens draga på munnen. — Tack — täck, min käre Sforzi!l utropade Bibillot. Min vän Henrik skall emottaga er! i TRETTIOANDRA KAPITLET. Kapten de Maurevorts grundsatser. Döt var ljusa dagen, när Raoul återkom till Hjortnufvudet. Maurevert hade redan sti