-— VUIV
till mötes samt hviskade, i det han vördnads-
fullt bugade sig:
— Guise och Italien.
— Jag är beredd att följa er, min herre,
svarade Raoul. Ni skall ju ledsaga mig?
— Min herre, yttrade mannen, fortfarande
med lika låg stämma, tillåt mig först att för-
binda era ögon.
— Lemna mig bandaget; jag skall sjelf till-
knyta det, sade Raoul.
Vägvisaren tvekade.
— Vill ni ge mig ert Hedorsord, att ni
skall så förbinda era ögon, att ni ingenting
kan se? frågade han.
-— Jag svär det vid min ära.
Mannen medl masken räckte chevaliern
ett konstnärligt broderadt skärp, som var
genomträngdt af en synnerligen angenäm
yällukt.
Enligt löfte, fästade Raoul detta skärp kring
sitt hufvud på ett fullkomligt ärligt sätt.
— Var nu god och räck mig er hand samt
följ mig, yttrade vägvisaren.
Ehuru det — vi upprepa detta ånyo —
vid tiden för vår berättelse icke var något
ovanligt att råka ut för sådana äfventyr som
det ifrågavarande, kände sig chevaliern icke
desto mindre i hög grad nyfiken. Han lem-
nade sig sjelf ingen ro, utan fördjupade sig i
ideliga gissningar. En mängd omständigheter
syntes vitsorda fröken TAssys påstående, att