trogen representation för den regenerande
politik, som är den enda, som kan styrkt
ett på så grymt sätt pröfvadt land. Tvekt
icke att högt och ljudligt uttala på hvilker
sida edra sympatier och våra uppmuntria:
gar ställa sig; kalla alla goda borgare til
enighet och låt dem stärka sig genom et
ogerant utöfvande af det offentliga lifvets
pligter. Det är blott genom ett sådaut fast
uppträdande och genom ett energiskt upp.
rätthållande af alla konservativa principer
som vi i Frankrike kunna konstitäera en
J sann regeringsmajoritet. Inträd från detta
ögonblick i beständig förbindelse med den
befolkning, som mniadministreren. Ötvety-
digheten i er hållning skall höja folkets
moralitet, böja modet på alla anarkiska ten-
denser och öfverallt befästa aktningen för
nationalförsamlingen och lagen. Ma alla,
slutligen, som vilja reorganisera landet un-
der ledning af den namnkunnige marskalk,
som innehbafvarne af den nationala suveräni-
tetea utvalt, vara öfvertygade om, att de
skola bli understödda och försvarade med
fasthet.
Den republikanska kongressen har icke skänkt
sitt bifall åt något af dessa aktstycken,
Hvad Bevuls cirkulär beträffar, anser man
tonen i detsamma vara för anspråksfull, fö
att icke säga hotande och säger att det del-
vis påminner om Napoleon 3:djes cirkulär
efter statskuppen 1851: De rättänkande
medborgarne må vara vid godt mod, men
må de illasinnade darra.4
I Tysklands: katolska biskopar tyckas vara
beredda på att föra kriget mot statsmyn-
digheterna ännu skarpare, än förut. Så ha
de preussiska biskoparne gemensamt till re-
geringen i Berlin afgifvit en protest, riktad
mot de politiskt- religiösa legar, som under
loppet af maj månad utgått från parlamen-
tet. I denna protest, som icke ger något
att önska hvad tydlighet och bestämdhet be-
träffar, förklara biskoparne öppet för konun-
gen, att de se sig nödsakade till att bestämdt
vägra de den 15 Mej offentliggjorda lagarne
lydnad. De sätta de gudomliga lagarnes
och institutionernas myndighet öfver deras,
som äro af menskligt ursprung, och de för-
klara att de icke kuana medgifva staten rätt
alt allena och efter sitt godtfinnande råda
öfver det kristligg lifvets område och kyr-
kans rättigheter. Denna protest antyder,
att den strid, som Bismarck genom sin djerf-
va och bestämda hållning framkallat, ru in-
trädt i en ny och skarpare perind.
Regeringen har omedelbart besvarat pro-
testen på så sätt, att hon konfiskerat det
nummer af det ultramontana bladet Ger-
mania, som innehöll aktstycket, hvilket tid-
ningens redaktion låtit åtföljas af några skar-
på anmärkningar. Bismarcks otgan, Nordd.
Allg. Zeitg., antagor, att regeringen för öf-
rigt icke skall komma att bry sig om hela
protesten, hvars ton, tillägges det, är föga
passande för biskopar, än mindre för erke-
biskopar.
Enligt samma tidning af den 5:te dennes
är det Bismarcks afsigt att upprätta en sär-
skild domstol för kyrkliga angelägenheter,
och hvilkens uppgift det skall bli att ordra
och afgöra de många stridsfrågor och kon-
flikter, hvartill kyrkolagarne utan tvifvel
komma ett ge anledning. Den nya dom-
stolen skall bestå af en president och tre
domare, valde ibland landets högre domare-
personal. Till president lär en medlem af
högeta domstolen i Berlin vara utsedd.
Ett annat slags domstolar är Bismarck
äfven betänkt på att upprätta. Han lär
nemligen den 5:te dennes ha framlagt för
förbundsrådet ett lagförslag, enligt hvilket
förliknivgsdomstolar och kompromissrätter
skola tillsättas för att afgöra uppkommande
stridigheter mellan arbetare och arbetsgif-
vare.
Spanska cortesförsamlingen erbjuder den
pgendomliga synen af blott en venster. Alla
bänkar på höger sida stå nemligen tomma.
Då förhardlingarne öppnades, voro tillstädes
blott 150 deputerade af 400. Sedan ha dock
flere ankommit. Underrättelserna från krigs-
skådeplatsen icke gynsamma. Krigsmi-
nistern Nouvilas försök att omringa carli-
sterna har misslyckats, insurgenterna, under
Dorregarays anförarde, ba undkommit och
befinna sig nu till ett avtal af 5,000 man
infanteri och 250 ryttare på antåg mot Na-
VaTTa.