trogen representation för den regenerande politik, som är den enda, som kan styrkt ett på så grymt sätt pröfvadt land. Tvekt icke att högt och ljudligt uttala på hvilker sida edra sympatier och våra uppmuntria: gar ställa sig; kalla alla goda borgare til enighet och låt dem stärka sig genom et ogerant utöfvande af det offentliga lifvets pligter. Det är blott genom ett sådaut fast uppträdande och genom ett energiskt upp. rätthållande af alla konservativa principer som vi i Frankrike kunna konstitäera en J sann regeringsmajoritet. Inträd från detta ögonblick i beständig förbindelse med den befolkning, som mniadministreren. Ötvetydigheten i er hållning skall höja folkets moralitet, böja modet på alla anarkiska tendenser och öfverallt befästa aktningen för nationalförsamlingen och lagen. Ma alla, slutligen, som vilja reorganisera landet under ledning af den namnkunnige marskalk, som innehbafvarne af den nationala suveränitetea utvalt, vara öfvertygade om, att de skola bli understödda och försvarade med fasthet. Den republikanska kongressen har icke skänkt sitt bifall åt något af dessa aktstycken, Hvad Bevuls cirkulär beträffar, anser man tonen i detsamma vara för anspråksfull, fö att icke säga hotande och säger att det delvis påminner om Napoleon 3:djes cirkulär efter statskuppen 1851: De rättänkande medborgarne må vara vid godt mod, men må de illasinnade darra.4 I Tysklands: katolska biskopar tyckas vara beredda på att föra kriget mot statsmyndigheterna ännu skarpare, än förut. Så ha de preussiska biskoparne gemensamt till regeringen i Berlin afgifvit en protest, riktad mot de politisktreligiösa legar, som under loppet af maj månad utgått från parlamentet. I denna protest, som icke ger något att önska hvad tydlighet och bestämdhet beträffar, förklara biskoparne öppet för konungen, att de se sig nödsakade till att bestämdt vägra de den 15 Mej offentliggjorda lagarne lydnad. De sätta de gudomliga lagarnes och institutionernas myndighet öfver deras, som äro af menskligt ursprung, och de förklara att de icke kuana medgifva staten rätt alt allena och efter sitt godtfinnande råda öfver det kristligg lifvets område och kyrkans rättigheter. Denna protest antyder, att den strid, som Bismarck genom sin djerfva och bestämda hållning framkallat, ru inträdt i en ny och skarpare perind. Regeringen har omedelbart besvarat protesten på så sätt, att hon konfiskerat det nummer af det ultramontana bladet Germania, som innehöll aktstycket, hvilket tidningens redaktion låtit åtföljas af några skarpå anmärkningar. Bismarcks otgan, Nordd. Allg. Zeitg., antagor, att regeringen för öfrigt icke skall komma att bry sig om hela protesten, hvars ton, tillägges det, är föga passande för biskopar, än mindre för erkebiskopar. Enligt samma tidning af den 5:te dennes är det Bismarcks afsigt att upprätta en särskild domstol för kyrkliga angelägenheter, och hvilkens uppgift det skall bli att ordra och afgöra de många stridsfrågor och konflikter, hvartill kyrkolagarne utan tvifvel komma ett ge anledning. Den nya domstolen skall bestå af en president och tre domare, valde ibland landets högre domarepersonal. Till president lär en medlem af högeta domstolen i Berlin vara utsedd. Ett annat slags domstolar är Bismarck äfven betänkt på att upprätta. Han lär nemligen den 5:te dennes ha framlagt för förbundsrådet ett lagförslag, enligt hvilket förliknivgsdomstolar och kompromissrätter skola tillsättas för att afgöra uppkommande stridigheter mellan arbetare och arbetsgifvare. Spanska cortesförsamlingen erbjuder den pgendomliga synen af blott en venster. Alla bänkar på höger sida stå nemligen tomma. Då förhardlingarne öppnades, voro tillstädes blott 150 deputerade af 400. Sedan ha dock flere ankommit. Underrättelserna från krigsskådeplatsen icke gynsamma. Krigsministern Nouvilas försök att omringa carlisterna har misslyckats, insurgenterna, under Dorregarays anförarde, ba undkommit och befinna sig nu till ett avtal af 5,000 man infanteri och 250 ryttare på antåg mot NaVaTTa.