Hvarj ehanda nyheter,
Åter en yttring af den religiösa
fanatiamen, Den i Lille utkommande
tidaniogen TEcho du Nord berättar:
Två faders och moderlösa flickor, tillhöran:
de en aktningsvärd familj, af hvilka den ena
var 22 och den andra 17 år gammal, och som
vid sina föräldrars död blifvit lemnade utan
förmögenhet, hade beslutit söka förvärfva sitt
uppehälle genom en liten modehandel. Men
som ingendera egde de specia-linsigter som
för ändamålet voro nödiga, blefvo de, efter
mogen öfverläggning, ease om att den äldre —
man kan icke nog beundra hennes sjelfupp:
offring — skulle genom att arbeta dag och
natt i Tourcoing, der de bodde, förtjena icke
allenast hvad som åtgick till hennes eget un-
derhåll, utan derjemte en så stor summa att
hon kunde betala läropenningar för sin syster,
hvilken behöfde ungefär 300 frank pr är för
att i ett modemagasin i Lille tillegna sig den
konst, som sedan skulle bereda bogges utkomst.
Sagdt och gjordt. Den yngre flickan for till
Lille, lärde sig modist yrket och återvände
derpå hem, för att börja den tilltänkta rörel-
sen i Toureoing.
Dessa två flickor hade slägtingar i Roubaix
och Tourcoiog, bland dem en tant, som var
mera from än upplyst, och hvilkens fyra döttrar
redan egnat sig åt religionens tjenst. Det upp!
offrande och i allo exemplariska handlingssätt,
gom tanten funnit hos den äldre af de nu
ifrågavarande två flickorna, hado gjort ett syn-
nerligt intryck på den gamla. qvinnan; hon
trodde sig i denna sällsamma dygd se ett be-
vis på att hennes niceo var at försynen be-
stämd för klosterlifvet; och denna tanke lem
nade henne ingen ro, förrän hon uppgjort en
plan för densammas förverkligande.
För några veckor sedan skulle fröken X,
begifva sig till Lille, för att der göra några
uppköp, då hon på bangården i Tourcoing
sammanträffade med sin tant, som äfven upp-
gaf sig ämna resa i ett ärende till Lille. De
båda fruntimren fingo således ressällskap.
Anlända till Lille, bad tanten den unga
flickan vara henno följaktig till ett kloster,
der hon gade sig skola hemta några linneper-
sedlar, hvilka hon låtit sys af dervarande nun-
nor, Fröken X,, som intet ondt anade, upp:
fyllde gerna henves bögäran,
De gingo således tili kiostret. Här blefvo
de mottagna af en nunna, som låtsades ha myc-
ket brådtom och bad fröken X. komma med
henne till den atdelning af klostret, der linnet
syddes, för att hemta tantens persedlar, un-
der det att denua, som förebar trötthet, sjelf
stannade i samtalsrummet. Fröken X. fördes
genom en mängd gångar, rum och korridorer
samt insiäpptes siutligen i en kammare, der
hon blef ombedd att sitta ned ett ögonblick.
Hon väntade, men ingen kom igen; slutligen
blef hon otälig, eteg upp och öppnade dörren,
för att gå sin väg; men fann sig då stå an-
sigte mot ansigte med nunnan, som varit hen-
nes ledsagerska.
— Om linnet ännu ej är färdigt, så får min
tant hemta det en annan gång, sade hon; jag