Hvarj ehanda nyheter, Åter en yttring af den religiösa fanatiamen, Den i Lille utkommande tidaniogen TEcho du Nord berättar: Två faders och moderlösa flickor, tillhöran: de en aktningsvärd familj, af hvilka den ena var 22 och den andra 17 år gammal, och som vid sina föräldrars död blifvit lemnade utan förmögenhet, hade beslutit söka förvärfva sitt uppehälle genom en liten modehandel. Men som ingendera egde de specia-linsigter som för ändamålet voro nödiga, blefvo de, efter mogen öfverläggning, ease om att den äldre — man kan icke nog beundra hennes sjelfupp: offring — skulle genom att arbeta dag och natt i Tourcoing, der de bodde, förtjena icke allenast hvad som åtgick till hennes eget underhåll, utan derjemte en så stor summa att hon kunde betala läropenningar för sin syster, hvilken behöfde ungefär 300 frank pr är för att i ett modemagasin i Lille tillegna sig den konst, som sedan skulle bereda bogges utkomst. Sagdt och gjordt. Den yngre flickan for till Lille, lärde sig modist yrket och återvände derpå hem, för att börja den tilltänkta rörelsen i Toureoing. Dessa två flickor hade slägtingar i Roubaix och Tourcoiog, bland dem en tant, som var mera from än upplyst, och hvilkens fyra döttrar redan egnat sig åt religionens tjenst. Det upp! offrande och i allo exemplariska handlingssätt, gom tanten funnit hos den äldre af de nu ifrågavarande två flickorna, hado gjort ett synnerligt intryck på den gamla. qvinnan; hon trodde sig i denna sällsamma dygd se ett bevis på att hennes niceo var at försynen bestämd för klosterlifvet; och denna tanke lem nade henne ingen ro, förrän hon uppgjort en plan för densammas förverkligande. För några veckor sedan skulle fröken X, begifva sig till Lille, för att der göra några uppköp, då hon på bangården i Tourcoing sammanträffade med sin tant, som äfven uppgaf sig ämna resa i ett ärende till Lille. De båda fruntimren fingo således ressällskap. Anlända till Lille, bad tanten den unga flickan vara henno följaktig till ett kloster, der hon gade sig skola hemta några linnepersedlar, hvilka hon låtit sys af dervarande nunnor, Fröken X,, som intet ondt anade, upp: fyllde gerna henves bögäran, De gingo således tili kiostret. Här blefvo de mottagna af en nunna, som låtsades ha mycket brådtom och bad fröken X. komma med henne till den atdelning af klostret, der linnet syddes, för att hemta tantens persedlar, under det att denua, som förebar trötthet, sjelf stannade i samtalsrummet. Fröken X. fördes genom en mängd gångar, rum och korridorer samt insiäpptes siutligen i en kammare, der hon blef ombedd att sitta ned ett ögonblick. Hon väntade, men ingen kom igen; slutligen blef hon otälig, eteg upp och öppnade dörren, för att gå sin väg; men fann sig då stå ansigte mot ansigte med nunnan, som varit hennes ledsagerska. — Om linnet ännu ej är färdigt, så får min tant hemta det en annan gång, sade hon; jag