vara å la mode, så må man väl ha grundad
anledning att med insändaren fråga:
Hvart skall detta taga vägen? Y.
Utrikes-Nyheter.
Marskalk Mac Mahons regering uppträ-
der mera försonligt och lugnt än de till
ytterlighet gående monarkisterna gilla. Lika
litet som Thiers vill jag vara partiman; jag
begär blott aktning för lagen, skall mar-
skalken ha yttrat. Af denna orsak har han
ock vägrat att öfverlemna inrikesminister-
posten åt en så utpräglad monarkist som
Goulard och ålagt den nuvarande inrikes-
ministern Beul6 att gifva prefekterna in-
struktioner i försonlig riktning. Beul6 har
äfven efterkommit denna befallning i ett
cirkulär till prefekterna, hvari han uppma-
nar dem att ställa sig i spetsen för alla
aktningsvärda medborgare, utan afseende på
partiskiljaktigheter, samt att strängt iakttaga
lagarnes efterlefnad.
Ju mera denna lojala hållning framträder
hos det nya kabinettet, desto mindre sanno-
likt är det, att de hetsiga bonapartisterna
eller reaktionära konservative skola se deras
önskningar blifva uppfyllda, Paul Cassagnacs
artikel i Pays, hvilken vi omnämt, ogillas
af alla moderats tidningar, enär den kan
rubba lugnet och åstadkomma en orolig stäm-
niog. Likeledes tadlas en artikel i BSoir,
venstra centerns tidning, som begär att bi-
skopen af Poitiers skall ståuda ansvar, för
det att han från predikstolen i häftiga ut-
tryck skildrat det radikala partiet såsom
landets olycka.
Äfven hvad den yttre politiken beträffar
är den nya regeringen betänkt på att åt alla
sidor uppträda lugnande.
Ryktena om en möjlig intervention till
påfvens fördel, om ett förestående personal-
ombyte å alla de utländska sändebudsposterna,
am Mac Mahons klerikala och carlistiska
sympatier o. s. v. förklaras af alla tidnin-
gar, som stå regerirgen nära, vara gripna
ur luften.
Bland de organer, som helsat Mac Mahons
utnämnande till republikens president med
.ympati och välvilje, förtjenar Frankrikes
förnämsta tidskrift, Revus des deux Mondes,
att framhållas, just emedan denna i mar-
skalkens personlighet och föregående lif ser
en borgen för en lugn och fredlig utveck-
jing af de franska förhållandena. I sin po-
litiska revy af den 1 dennes yttrar nämda
tidskrift, bland annat, följande: SBonaparti-
sterna, s8om tro sig se en triumf för deras
sak deri, att marskalk Mac Mahon kommit
till rodret, glömma en tid, som de dock böra
Känna, en tid, då man icke sade mycket,
då det som yttrades i ministerrådet ännu
mindre blef bekant, och då general Mac
Mahon var inom senaten den ende, som rö-
stade mot den allmänna säkerhetslagen i
februari 1858. Han yttrade då: Jag hål-
sor mig till våra förfäders tendens: gör hvad
du bör göra, följden må bli hvilken som
helst. Min fullkomliga öfvertygelse är, att
lagen i fråga är okonstitutionel och egnad
att åstadkomma förderfliga verkningar. Så-
som ärlig man, den der svurit författningen
lydnad, såsom oberoende man och i egenskap
af medlem af en lagstiftarde församling tror
jag mig vara pligtig att rösta mot densamma,
Han kunde finna sig i stränga lagar när det
var nödvändigt, men icke i godtycklighet.
Den man, hvilken en af hans vapenbröder
under detta tal sökte hejda genom att säga
honom, att han stod på väg att lemna sin
marskalkstaf på talarestolen, den man, som
kunde i senaten yttra sig så 1858, kan icke
atsätta sitt fädernesland för cesarismens och
godtycklighetens faror. Den, som åberopat
1789 års principer, lagarne mot kejsardömet,
kan icke glömma dem, till fördel för kejsar-
dömet eller för en annan styrelse, som vill
misskänna dem. - Hans sunda omdöme ej
mindre än hans ärlighet och fosterlandskär-
lek göra honom till lagens och Frankrikes
förste tjenare. Detta är orsaken till att
marskalkens utnämning till chef för den
verkställande makten blifvit mottagen med
sympati.X
Den 1 dennes öppnades cortes-församlin-
gens. förhandlingar af Figueras, ej, såsom
oriktigt blifvit uppgifvet, af utrikesministern
Castelar. Ministerpresidenten uttalade rege-
tingens tillfredsställelse öfver att ha utan
plodsutgjutelse kunnat upprätthålla republi-
ken fill det ögonblick, då hon kunde ned-
lögga sin myndighet i församlingens händer.
Efter att ha sökt rättfärdiga upplösandet af
ständiga utskottet och framhållit valens fri-
het, medgaf han att Europa hade mött den
spanska republiken med misstroende, emedan
det icke ännu ansett landet vara moget för
en republikansk regering. Då emellertid
ingen Yhelig allians4 eller någon främmande
inblandning öfverhufvudtaget icke vore att be-
fara, så kunde Spanien utan vidare bekym-
mer sjelf gifva sig sin statsförfattning. Hvad
den inre politiken beträffar tillkännagaf Fi-
gueras att en lag om åtskiljandet af kyrka
och stat skulle föreläggas, att förbättringar
skulle införas irättsskipningen, att finansiela
reformer skulle vidtagas och att slafveriet
på Cuba skulle upphöra. Han slntade sitt
tal med följande ord: Må nu revolutioner.
nas tid vara slut för alltid; må vi göra
stämningen luga och försona partierna i
stället för att söndra medborgarne; må vi
grundlägga ett tillstånd af laglighet och lag-
lydnad, som-ålla älska, emedan det är nyttigt
Dessa vackra ord mottogos af