: Utrikes-Nyheter. SN I Fratikvike fortfar man oupphörligt att afsätta de repubiikanskt sinnade embetsmän och ersätter dem med andra, hvilkas åsigter mera öfverensstämma med regeringens, och nästan hvarje nummer af Journai officiel är öfverfyldt af namnen på nyutnimds prefekter, underprefekter, prokuratorer, generslsekreterare etc. ete. Det säges emollertid att regeringen skulle önska hejda sig på den väg, dit hon drifvits af sina vänner, ty hon riskerar onekligen att på detta sätt förlora sina bästa embetsmän, desså, som tjena landet mindre för det fördelaktiga i deras egen ställning, än för landets sanna intresse. De svårigheter, som regeringen erfar i att utnämna nya embetsmän utan att stöta sig med ett eller annat af de partier på hvilket hon stöder sig, och det ogillande med hvilka de val hon gör betraktas, än af orleanisterna, ön af legitimisterna, än af bonapartisterna, bidrar i sin mån att förklara denna hennes benägenhet att hejda sig på den inslagna vägen. Att detta gent emot de olika partiens påtryekning skall kunna lyckas hennö, är dock föga troligt och i följd af detta skola måhända nya konflikter uppstå. En brefskrifvare från Paris till Köln. Zeit. berättar att orleanisterne, som i sitt raseri mot Thiers alldeles förbisågo huru de bundo händerna på sig sjelfva, nu äro särdeles misslynta. De föratse nemligen att det närvarande nödvändigt skall leda antingen till kejsardönet eller till ött påfviskt-militäriskt skräckvälde. För att visa hvad bonapartisterna vänta, anför brefskrifwaren några ord af Paul Cassagnac i ett: nummer ef Pays. Denna säger nemligen, efter att ha uppmanat Mac Mahon att med ml kreft fortsätta korståget motrepubliken: 4öndast då lägger man hand på en fiende, när man vill döda honom.4 Det jubel med hvilket den nya regeringen alestädes inom de olika landeng påfliga kretsar blifvit Helsal och de temligen otyetydigå pppmaningår, som ställts till henne att gripa fill vapen mot Italiens enhet, tyckas ha uppskråmt Broglio och hans medbröder. Det påstås nemljgen att Broglie med anledning näraf ämnar tillsända Franktikes sändebud i utlandet ett cirkulär, som skall framhålla att den styrelsef ändriog, jom egt-rum, icke medför någon förändring i Frankrikes politik gent emot utlandet, Tyska riksdagen har nyligen sysselsatt sig med budgeten för 1874, och man har vid detta tillfälle fått upplysning om, huru det egentligen förhåller sig med de så mycket omtalte fem milliarderna. Genom lagen af den 8 juli 1872 förfogades öfver Ila milligrd frk till gemensamma utgifter, såsom upprättandet af en invalidfond m. m.; när härtill löggas de 325 mill, som Tyskland betalt Frankrike för jernvägarne i ElsassLothringen, återstår knappast 1 milliard thaler, inberäknade räntorna å kontributionen och de 200 mill, som Paris måste utreda, a