0 WW Am NN angreppet. Tillåt mig ömellertid att för säkeorhetens . skull: vara er följaktig till ör bostad. Vare sig af sinnesrörelge eller misstro, förblef damen i bärstolen ganska? länge tyst, innan hon ändtligen svarade på det sålunda gjorda anbudet. ij — Min herre, yttrade hon:då med en melankolisk stämma, sem genast trängde till:chevalietns hjerta, förlåt mig, omsuttrycken af min tacksamhet icke blifva så varma, söm de borde vara. Jag kan icke utan en. viss wissbelåtenhet tänka på, att, om ej;-händelsen :fört er till detta ställe, skulle jag nu varit befriad från de lidanden, som förbittra mitt lif. Besvära er icke med att följa. mig. De som ämnade mörda mig kunna i hvilket ögonblick som helst återkomma, och det-skulle-smärta mig mycket att se er falla offer för ert mod och er ridderlighet.. Ännu en gång tackar jag er för era goda afsigter. Farväll, . vå Svaret framkallade en synnerlig förvåning kos chevaliern. Det märktes väl, att denna ledsnad vid lifvet, som .den okända damen förklarat sig känna, Verkligen hos henne förefanns, eftersom, hon, då hon nyss undgått en så: hotande fara, redån kunde tsla med. så mycket lugi. Jå — Min fru, såde Raoul, pligten bjuder mig att icke lemna er, förrän jag vet er-vara i säkerhet. Jag skall fullgöra min pligt. Den okända lutade sig tillbaka.i bärstolen