0 WW Am NN
angreppet. Tillåt mig ömellertid att för säkeor-
hetens . skull: vara er följaktig till ör bostad.
Vare sig af sinnesrörelge eller misstro, för-
blef damen i bärstolen ganska? länge tyst,
innan hon ändtligen svarade på det sålunda
gjorda anbudet. ij
— Min herre, yttrade hon:då med en me-
lankolisk stämma, sem genast trängde till:che-
valietns hjerta, förlåt mig, omsuttrycken af
min tacksamhet icke blifva så varma, söm de
borde vara. Jag kan icke utan en. viss wiss-
belåtenhet tänka på, att, om ej;-händelsen :fört
er till detta ställe, skulle jag nu varit be-
friad från de lidanden, som förbittra mitt lif.
Besvära er icke med att följa. mig. De som
ämnade mörda mig kunna i hvilket ögonblick
som helst återkomma, och det-skulle-smärta
mig mycket att se er falla offer för ert mod
och er ridderlighet.. Ännu en gång tackar jag
er för era goda afsigter. Farväll, . vå
Svaret framkallade en synnerlig förvåning
kos chevaliern. Det märktes väl, att denna
ledsnad vid lifvet, som .den okända damen
förklarat sig känna, Verkligen hos henne före-
fanns, eftersom, hon, då hon nyss undgått en
så: hotande fara, redån kunde tsla med. så
mycket lugi. Jå
— Min fru, såde Raoul, pligten bjuder mig
att icke lemna er, förrän jag vet er-vara i
säkerhet. Jag skall fullgöra min pligt.
Den okända lutade sig tillbaka.i bärstolen