Ångfartyget Aros skeppsbrott. I onsdags afton kl. 11 kastade det nya och synnerligen eleganta och beqväma ångfartyget Aros, kapten L. A. Ekeberg, 1088 från Riddarholmsbron för att anträda sin ordinarie nattur till Vesterås. Det var stilla lugnt, luften var klar och himlen molnfri. Med fartyget följde åtskilliga passagerare, och det hade dessutom last af bränvinsfastager, sju sockerfat, fläsklådor samt annat styckegods. Resan gick lyckligt till Bockholmssund. Kaptenen var hela tiden på kommandobryggan, och vid roret stod fartygets rorgängare, Öhman, en med denna segelled synnerligen förtrogen man, något som kan gsägas äfven om kaptenen, enär han i egenskap af styrman flera år befarit densamma. När man, på resa från Stockholm, päåsserat Bockholmssunds brygga, som ligger vid norra stranden, der sundet är smalast, är den utprickade farleden visserligen ganska trång, men den sticker rätt ut i den stora Björkfjärden, som bekant Mälarens största fjärd. Aros passerade utan något äfventyr den smalaste delen af sundet, Klockan var då half ett på natten. Såsom alltid varit brukligt vid dessa nattresor gick fartyget med endast 20 skålp. tryck i ångpannan, då deremot högsta tilllåtna trycket var 40 skålp, Fartyget gjorde omkring 10 knops fart. Det var då den mörkaste stunden på natien. Icke desto mindre observerade kaptenen, som allt jomt var på kommandobryggan, att kursen sattes för långt babord, alltså för nära södra pricklinien af farleden, och skulle just gifys befallning om att stoppa maskin, då fartyget skrapade mot botten, hvarvid maskinisten, som var på sin post och höll Sklart i maskin, genast stoppade. I samma ögonblick stötte fartyget ånyo och denna gång mycket -hårdt, som det tycktes midskepps, under maskin, och stannade. Detta gick så hastigt, att man ej hunnit låta maskin gå back. Genast började maskinrummet fyllas med vatten, och inom ett par minuter voro eldarna släckte. Man kan lättare tänka sig än beskrifva den förvirring och oro, som appstodo ombord. Det var emellertid två omständigheter, som utöfvade en betydligt lugnande verkan på de der varande, först och främst att fartyget stod fast på grundet och med sin fristående del ej visade någon oroyväckan1e brådska att sjunka och dernäst att det var endast några få famnar till land å ömse sidor. Ångfartygets räddningsbåt lösgjordes i hast och de qvinliga passagerarne fraktades först ; land åt Kaggeholmssidan. Färjkarlen derESS a Nn a a ka