som utgjorde festens föremål. Men jag tror lik.
väl, att man kan vara berättigad antaga, att äf-
ven det folk och land, som i konungen eger sin
främsta represertant, åtminstone i någon mån kan
känna sig delaktigt i den aktningsbetygelse, som
vid detta tillfälle vederfarits dess konungahus.
Vi äro i detta som i många andra afseenden
så lyckliga, att vi från våra fäder mottagit ett
dyrbart arf af aktning och anseende, och våra
ecenare obestridliga framsteg ej blott i materielt
välstånd, utan ock ifråga om undervisningsväsen-
det samt andra sociala och politiska förhållanden
hafva utan tvifvel än vidare tillvunnit sig andra
länders uppmärksamhet. Må vi derför också fort-
sätta att på ett lugnt och värdigt sätt sålunda
häfda vår plats bland de civiliserade folken, och
säkerligen kunna vi då också alltid med tilltör-
sigt se framtiden till möte — i dettå fall lyck-
ligare än så många andra, hvilka blott med oro
och ovisshet kunna motse den kommande dagen!
Ännu en gång hembär jag na, då kammaren
åtskiljes, å dess vägnar till herr talmannen och
vice talmannen vår bjertliga tacksägelse och af-
skedshelsning under tillönskan af lycka och väl-
gång för framtiden:
Under ömsesidiga varma och kreftiga hand-
skakningar åtskildes ledamöterna.