liga tacksamhet för den vänskap, välvilja och fö troende, hvarmed jag fortfarande funnit mig on fattad. 5 Det ligger i sjelfva sakförhållandet af årlig riksdagar att hvarje bland dem i allmänhet ick kan lemna stora resultat; men sedan meningarn blifvit under föregående riksdagar småningom ut f ) bildade och sammanjemkade, följer beslutet så som en fullmogen frukt at upplyst öfvertygelse Den lagetiftning, som skall medföra allmän nyt och belåtenhat, framgår icke genom hättiga an lopp, utan genom upplyst samverkan mellan nitet värma och erfarenhetens besinning. Att denn samverkan mer och mer må blifva bestämmand för våra riksdagars arbeten utgör lika visst de första vilkoret för samhällets lugna och lycklig: utveckling, som att dertill kraftigt medverka all tid varit och städse skall förblifva denna kam mares ögonmärke och bemödande, Lifvad af sådan öfvertygelse, anhåller jag vörd nadsfullt att i herrarnes vänsksp och förtroende få vara innesluten. Härpå svarade kammarens ålderspresident friberre Sprengtporten: Herr grefve och talman! Första kammarens ledamöter fullgöra en för dem dyrbar pligt, då de till sin talman framföra uttrycken af deras vördnadsfulla tacksamhet för dess högt värderade ledning af kammarens nu afslutade förhandlingar. Dessa hafva vid denna rikadeg berört djupt liggande sambällsfrågor, under hvilkas handlägg. nivg mycken skiljaktighet i åsigter gifvit sig till känna, men härvid bör man icke fästa sig, ty det ligger i det fria etatsskickets väsende, att det är genom en meningarnes brytning mot hvarandra, som det rätta träder fram och slutligen tillvinner sig segern. Många af.de fattade besluten sakna ännu konungamaktens insegel, och innan detta blifvit pitryekt, är det för tidigt att uppskatta dem till leras fulla betydelse. De tänkesätt, som första kammaren varit i tillfälle att under en följd af år nedlägga inför sin talman, äro af egenskap stt vinna och icke ett förlora genom tidens inverkan; det behöfves således icke alt förnya försäkran Om deras oföränderlighet, då jag nu går att å allas våra vägnar utbedja obs att i herr grefvens och talmannens fajarande vänskap och hågkom:t varda bibena. I andra kammaren uttalado landshöfding Asker följande afskedsord: ! Mine herrar! Vi stå nu vid gränsen sf våra arbeten. Rikedagen8 andra kammare kan icke frånkännas sin skifteslott för hvad kammaren medverkat till de mer än vanligt betydelsefulla beslut, sök under denna riksdag blifvit fsttade. Om än en och snnan framstående samhällsfråga icke kupnat pu bufvudeakligen afgörae, må det förskotsvis utförda arbetet dertöre icke anses förspildt.De frön, som nedläggas i riksdagens jord, gro långs samt till växtlighet. Må de hellre anförtros åt säker framtida utveckling, än att obetingadt skulle afmejas brådmognsa, merändels otillfredsställande skördar. .. Från den plats, som jag innehaft i kammaren, återstår mig nu att i dessa afskedsord beteckna den djupa tackaamhetskänsla, som jag i mitt hjerta alltid skall bevera för den välvilja jag rönt, det undseende som blifvit mig visadt. Medtaget, på skilda vägar till edra hem mina lifligaste välönskningar för framgången åt edra sträfvanden, omsorger och mödor på de fält, der hvar och en af oe3 har sin del och sitt ansvar i medborgerliga värt till fosterlandets gagn! Andra kammarens ålderspresident, friherre Gripeastedt, svarado å kammarens vägnar med följande tal: Hr talman! Såsom den äldste af kammarens ledamöter torde det tillkomma mig att å kammarens vägnar besvara den vackra och bjatiga afskedshelsning, som br talmannen nu behagat till oss framföra. Och detta uppdrag är icke heller svårt, då jaj är förvissad om, art jag endast gör mig till tolk för en alldeles enhällig känsla, när jag till eder, hr talman, hembär allas vår gemensamma, tickSN för det utvärkta sätt, på hvilket ni uppfyllt edert mödosamma och ansvarstulla kall såsom ledare af våra förhandlingar. Hvad som vid riksdagens början i detta hänseende endast utzjorde en välgrundad förhoppning, nemligen: att dedningen af dessa öfverläggningar alltid skulle bära vitme om skicklighet, rättvisa och oväld, bar i fullaste mått under den förflutna tiden blifvit äf erfarenheten bekräft.dt; och der: bedja vi eder ock:å såsom en ringa lön r edra mödor mottaga ett varmt och upprik. tigt uttryck af vår ektoing och erkänsla, hvar: jemta vi ävbålla att af samma skäl äfven få utstriicka denna vår tacksägelse till vår högt värderade. vice talman. Men må det tillåtas mig attinu i afskedsstuni den, iansn vi åtskiljas, 44 kasta en blick tills baka, dels på den pu tilländalupna riksdagen resultater, dels på en tilldragelse, som under densamma inträffat. Hvad gom under denna riksdag blifvit ut tadt är i sanning ej obetydligt, :och då man, så: som tilibörligt är; tiger i betraktande, stt nir riksdagarne årligen återkomma och skola afslut:s på fyra månader, i följd hvaraf man icke ski; ligen: kan: fordra af hverje sådan riksdag lika mycket som då riksdegarne inträffade endast hvart tredje år, och då riksdagsarbetet ofta utsträcktes till. mera än ett helt år, så tror jag icke, at:-1873 års riksdag behöfver frukta en jemförelse med sina föregångare, Föratom de beslut, som i fråga om skolväsens det och främmande trosbekännare samt åtikilliga andra vigtigare frågor blifvit fattade, har äfven rörande fandeta penningeväsen den högst väsent: liga och af behofvet allt mera Fögärne förändring blitvit vidtogen, att värdemitaren skall bestå af guld i stället för silfver, äfvensom att i sammanhang härmed fullständig likhet i dessa förhållanden blifvit vunnen med ett af våra grannländer. Och om nu också det andra af dessa grannländer funnit för godt stt af skäl — som vi böra hoppas åtninstone icke må vara af dn beskaffenhet som. de, hvilka presidenten ,i Stor thinget från sin plats fonnit lämpligt att anföra — vägrat att biträda den för a!la de tre nordi: ska länderna i detta afseende föreslagna, gemönsamma konventionen, så blir olizenheten häraf för oss ringa eller ingen, men det har derigenom åtminstone blifvit visadt, att nu från Norges sida någon önskan tillnärmare anslutning äfven i en rent materiel fråga icke förefinnes, så ämna lvi Å vår sida ej heller deråf låta förhindra oss från att gemensamt med Danmark vidtaga de åtgärder, som vi finna för oss lämpliga. Den händelse under riksdagens lopp, på hvilken jag nyss hänsyftade, lär deras majestäters kröning. Vi ha visserligen sett, att olika meningar egt rum angående lämpligheten och tidsenligheten oumera af en dylik ceremoni, men jag antager iåsom. alldeles gifvet, att i fråga om det sit, på hvi!ket denna tilldragelse blifvit af frömmande makter beaktad, endast en odelad känsla af tillMK OR RAE KE ES är Sr pr get