liga tacksamhet för den vänskap, välvilja och fö
troende, hvarmed jag fortfarande funnit mig on
fattad.
5 Det ligger i sjelfva sakförhållandet af årlig
riksdagar att hvarje bland dem i allmänhet ick
kan lemna stora resultat; men sedan meningarn
blifvit under föregående riksdagar småningom ut
f ) bildade och sammanjemkade, följer beslutet så
som en fullmogen frukt at upplyst öfvertygelse
Den lagetiftning, som skall medföra allmän nyt
och belåtenhat, framgår icke genom hättiga an
lopp, utan genom upplyst samverkan mellan nitet
värma och erfarenhetens besinning. Att denn
samverkan mer och mer må blifva bestämmand
för våra riksdagars arbeten utgör lika visst de
första vilkoret för samhällets lugna och lycklig:
utveckling, som att dertill kraftigt medverka all
tid varit och städse skall förblifva denna kam
mares ögonmärke och bemödande,
Lifvad af sådan öfvertygelse, anhåller jag vörd
nadsfullt att i herrarnes vänsksp och förtroende
få vara innesluten.
Härpå svarade kammarens ålderspresident
friberre Sprengtporten:
Herr grefve och talman!
Första kammarens ledamöter fullgöra en för
dem dyrbar pligt, då de till sin talman framföra
uttrycken af deras vördnadsfulla tacksamhet för
dess högt värderade ledning af kammarens nu
afslutade förhandlingar.
Dessa hafva vid denna rikadeg berört djupt
liggande sambällsfrågor, under hvilkas handlägg.
nivg mycken skiljaktighet i åsigter gifvit sig till
känna, men härvid bör man icke fästa sig, ty
det ligger i det fria etatsskickets väsende, att det
är genom en meningarnes brytning mot hvarandra,
som det rätta träder fram och slutligen tillvinner
sig segern.
Många af.de fattade besluten sakna ännu ko-
nungamaktens insegel, och innan detta blifvit
pitryekt, är det för tidigt att uppskatta dem till
leras fulla betydelse.
De tänkesätt, som första kammaren varit i
tillfälle att under en följd af år nedlägga inför
sin talman, äro af egenskap stt vinna och icke
ett förlora genom tidens inverkan; det behöfves
således icke alt förnya försäkran Om deras oför-
änderlighet, då jag nu går att å allas våra vägnar
utbedja obs att i herr grefvens och talmannens
fajarande vänskap och hågkom:t varda bibe-
na.
I andra kammaren uttalado landshöfding
Asker följande afskedsord: !
Mine herrar!
Vi stå nu vid gränsen sf våra arbeten. Rike-
dagen8 andra kammare kan icke frånkännas sin
skifteslott för hvad kammaren medverkat till de
mer än vanligt betydelsefulla beslut, sök under
denna riksdag blifvit fsttade. Om än en och sn-
nan framstående samhällsfråga icke kupnat pu
bufvudeakligen afgörae, må det förskotsvis ut-
förda arbetet dertöre icke anses förspildt.- De
frön, som nedläggas i riksdagens jord, gro långs
samt till växtlighet. Må de hellre anförtros åt
säker framtida utveckling, än att obetingadt skulle
afmejas brådmognsa, merändels otillfredsställande
skördar.
.. Från den plats, som jag innehaft i kammaren,
återstår mig nu att i dessa afskedsord beteckna
den djupa tackaamhetskänsla, som jag i mitt
hjerta alltid skall bevera för den välvilja jag rönt,
det undseende som blifvit mig visadt. Medtaget,
på skilda vägar till edra hem mina lifligaste väl-
önskningar för framgången åt edra sträfvanden,
omsorger och mödor på de fält, der hvar och
en af oe3 har sin del och sitt ansvar i medbor-
gerliga värt till fosterlandets gagn!
Andra kammarens ålderspresident, friherre
Gripeastedt, svarado å kammarens vägnar med
följande tal:
Hr talman!
Såsom den äldste af kammarens ledamöter torde
det tillkomma mig att å kammarens vägnar be-
svara den vackra och bjatiga afskedshelsning,
som br talmannen nu behagat till oss framföra.
Och detta uppdrag är icke heller svårt, då jaj
är förvissad om, art jag endast gör mig till tolk
för en alldeles enhällig känsla, när jag till eder,
hr talman, hembär allas vår gemensamma, tick-
SN för det utvärkta sätt, på hvilket ni upp-
fyllt edert mödosamma och ansvarstulla kall så-
som ledare af våra förhandlingar. Hvad som
vid riksdagens början i detta hänseende endast
utzjorde en välgrundad förhoppning, nemligen:
att dedningen af dessa öfverläggningar alltid
skulle bära vitme om skicklighet, rättvisa och
oväld, bar i fullaste mått under den förflutna
tiden blifvit äf erfarenheten bekräft.dt; och der:
bedja vi eder ock:å såsom en ringa lön
r edra mödor mottaga ett varmt och upprik.
tigt uttryck af vår ektoing och erkänsla, hvar:
jemta vi ävbålla att af samma skäl äfven få
utstriicka denna vår tacksägelse till vår högt
värderade. vice talman.
Men må det tillåtas mig attinu i afskedsstuni
den, iansn vi åtskiljas, 44 kasta en blick tills
baka, dels på den pu tilländalupna riksdagen
resultater, dels på en tilldragelse, som under den-
samma inträffat.
Hvad gom under denna riksdag blifvit ut
tadt är i sanning ej obetydligt, :och då man, så:
som tilibörligt är; tiger i betraktande, stt nir
riksdagarne årligen återkomma och skola afslut:s
på fyra månader, i följd hvaraf man icke ski;
ligen: kan: fordra af hverje sådan riksdag lika
mycket som då riksdegarne inträffade endast
hvart tredje år, och då riksdagsarbetet ofta ut-
sträcktes till. mera än ett helt år, så tror jag icke,
at:-1873 års riksdag behöfver frukta en jemfö-
relse med sina föregångare,
Föratom de beslut, som i fråga om skolväsens
det och främmande trosbekännare samt åtikilliga
andra vigtigare frågor blifvit fattade, har äfven
rörande fandeta penningeväsen den högst väsent:
liga och af behofvet allt mera Fögärne för-
ändring blitvit vidtogen, att värdemitaren skall
bestå af guld i stället för silfver, äfvensom att i
sammanhang härmed fullständig likhet i dessa
förhållanden blifvit vunnen med ett af våra grann-
länder. Och om nu också det andra af dessa
grannländer funnit för godt stt af skäl — som
vi böra hoppas åtninstone icke må vara af dn
beskaffenhet som. de, hvilka presidenten ,i Stor
thinget från sin plats fonnit lämpligt att anföra
— vägrat att biträda den för a!la de tre nordi:
ska länderna i detta afseende föreslagna, gemön-
samma konventionen, så blir olizenheten häraf
för oss ringa eller ingen, men det har derigenom
åtminstone blifvit visadt, att nu från Norges sida
någon önskan tillnärmare anslutning äfven i en
rent materiel fråga icke förefinnes, så ämna lvi
Å vår sida ej heller deråf låta förhindra oss från
att gemensamt med Danmark vidtaga de åtgär-
der, som vi finna för oss lämpliga.
Den händelse under riksdagens lopp, på hvilken
jag nyss hänsyftade, lär deras majestäters krö-
ning. - Vi ha visserligen sett, att olika meningar
egt rum angående lämpligheten och tidsenligheten
oumera af en dylik ceremoni, men jag antager
iåsom. alldeles gifvet, att i fråga om det sit, på
hvi!ket denna tilldragelse blifvit af frömmande
makter beaktad, endast en odelad känsla af till-
MK OR RAE KE ES är Sr pr get