Riksdagens afslutar. ae.
Denna akt försiggick i går i sedvanlig
D i
Riksdagspredikan.
Före klockan 11 begaf, sig det fåtal a
riksdegsmännen;: som ännu fans: qvar i sta
den till Storkyrkan, för att åhöra riksdags.
predikan.
Inuti och utanför kyrkan paraderade der
vanliga honnörsvakten, och öfvervarades
gudstjensten af konungen jemte stater och
kårer. e
Altartjensten förrättades af komministrarne
N. I. Stahre och C. A, Leopold.
Före predikan afsjöngos psalmerna nr 824,
vers 4 och följ,, 272 samt 112; vers 9.
Predikan hölls af komminister P. A; Ruus
öfver texten (Davids psalm nr 116, verserna
17, 18 och 19). Dig vill jag offra tackså-
gelse och predika Herrans namn. Jag vill
betala mina löften Herranom för allt hans
folk: uti gårdarne åt Herrans hus, uti dig,
Jerusalem. — Halleluja. Predikan afhandlade
med anledning af denna text: Ett af Her-
ran. välsignadt folk offrar tacksägelse i går-
darne åt Herrans hus.
Efter predikan afsjöngs psalmen 431,
vers 9,
2 I rikssalen.
Efter det hvar och en intagit sina platser,
i den ordning särskildt utfardadt ceremoniel
föreskref, äskade riksmarskalken ljud och
till troaen framträdde kamrarnos talmän,
första kammarens först och derefter andra kam-
marens,ocbframas lohvarsittafskedstal. Chefen
för oivildepartomontet, stadsrådet Bergström,
uppläste- derpå riksdagsbeslutet, hvarefter
konungen framsade med stark stämma det
trontal, hvars ordalydelse återfinnes här ofvan
och hvari han särskildt betonade den strof,
som vidrörde försvarsfrågan.
Första kammarens talman, grefvo Lager
bjelke, yttrade:
Btormäktigste, allernådigsie konung!
Första kammaren anhäller att nu via riksdagers
slut få inför eders kungl. maj:t frambära de för-
nyade uttryeken af sina oskrymtade välönskningar,
Tro och lofven mellan konung och folk äro i
Svea land icke blott uttryck af lagars bud och be:
fallning; de äro äfven fast grundade på djup öf-
Vertygelse och bjertats maning. Sådsaa voro ct
de känslor, hvilka vid eders kungl. maj:ts och
dess-höga gemåls kröning nedkallade himlens väl-
signelse öfver förbundet mellan konung och folk,
mellan konungamakt och folkfrihet. Detta för:
bund är uti vårt land urgammalt. och eders cungl,
msij:t skall uti detsamma finna ett fast stöd för sin
tron, likasom Sveriges folk uti detta förbuad ser
en säker borgen för sin frihet.
De smärtsamma pröfningar, hvilka eders kungl,
maj:t och konungahuset varit underkastade, hafva
åter förnyate genom h k. h hertigens af Dalarne
födliga frånfälle. Uppriktigt deltagande från fol,
ets sida vid denna sorgliga förlust har sant tol
kat de känslor af liflig tillgifsenhet, hvilka egnas
konungahuset.
Vigtiga frågor hafva varit föremål för denna
riksdags behandling och fiera bland dem hafva öf.
ven funnit sin slutliga lösniog eller blifvit dertill
väsentligen närmade. Så har, efter förändring sf
72 ? regeringsformen, en ny myntfot, grundad på
uld, blifvit antagen ge sensamt för Sverige och
janmark Sedan de storartade jernvägsbyggnader,
hvilka i de sydliga och mellersta delarne af riket
för statens räkning bedrifvas, numera snart äro
fullbordade, har beslut blifvit fattadt om stamba.
nors byggande jomväl inom Norrland. Till bere
dande af mera enkelhet och reda i drätselförvalt.
ningen har ett stort stog blifvit taget gonom öfver.
flyttning från riksgäldskontoret till statskontoret
at åtskilliga såväl inkomster som utgiiter och för-
valtningsbestyr. Det förslag till förändringar i
elementar!äroverken, hvilket eders kungl. maj:t
afgifvit, har blifvit af riksdagen i väsentliga delar
antaget. Likaledes har eders kungl. maj:ts för-
slag till lag, åsyftande utvidgad Tio srineh
blitvit af riksdagen hufvudsakligen bifallet, j
Känslor af trohet, vördnad och tillgifvenhet för
konung och konungsahus äro djupt-roti ri
svenskt hjerta, och det är äfven under uppriktig
försäkran om dessa sina känslor som första kam-
maren utber sig att i eders kungl. mej:ts nåd och
ynnest stä:. få vara inneslutsn.
Innehållet af det tal, andra kammarens tal-
man, ländshöfding Asker, höll, var följande:
Siormäktigste allernådigate konung!
Med okonstladt deltagande i den sorg, som
under riksdagen träffat eders kungl. m:t och det
kungliga huset, har andra kaminaren till hvik
rummet i Riddarholmskyrkans bvalf beledsagat
stoftet af-den-alltför tidigt-bortgzångne, vänfaste
och nu saknade bertigen af Dalarne för ett så-
lunda egna honom fösterjordens sista afsked ,
Skickelserna omvexla med hågkomsterna af
framfarna dagar. Högtidligt äro nu tcoketslöft:n
utbytta mellan Sveriges konung och folkets oms
bud vid deras mejestiters invigning till sin höga
bestiävimelse: Kronan är ett vårdtecked-att-ri-
kets styrelse. såsom bittills skall blifva fridsäll
lycklig och gagnande. Så har ock, med bifall
till e. k. m:t: nådiga framställningar, riksdagen
afgjort flera framstående samhällsfrågor Hirvid
må företrädesvis omförmälas besluten ängående
antagandet af en myntkonvention samt dermed
ängande lagar; betryggande af skogens
framtida bestånd inom de nordligaste länens
lappmarker ; upphörande af den vissa heminan nå
liggande kronobrefbäring; förändrad organisation
af armåns generalstab och fortsättning af statens
jernvägsbyggnader. Den ena af dessa vägar
blifver en ny jernlänk, ännu närmare till hvar-
andra anslutande de förenade rikena.
Särskildt har riksdagen i underdånighet anhål-
lit att eders k. m:t med föranledande af antydda
grander, täickes lita utarbeta öch framstilla för-
slag angåend6 försvarsviäsendets tidsenliga om-
bildning och.den i sammanhang dermed ställda
frågan om grundskattornas afskaffande. Andra
kammaren vidblifver i underdånighet den tillits-
falla öfvertygelse, att eders k. m:t, när tänke-
slitten mognat och meningarne mötas, skall upp-
höja till verklighet hvad många tänkt eller ön-
skat eller förberedt.
Med-tillönskan af lycka och välsignelse öfver
eders k. m:t och dess kungliga hus, anhåller an-
dra kammaren att städse få vara omfattad af
eders k. m:tz nådiga gunst och bevågenhet.
Bland de i rikssalen närvarande märktes h.
m:t drottningen med uppvaktning, de flesta
här ackrediterade utländska sändebud; högre
hoffunktionärer m. fl., samt en hufvudsak-
igen af damer bostående, skådelysten allmän-
bet,
I riksdagshuset.
Sedan riksdagsmännen åter samlats isina
respektive plenisalar, fvexlades afskedstal på