— Herr markis! ...
— Tig! Jag tål ej, att någon faller mig i
talet. Ni begära en förklaring? Nåväl, ni
skola få hvad ni önska. Jaså, minga goda
grannar, mina hederliga och trogna bunds-
förvandter, ni ha verkligen hoppats, ätt lejo-
net ej skulle vara på sin vakt? Ni ha trött,
att ni skulle lyckas öfverrumpla den. fruk.
tansvärde, medan han sof:? Ni ha fullkomligt
misstagit er, mina herrar ... Jag undrar inte
äfver att ni blekna och synas besvärade. Ja,
jag skulle nästan vilja slå vad om, att ni alla
i denna stund befinna er så illa till mods, att
ingen af er skulle kunna eller våga redogöra
för det motiv, som föranledt er att hedra mig
med detta besök. Jag skall tala om motivet.
Ni tänkte blanda er uti hvad som ej rör er;
ni hoppades kunna förmå mig aft Ifta nåd gå
för rätt, ni ville försöka rädda en skurk,
som för närvarande dväljes i ett af Trem-
blayg underjordiska fängelserum. Hvad kunna
ni väl ha för ett intresse för denne vagabond,
sftersom ni, endast för hans skull, våga ådraga
er sjelfva min vrede?
— Herr markis, era obefogade förebråel-
ser, ert... NN
— Tyst, säger jag igen! Mina bästa her-
rar, mina förträffliga grannar; äll denna för-
ällning är helt och hället både onödig och
onyttig, Tack vare min makt, behöfver jag
icke ljuga. Jag slipper användå nattens mör-
ter för att utföra mina planer — jag, hand-