— Herr markis! ... — Tig! Jag tål ej, att någon faller mig i talet. Ni begära en förklaring? Nåväl, ni skola få hvad ni önska. Jaså, minga goda grannar, mina hederliga och trogna bundsförvandter, ni ha verkligen hoppats, ätt lejonet ej skulle vara på sin vakt? Ni ha trött, att ni skulle lyckas öfverrumpla den. fruk. tansvärde, medan han sof:? Ni ha fullkomligt misstagit er, mina herrar ... Jag undrar inte äfver att ni blekna och synas besvärade. Ja, jag skulle nästan vilja slå vad om, att ni alla i denna stund befinna er så illa till mods, att ingen af er skulle kunna eller våga redogöra för det motiv, som föranledt er att hedra mig med detta besök. Jag skall tala om motivet. Ni tänkte blanda er uti hvad som ej rör er; ni hoppades kunna förmå mig aft Ifta nåd gå för rätt, ni ville försöka rädda en skurk, som för närvarande dväljes i ett af Tremblayg underjordiska fängelserum. Hvad kunna ni väl ha för ett intresse för denne vagabond, sftersom ni, endast för hans skull, våga ådraga er sjelfva min vrede? — Herr markis, era obefogade förebråelser, ert... NN — Tyst, säger jag igen! Mina bästa herrar, mina förträffliga grannar; äll denna förällning är helt och hället både onödig och onyttig, Tack vare min makt, behöfver jag icke ljuga. Jag slipper användå nattens mörter för att utföra mina planer — jag, hand