bundsföryandt, underrättat hr de la Tremblays
dörom att chevalier Sforzis bebådade afrätt-
ning uppväckt stor harm hos den kringboende
ådeln samt tillrådt honom att, ifall ban ovil-
korligen ville tillfredsställa sitt härmdbegär,
göra detta i hemlighet och under iakttagande
af alla möjliga försigtighetsmått. i
Plötsligt stannade markisen och utbrast i
tvär ton, vändande sig till en grupp samsprå-
kande ädlingar:
— Parbleu! mina herrar, ni behöfva visst
inte hviska till hvarandra. Talen ut, hvad
ni tänka — det är mig redan förut väl bekant.
Den öfvermodiga, hånfulla min, hvarmed
dessa föga artiga ord uttalades, försatte dem,
till hvilka de ställdes, i en pinsam förundran.
Flera af dessa herrar, som nära kände mar-
kisen och vant sig vid att då och då bli be-
mötta af honom på ett spotskt och frånstö-
tande sätt, tillstodo för sig sjelfva, att han
aldrig förr i så hög grad förgått sig mot dem,
— Herr markis, svarade en af dem, ri talar
till oss snarare som en domare till brottelin-
gar än som en adelsman till sina gelikar.
— Ni har funnit rätta ordet, min herre —
brottslingar! inföll markisen i vredesmod.
Guds död! jag låter ej lura mig af era för-
vånade miner och bycklande blickar! Må jag
slippa bevittna denna föraktliga feghet, detta
låtsade kryperi; jag fordrar, att ni åtmins
stöne skola ha mod satt tillstå er uselhet.
BIDDAREN SFORZI ELLEB VAPENBRÖDERNA. BB.