SS VR
skulle de för längesedan med värjan i hand
ha kommit till min hjelp — era vänner och
medbrottslingar rygga tillbaka för det förfär-
liga ansvar, ni vill äråga öfver såväl dem
som er. så da he na :
— Sforzi, yttrade markisen med dämpad
stämma, för sista gången söger jag er, att ni
nu ej;har att sysselsätta er mel mitt upp-
förande; utan endast -bör söka försvara er
sjelf-mot den: svåra beskyllning, som jag på
goda skäl mot er riktat.
Chevaliern teg ett ögonblick; derefter sade
han i en tor, som icke längre var ironisk
eller hårmpsen, utan fäll af imponerande vär-
dighet: :
— Ske er vilja, markis. Jag skall afgifva
de- förklaringar ni begär, icke för det jag ön-
skar urskulda mig sjelf, ötan blott för att
beskrifva, huru nedrigt bi handlat mot fru
d Erlangens, och således blotta er öselhet in-
förvallg dessa personer, som här omgifva er.
Ni-talar om den aflidna grefvinnans uppro-
riskhet: :Tillåt mig fråga: på hvad grund kan
ni fordras lydnad ef fru VErlanges? Inhe-
hafvarne af slottet Tauve ha aldrig varit va-
galler åt herrarne af Tremblays; men som
fru VErlanges: sjelf berättade för mig, har
det-i följd af ett gammalt bruk ansetts åligga
dem att till markisatet Tremblays erlägga en
cårligs skatt, bestående af öh viss mindre qvan-
titet spanmål. Antag att egarinnan af Tauve
skulle undandragit sig att utgifva denna skatt;