Stor förlust för vetenskapen. Det har spökat i Kåremåla (se den ofantligt grundliga utredning af sanna förhållandet med stenpassionen i Kåremåla, meddelad i tidningen Kalmar; ge äfven den ur nämda tidning hemtade förklaring som influtit i Dagens Nyheter den 17 maj). Stenar har kastats i Abraham Isackssons boning, det är säkert; och att hin sjelf har kastat dem, är lika säkert, ty G. P. Jonsson säger stt Gud sjelf möjligen kunnat gifva satan tillstånd dertill för någon ännu icke allmänt känd sorsak. (Det låter gom vi framdeles skulle kunna få allmän kännedom om Guds rådslag härutinnan!) Nog om den saken; men hvarför icke taga vara på åtminstone en enda af dessa märkvärdiga stenar och insända dem till vår vetenskapsakademi? Stenar ur andeverlden, det vore något till fynd, det! Ett enda litet skåp med påskrift: Stenar ur andeverlden skulle locka hit all verldens vetenskapsmän. Och hvilken effekt de der stenarne skulle hafva gjort vid Wienexpositionen, sen! Nog gjorde professor Nordenskiöld ett vackert fynd, då han hittade de märkvärdiga blocken på Grönland; men hvad äro väl Nordenskiölds Grönlan isblock emot Isackssons Kåremålastenar? Man kan icke nog beklaga den stora förlusten för vetenskapen, att icke nämda skatt blif-vit tillvaratagen. Denna omständighet påminner om en brist i vår lagstiftning, hvilken senare, ehuru den visat sig rätt mån om vetenskapen, då den påbjudit att. de skatter och antiqviteter som uppgräfvas ur den svenska jorden skola hembjudas till: staten; likväl förgätit att påbjuda tillvaratsgandet af fynd som nedregnat ur andeverlden. Må vi få hoppas att denna lagstiftningsfråga blifver upptagen vid nästa riksdag! Det är väl nu redan för sent att få rätt på de rara stenarna, och förlusten är och för blir oersättlig. Hvad deras beskaffenhet beträffar, äro vi, tyvärr, hänvisade endast till gissningar; och sådana hafva icke heller saknats. Somliga tro att stenarne bestått af några på jorden alideles obekanta elementer, andra att de till äfventyrs utgjort en sammansättning af svafvel-kis och petrificerad dyfvelsträck i någon för oss obekant kristallisationsform. . Men. insändaren, som noga tänkt öfver saken, antager som säkrast, att de måste hafva tillhört den stenart som kallas Lapis infernalis. Stensamlare.