Stor förlust för vetenskapen.
Det har spökat i Kåremåla (se den ofant-
ligt grundliga utredning af sanna förhållan-
det med stenpassionen i Kåremåla, meddelad
i tidningen Kalmar; ge äfven den ur nämda
tidning hemtade förklaring som influtit i
Dagens Nyheter den 17 maj). Stenar har
kastats i Abraham Isackssons boning, det är
säkert; och att hin sjelf har kastat dem, är
lika säkert, ty G. P. Jonsson säger stt Gud
sjelf möjligen kunnat gifva satan tillstånd
dertill för någon ännu icke allmänt känd
sorsak. (Det låter gom vi framdeles skulle
kunna få allmän kännedom om Guds råd-
slag härutinnan!) Nog om den saken; men
hvarför icke taga vara på åtminstone en
enda af dessa märkvärdiga stenar och in-
sända dem till vår vetenskapsakademi?
Stenar ur andeverlden, det vore något till
fynd, det! Ett enda litet skåp med påskrift:
Stenar ur andeverlden skulle locka hit all
verldens vetenskapsmän. Och hvilken ef-
fekt de der stenarne skulle hafva gjort vid
Wienexpositionen, sen! Nog gjorde professor
Nordenskiöld ett vackert fynd, då han hit-
tade de märkvärdiga blocken på Grönland;
men hvad äro väl Nordenskiölds Grönlan is-
block emot Isackssons Kåremålastenar? Man
kan icke nog beklaga den stora förlusten
för vetenskapen, att icke nämda skatt blif-
-vit tillvaratagen. Denna omständighet på-
minner om en brist i vår lagstiftning, hvil-
ken senare, ehuru den visat sig rätt mån om
vetenskapen, då den påbjudit att. de skatter
och antiqviteter som uppgräfvas ur den sven-
ska jorden skola hembjudas till: staten; lik-
väl förgätit att påbjuda tillvaratsgandet af
fynd som nedregnat ur andeverlden. Må vi
få hoppas att denna lagstiftningsfråga blif-
ver upptagen vid nästa riksdag!
Det är väl nu redan för sent att få rätt
på de rara stenarna, och förlusten är och för
blir oersättlig. Hvad deras beskaffenhet be-
träffar, äro vi, tyvärr, hänvisade endast till
gissningar; och sådana hafva icke heller
saknats. Somliga tro att stenarne bestått
af några på jorden alideles obekanta ele-
menter, andra att de till äfventyrs utgjort
en sammansättning af svafvel-kis och petrifice-
rad dyfvelsträck i någon för oss obekant
kristallisationsform. . Men. insändaren, som
noga tänkt öfver saken, antager som säkrast,
att de måste hafva tillhört den stenart som
kallas Lapis infernalis.
Stensamlare.