Riksdags-Nyheter, Båda kamrarne sammanträdde i går f. m. och började samtidigt behandla frågan om inköp af Köping—Hult jernväg. Statsrådet Bergström påpekade, i första kammaren, hurusomi Köping—Hult-bolagets privilegier finnes en paragraf, enligt hvilken bolaget eger att fastställa taxan, och hvilken äfven bestämmer, att derest staten skulle ogilla taxan, får frågan afgöras genom kompromiss, deri medlemmar väljas både af staten och bolaget sjelft. Tal. påpes kade faran af att denna jernväg skulle kunna råka i sådana händer, hvilkas tillämpande af den nämda paragrafen kunde bli farligt både för staten och den allmänna trafiken, Från denna synpunkt sedt, borde staten, nu då tillfälle dertill gifves, inlösa banan. Det vore dessutom i mer än ett. afseende fördelaktigt att staten genom att inlösa sådana banor som den här i fråga varande kunde komma att dominera jernvägssystemet, Såsom exempel härför åberopades jernvägsförhållandena i Preussen, Friberre Stjernblad påpekade, att Köping— ult-banan vidrör hamn vid Mälaren, hvilket ej är förhållandet med någon af statens nu varande jernvägar. Detta vore en strategisk omständighet som borde tagas i betraktande. Frih, von Essen talade för sin och frih. Funcks reservation: att några medeltillinköp för statens räkning af jernvägen från Örebro öfver Arboga till Köping icke för närvarande må af riksdagen anvisas. — Likaledes frih. Funck. Leyonancker framhöll i ett längre föredrag hura, enligt talarens åsigt, det skulle vara en ren misshushållning från statens sida, om man nu ej begagnade sig af det erbjudna tillfället att inlösa Köping— Hult-banan. Hrr grefve Beckfriis, Bennich, Tornerhjelm och frih, Åkerhjelm talade för frih. Stjornblads reservation. — Hr Wallenberg fäste uppmärksamhet på, att visserligen, såsom hr Leyonancker påpekat, bolaget för Köping— Hult-banan -gjort sig förtjent af tacksamhet, emedan det gått i spetsen för jernvägsbyggandet i stort i Sverige, men att det bolag, som nu innehar banan och skulle få fördel af densammas inlösande af staten, är, i följd af aktiernas omsättning, ett helt annat än det, hvilket anlagt banan. Yrkade bifall till FunckEssenska reservationen. Hrir Troilius, Carlson och Nordenfalk yrkade äfvenledes bifall till frih. Stjernblads reservation. . Hr O. Ekman ansåg både statens fördelar och den tacksamhet, man vore skyldig bolaget, tala för bifall till k. m:ts proposition, Yrkade dertöre bifall till frih, Stjernblads reservation, Hr v, Gegerfeldt hyste vissa betänkligheter med hänsyn till de fördelar, staten skulle tå genom inlösen af banan. Yrkade bifall till Funck-Essenska reservationen, Grefvarne C. G. och 4x. Mörner samt hr Faxe talade för frih, Stjernblads reservation; hr Nordström för afslag. Vid anställd votering segrade frih. Stjernblads reservation med 69 röster mot 32, hvilka senare afgåfrvos för frih, Funcks resorvation, j — I andra kammaren öppnades debatten af hr Gumcelius, som till en början sökte visa att han, fastän Örebrobo, till denna fråga kundo intaga on fullt opartisk ståndpunkt. Genom att redogöra för det mycket utvecklade trafik: systom, hvari Örebro utgör medelpunkten, ville han äfven ådagalägga att Örebro stad icke har några intressen förenade med statens ins köp af denna jernväg. Sedan talaren derofter klargjort huru den föreslagna affiren ställer sig för staten under nuvarande fizansiela förhållanden, kom han till det resultatet att det vore både klokt och välbetänkt, om staten nu begagnar det erbjudna tillfället att inköpa denna jernväg för godt pris, ett tillfälle, som aldrig återkommer. Hr grefve Posse, som derefter erhöll ordet, återförde i kammarens minne bilden af den fraktion, som för tre, fyra år sedan just inom andra kammaren bildade sig med afseende på jornvägsfrågan och tog namnet nihilister. Nämda fraktion dref den satsen att staten hvarken borde bygga eller trafikera jernvägar, Det synes nu, att döma af den föregående talaren, som var en af nihilismens förkämpar, att nihilisterna justerat sin åsigt derhän, att staten må tillåtas att köpa jernvägar. Hvad sjelfva saken beträffade så stod talaren naturligtvis på statsutskottets ståndpunkt. Han ville icke medverka till att staten skall inlåta sig på handelsspekulationer, ty något oklokare kan staten ej företaga sig, och han tillade, att Om staten har så rikliga tillgångar, att större och mindre öfverskott uppstå, så bör riksdagen deraf taga anledning att nedsätta skatterna och ej i stället inkasta sig i vidtgående spekulationer, Friherre von Schultzenheim talade för inköpet af jernvägen, eftersom den nu erbjöds på för staten fördelaktiga vilkor. Hvad denna talare, som styrkte prisbilligheten med uppgifter, dem han vid en privat värdering på stället samlat, i öfrigt lade synnerlig vigt vid var, att staten genom detta inköp skulle afvända från gig de hårda omdömen, som opini: onen i England ansett sig ba skäl fälla öfver svenska staten i anledning af det sorgliga sätt, på hvilket den intrasslado frågan om KöpingHult jernväg invecklat sig.