ugare steg förr, än nationalförsamlingen uttalat sig om de konstitutionela lagarne. På detta sätt hoppas man kunna beröfva de Partier, som stå ytterst, hvarje förevändning att framkallas nya agitationer och ny oro. Katastrofen på Wienbörsen har -— huru olycksbringande den ock varit för spekulanter i allmänna fonder och i ynnerhet i kreditanstalternas papper — icke hittills för handel och industri haft de sorgliga följder, som man fruktat. De åtgärder regeringen och bankerna vidtagit för att hämma krisen i sitt lopp tyckas ock ha varit åtföljda af ganska god framgång. Man kan således hoppas, att faran, att se denna kris uppaså nationalrikedomeas egentliga köl. lor, är förbi. Redan börja ock de så plöts. ligt afstannade affärerna återtaga sitt regolbundna lopp, och sinnena återvända till mera lugna stämningar. Enligt officiela spanska rapporter har chefen för upproret på Kuba blifvit dödad. Times korrespondent i Madrid lemnar följande berättelse om de romantiska händelser som ledsagat marskalk Serranos flykt från Madrid dagon efter statskuppen den 24 sist lidne april. Efter att af en rasande pöbel ha blifvit jagad från det ena huset till det audra, tann marskalken slutligen en tillflykt hos den engelska gesandten Layard, som lemnade honom sitt beskydd. Då dot emellertid gick rykten om att federalisterna hade uppgjort en komplott mot hans lif, och då rege: ringen började låta besätta alla jernbanstationer med militär, beslöto Layard och hans hustru att föra Serrano, förklädd, till Santander. Han ikläddes en af Layards gamla morgondrägter, mäste låta afraka sitt skägg och fick ett nytt, blondt, påsatt i stället, och med en stor filthatt på hufvudet liknade han då en äldre engelsk herre, som återvänder från jagten. Förklädnaden var så förträfflig, att icke en gång Layard kände igen marskalken då han trädde in i kupga. Den engelska gesandten hade varit så försigtig att han utbedt sig att, med anledning af krigstillståndet i de norra provinserna, bli boledsagad af ett kompani soldater. . Vid en station norr om Valladolid blef tåget noga undersökt af borgargardister, som förmodligen blifvit af guvernören uppmanade att passa på flyktiogen från Madrid. Emellertid ställde sig Layard i den ena och hans hustru i den andra af kupådörrarno för att på detta sätt dölja Serrano, och då gesardten med hög röst förklarade hvem han var, afstodo gardisterna från att undersöka vagnon. I Santander hade flera hundra porsoner församlat sig vid stationoa, ditlockade af ryktet om den engelska gesandtens ankomst. Denna omständighet gjorde marskalken orolig, men fru Layard tog helt beslutsamt Serranos arm och förde honom igenom den nyfikna massan, som vördsamt helsando vek åt sidan, synbarligen troende att Serrano var il ministro ingles. Marskalken och hans engelska vänner gingo derefter till den franske chefen för ett äångbäåtsbolag i Santander, hvilken på förhand hade hyrt en liten ångare, som låg i hamnen. Efter en hastigt intagen middagsmåltid gick Serrano ombord, och fartyget var redan ett stycke från land, då 6 tullsoldster i fullt traf kommo nedridande till varfvet och befallde att båten skulle stoppa. Layard förklarade att fartyget var förhyrdt af honom och skulle i särskilda ärenden afgå till Frankrike; men först efter långa underhandlingar lyckades det honom lugna de misstänksamma tullsoldaierna. Morgonen derefter var Serrano i St Joan och de Luz. Ur en korrespondens trån London till Dagens Nyheder hemta vi följande: Den största sensationsnyheten denna säsong var lord Delawares sjelfmord. Här, hvarest man, om ryktet talar sant, har en sjelfmordsklubb, hvars medlemmar högtidligt förbinda sig att icke på vanligt sätt lomna verlden, är man temligen van både vid mord och sjelfmord, men att lord De bys svåger, en gammal militär, nära sextiotalet, skulle gå och dränka sig af sorg öfver att ett fruntimmer, som lefde under hans beskydd! hade dött, det beröfvade alla på dagordniogen stående frågor det intresse, med hvilket man hittills följt dem. Man kan äfven föreställa sig huru bestörta de högsta sällskapskretsarne måsta blifva, då, i följd af nämda sjelfmord, grefvinnan Derby, en eyster till den aflidne lorden, måste inställa en stor middag och en stor bal, till hvilka inbjudningar redan utgått. Lord Delaware var ogift, en man af stor bildning, förmögenhet och rang och ansågs som en lyckans gunstling, Med utmärkelse hade han deltagit i krigen bådo i Ostindien och på Krim. Den 6 april dog ett tretioårigt fruntimmer, efter hvad hennes husläkare förklarade, af dryckonskap, föranledd, som Delaware förmodligen visste, af ånger öfver hennes förhållande till honom. Han hade egnat henno all tänkbar ömhet och omvårdnad, utan att dock kunna, hvarken hos henno eller sig sjelf, tysta samvetets förebråelser. Då hon nu dog och han gick bort för att beställa en minnesvård för honnes graf, var han icke i stånd att nedskrifva en liten inskription: till en ömt älskad, som han önskade få inhuggen på grafstenen; Dag efter dag blef han alltmera besynner lig, ehuru han var vid sitt fulla förstånd. Då 14 .dagar hade förflutit efter det olyckliga truntimrets begrafning, skret han ett bref till sin advokat i hvilket han sig vara skyldig till hennes död och att han icke kunde öfvers lefva henne, samt att kan ville dränka sig och att man skulle finna Hans lik i floden Cam nära Cambrigde. Ett par dagar derefter uppfiskades det äfven, Tragedien är fullständig och — kan tjena som varning för ungkarlarne i alla länder. Folkmängden i London har under forå år tilltagit på ett kolossalt sätt, Innevånarno i den så kallade Metropolitan Arean, d. v. 8. Londons alla stadsdelar jemte tillhörande,utgiorde 1869: 3,369,500; 1870: 3,831,568; 1871: 3,903,855; 1872: 3,977,569. För närvarande har folkmängden vuxit ett godtstycke öfver 4 inillioner. Journal Paris för den 14 maj meddelar på fullt alvar: Konungens och drottningens af Danmark kröning har nu med stor pomp och ståt börjat i Stockholm. I: närheten af Shrewsbury i Epvgland har