bevittnat, det måste man medgifva, oaktadt flere fritänkares motstgelser, Hvad kan vara orsaken till dessa hemska tilldragelser? För att grundligen besvara denna fråga, torde saken förtjena en noggrann forsk. ning, och icke som den stora råa massan, hvilken ofta opåkallad och utan sakkännedom vill framstå såsom domare af oriktiga slutsatser. Ock till hvilken auktoritet skulle man vil vilja hänskjuta frågan för att erhålla ett fullständigt svar derpå. Betraktar man tilldragelserna från natorlig synpunkt, eller såsom ett naturfenomen, då måste det ännu, ja, kanske under sekler förblifva en hemlighet, hvaremot, om man utgår från den synpunkten, att Gud, som förmår allting, möjligen kunnat gifva satan tillstånd, för någon ännu icke allmänt känd orsak, utföra dessa bragder, då ligger svaret närmast tillhands och torde förnämligast böra sökas inom det område, per den ondeganden sålunda möjligen varit stationerad, Vid denna slutsats och med hänseende dertill, torde Bvaret på frågan icke blifva alltför dunkelt — under sådana förhållanden kan man ju möjligen komma att hänföras till en sjelfpröfning. Stenkastoingen lärer nu till någon, del hafva upphört. Kåremåla den 7 april 1873. G. P. Jonsson. Oti förestående berättelse instimma äfven undertecknade Marie von Segebaden. Uno von Segebaden Att öndertecknade varit inne i Abrabam P,. Isackssons hus i Kåremåla, vid ett tillfälle under den tid den onde andemakten der gransserat, och att jag blifvit träffad at flere stenar, som då kastats, intygar Fögeberg den 7 april 1873. Erland Gustaf Jonsson, hemmansegare. Peter Gustaf: Petersson,; Carolina Olsdotter, under edelig förbindelse. FP, S, Berättaren eller författaren af förstnämda skrifvelse till pastorsembetst har sedermera: inberättat, Kvilket han till ofvanstående vill hafva tillagdt och önskar få infördt i tidningen följande: Då jag först blef underrättad om dennå hemska tilldragelse, frestades jag, som jag förat vämdt, att verkligen betvifla den. Jag föreställde mig, att stsnar kunde falla från någon öfser panmlen i rommet anbrågt trossning. Jag gjorde undersökning, men fann att panelen var så titt sammanfogad, att något sådant icke kunI de ega rum Jag förmodade att st-narne kunde kastas från skorstenef, men detta var ej heller fallet, ty ireldstaden var spjäll anbragt, detta fälldes, dörrar stängdes och riglades; ingen öppning fonn3 till rufomet. Detta oaktadt hastenar kastata och fallit-på sätt som förr är nämdt och finnås i tidbingar intaget. Densamme. — Tidningen -Kalmar yttrar sjelf om saken öljände: Med anledniog af de nya, ur åtskilliga synpunkter gänska märkliga, vittaesintygen rörande ofvanstående anfäktelser, nöja vi oss med) den anmärkning, att vi bysa lika litet aktniog för vantron som för öfvertron. Vi äro visserligen öfvertygade om, att det finnes fmyc ket mellah himmel och jord hvarom hvarken vår eller Fagerhultsboarnes filosofi drömmer; men detta osktadt kunna vi icke undgå att just med anledning af denna historia erinra om en händölse, som tör några år sedan tilldrog sig ien af våra större handelsstäder. En vacker dag spred sig i staden ryktet, att -det börjat spöka i-ett hus, som var uppbygdt på Terhningar af ett gammalt kloster, men som nu beboddes af en modehandlerska; Om ställets forna Innevånarö hade känt sig upprörda öfver att denna verldens flärd hade något inkräktat det fordom så heliga rummet eller om någon bemsk förbrytelse derstädes både blifvit begincen, som nu icke lemnade gerningsmannen ro ichans. graf, visste manicke ; men hemskt? var det; ty andarke grassorade hvarken: med stecsr oller glödande kol; utan med — biod. 1 -om sömmerskorna sutto vid sitt arbete, befanns detta vara blodfläckadt. Blod klibbade vid deras fingrar, deras kläder voro öfverhöljdamed blolfläckar och icke ens kunderna skonades, utan just som de stodo, stola åf fasa, och betraktade de hemska flickarpe på de tillämnade balklädningarne m. kände de t. ex. något ljumt rinna utför dens— blod! Slutligen började nan med kraft anställa undersökningar; och då befanns det, att.on piga råkat på det infallet att; beväpnad mad en liten fin spruta, fylld med -en röd vät ska, begifva sig upp på vinden, hvarifrån hon genom springorna i taket tillställt spökeriet. Möjligen kundo ju någon liknande förklaring grhällas af spökerierna i Fagerhult — eller turu SORAN ÄNTRAT ROOT land