bevittnat, det måste man medgifva, oaktadt
flere fritänkares motstgelser,
Hvad kan vara orsaken till dessa hemska till-
dragelser? För att grundligen besvara denna
fråga, torde saken förtjena en noggrann forsk.
ning, och icke som den stora råa massan, hvil-
ken ofta opåkallad och utan sakkännedom vill
framstå såsom domare af oriktiga slutsatser. Ock
till hvilken auktoritet skulle man vil vilja hän-
skjuta frågan för att erhålla ett fullständigt
svar derpå. Betraktar man tilldragelserna från
natorlig synpunkt, eller såsom ett naturfenomen,
då måste det ännu, ja, kanske under sekler för-
blifva en hemlighet, hvaremot, om man utgår
från den synpunkten, att Gud, som förmår all-
ting, möjligen kunnat gifva satan tillstånd, för
någon ännu icke allmänt känd orsak, utföra dessa
bragder, då ligger svaret närmast tillhands och
torde förnämligast böra sökas inom det område,
per den ondeganden sålunda möjligen varit sta-
tionerad, Vid denna slutsats och med hänseen-
de dertill, torde Bvaret på frågan icke blifva
alltför dunkelt — under sådana förhållanden
kan man ju möjligen komma att hänföras till en
sjelfpröfning. Stenkastoingen lärer nu till någon,
del hafva upphört.
Kåremåla den 7 april 1873. G. P. Jonsson.
Oti förestående berättelse instimma äfven
undertecknade
Marie von Segebaden. Uno von Segebaden
Att öndertecknade varit inne i Abrabam P,.
Isackssons hus i Kåremåla, vid ett tillfälle un-
der den tid den onde andemakten der gransserat,
och att jag blifvit träffad at flere stenar, som då
kastats, intygar
Fögeberg den 7 april 1873.
Erland Gustaf Jonsson,
- hemmansegare.
Peter Gustaf: Petersson,; Carolina Olsdotter,
under edelig förbindelse.
FP, S, Berättaren eller författaren af först-
nämda skrifvelse till pastorsembetst har seder-
mera: inberättat, Kvilket han till ofvanstående
vill hafva tillagdt och önskar få infördt i tidnin-
gen följande: Då jag först blef underrättad om
dennå hemska tilldragelse, frestades jag, som
jag förat vämdt, att verkligen betvifla den. Jag
föreställde mig, att stsnar kunde falla från någon
öfser panmlen i rommet anbrågt trossning. Jag
gjorde undersökning, men fann att panelen var
så titt sammanfogad, att något sådant icke kun-
I de ega rum Jag förmodade att st-narne kunde
kastas från skorstenef, men detta var ej heller
fallet, ty ireldstaden var spjäll anbragt, detta
fälldes, dörrar stängdes och riglades; ingen öpp-
ning fonn3 till rufomet. Detta oaktadt hastenar
kastata och fallit-på sätt som förr är nämdt och
finnås i tidbingar intaget. Densamme.
— Tidningen -Kalmar yttrar sjelf om saken
öljände:
Med anledniog af de nya, ur åtskilliga syn-
punkter gänska märkliga, vittaesintygen rö-
rande ofvanstående anfäktelser, nöja vi oss
med) den anmärkning, att vi bysa lika litet
aktniog för vantron som för öfvertron. Vi äro
visserligen öfvertygade om, att det finnes fmyc
ket mellah himmel och jord hvarom hvarken
vår eller Fagerhultsboarnes filosofi drömmer;
men detta osktadt kunna vi icke undgå att
just med anledning af denna historia erinra
om en händölse, som tör några år sedan till-
drog sig ien af våra större handelsstäder. En
vacker dag spred sig i staden ryktet, att -det
börjat spöka i-ett hus, som var uppbygdt på
Terhningar af ett gammalt kloster, men som
nu beboddes af en modehandlerska; Om
ställets forna Innevånarö hade känt sig
upprörda öfver att denna verldens flärd hade
något inkräktat det fordom så heliga rummet
eller om någon bemsk förbrytelse derstädes
både blifvit begincen, som nu icke lemnade
gerningsmannen ro ichans. graf, visste manicke ;
men hemskt? var det; ty andarke grassorade
hvarken: med stecsr oller glödande kol; utan
med — biod. 1 - -om sömmerskorna sutto
vid sitt arbete, befanns detta vara blodfläckadt.
Blod klibbade vid deras fingrar, deras kläder
voro öfverhöljda- med blolfläckar och icke ens
kunderna skonades, utan just som de stodo,
stola åf fasa, och betraktade de hemska flic-
karpe på de tillämnade balklädningarne m.
kände de t. ex. något ljumt rinna utför
dens— blod! Slutligen började nan med kraft
anställa undersökningar; och då befanns det,
att.on piga råkat på det infallet att; beväpnad
mad en liten fin spruta, fylld med -en röd vät
ska, begifva sig upp på vinden, hvarifrån hon
genom springorna i taket tillställt spökeriet.
Möjligen kundo ju någon liknande förklaring
grhällas af spökerierna i Fagerhult — eller
turu
SORAN ÄNTRAT ROOT
land