Spökerierna: i Fagerhult.
(Körrespondöns till tKalmarX.)
Fagerhult i april 1873.
Spökerlerna:
På flöres begärat torde redaktionen Bes
värdiga plats i sin ärade tidning för hnedan-
ståonde: ;
wTill vördiga pastorsembetet i Fagerhult.
Såsom tillägg till den af. mig. den.7 mars ins
sända berättelse, hvilken finnes, intagen i nr 34
för den 24 i samma månad i tidningen Kalmar
under öfverskrift: Den ondes faseliga. grasse-
rande i Fagerhult; får jag afgifva följalde:
Sedan fförenämdas berättelse blifvit aflemhad,;
Efvensom: efter..det Abraham -P. Isatksson i
Kåremåla med hustru och tjenstefolk åter in-
flyttatsi sih bostady haxsamma hemska till
dragelser förtfarit på lika sätt som förut blifvit
i tidningen intaget, dock med den skilnad, att
en dag, då stenar kastades, riktades, som det
tycktes; somliga mot fönstren. En af stenarne
träffade verkligen en fönsterrata, hvilken gönder-
slogs af densamma, hverefter rullgardiserna eds
des, då flerö stener kastades motrdesatnma
En eftermiddag, då hustrun jemte. tjenstepigan
skulle gå in ien kammare af huset i något ären-
dej de, då de, framdrögo .en låda till en
fröntimmersbyrå, af Höractsnor på eh gång öfrer.
fallna, för hvilken orsat de hastigt återkommo
in? boningsrummet, dervid hustfon yttrade: Kdet
gra så att man ej törs sitta in hofvudet.
Vid fåmma tillfälle var mannens fader. näryva-
randej då han blef träffad af en störrevlsten i
ryggen, dervid ban Bade: ja så; satsd, är du
deryhar du flere, så hit med dem, medan hålet
ärföppet. Genaet blef; han träffad af ytterligare
8 ktedör; hans yngatå fon var då. älven tillstir
des, hvilken blef träffad af ed sten på kihden.
Dö såg jag en steh falla från taket i rummet, i
lodrät riktning, hvilken snuddade mot mina klä-
der och föll till golfveta -Eftet det ryktet öm
dessa-hemska tilldragelser hutatt sprida ig, icke
blott, inom Fagerhults. församlingt utan äfven
längre, håfys åtskilliga nyfikda personer besökt
stället, för att göra sig förviesade derom, och
ha dervid fått erfara sanningen deraf, i det de
sett och blifvit träffade af de stenar som
kastats. Äfven får nämnas, att tjenstflickan ofra
blifvit träffad afetsnarnaisjsltva ansigtet, hvaraf
hot flera dager fått bära ärr och märken.
Man är alltför högsinnad och hyser nog ädla
tinksaxtt att nedlåta sig) till vanmtrö, lättrogen-
het eller vidskepliga meningar. Men hvad som
härvid blifvit hördtsoch sedt och i tidningen förnt
blifvit intaget, och hvad nästan 50 personer hafva