Om svensk-norska generalkonsulatet i Havana. Antingen behöfves en svensk-norsk generalkonsul i Havana, och då bör platsen vara definitivt besatt med lämplig person; eller ock behöfves en sådan icke, och då bör denna post naturligtvis indragas. i Vårt förmanande är att en sådan tjensteman verkligen är nödvändig på en plats, dit ett icke obetydligt antal svenska och norska fartyg årligen anländer och der de inföddes permanenta uppror mot det spanska väldet gör osäkerheten så stor, att svenska och norska skeppsbefälhafvare lätteligen kunna komma i behof af konsularvemedling. i Vi hai Havana haft en generalkonsul, hvars tjenstledighet är omtvistad, oaktadt han i vissa fall, i följd af sin rikedom och. sitt personliga anseende kunde göra gagn. Spanska regeringen har fråntagit honom hans exequatur, under uppgift att han hade gjort sig skyldig till understödjande af upproret. Svensk-norska regeringen harderefter förordnat danska konsuln hr Fesser att tills vidare förvalta det svensk-norska generalkonsulatet. Detta var godt och väl för tillfället; men ett sådant provisorium kan på längden icke vara tillfredsställande ellår få draga ut i åratal. Må vara att hr utrikesministern icke kunzat genast skilja hr Nenninoger från hans befattning, Det saknades fullt fog dertill så länge hr utrikesministern icke från span-. ska regeringen erhållit bevis derå att han understödt cubanernas uppror. Men enligt bvad vi ur officiel spansk källa erfarit, har br utrikesministern nu redan för temligen lång tid sedan erhållit upplysningar, som åtminstone inför spanska regeringen gälla såsom bevis på hr Nenningers brottslighet, och vid sådant förhållande faller det sig svårt att inse hvarför hr utrikesministern icke gör slag i saken och utnämner en ny veneralkonsul, helst som i den sedan lång id i Havana bosatte svensken hr Robert Francke finnes en fullkomligt lämplig kandat. åå br ge i lå an S td