— 198 —
passar inte er, soldater, att ställa frågo? till
er general.
Derpå vände han gig till en af bönderna,
som syntes vara den minst uppretade, och
frågade honom:
— Hvad är på färde, kamrat?
— Nådig herre, en ung bondflicks har i
natt blifvit borträfvad af herr de Laverdans
tjenare och dervid ytterst illa behandlad. Det
stackars barnets föräldrar ha kommit hit till
lägret för att anropa er om hjelp. De be-
gära, att vi skola anfalla herr de Laverdan;
och det är verkligen hög tid att vi börja
tänka på att göra våra systrar, döttrar och
hustrur respekterade, Ned med herr de La-
verdan!
Ett medlidsamt löje krusade Maureverts
läppar.
— Kamrater, sade han, må vi ej genom öfver-
drifna anspråk förstöra vår goda sak och
motverka våra vigtigare intressen. Vid den
hulda fru Venus! det vore en löjlighet att
söka hindra adelsmän från att tillfredställa
sina passioner, hvilka de ju ha gemensamma
med oss. Herr de Laverdan har förmodligen
varit något för ifrig, då Han gaf sin kärlek
tillkänna, och sålunda skrämt fickan, så att
han måste bota det onda med en enlevering;
men hvad rör allt detta oss? Hvad vi fordra,
det är att de lägre klassernå ej skola bli
plundrade af höga herrar och sålunda för-
sänkta i fattigdom. Vi fordra, att man icko —