- 100 o-
tänder förevändning att man endast utkräfver
de skatter, som lagligen åligga 085 — skall
beröfva oss all vår egendom, knappast lem-
nande en bit bröd åt våra hungrande barn.
Guds död! hela denna uppståndelse är obe-
fogad. Hvad heter flickan, som blifvit så
hedrad af herr de Laverdan?
— Det är vårt barn, Jacqueline Michu,
nådig herre, svarade en gammal bergsbo, som
nu trädde fram ur hopen.
Maurevert rynkade ögonbrynen.
— Ahl-är det Jacqueline, som herr de La-
verdan på ett så nedrigt sätt förorättat! ut-
brast han i en ton, helt olika den hvari han
nyss talat. Hin anamme mig! Vid närmare
eftersinnande, kamrater; finner jag att er for-
dran är väl grundad. Laverden skall bli
straffad, jag svär det! Må två af er genast
lemna lägret och anställa en rekognoscering i
trakten kring hans slott. När de kommit
tillbaka och afgifvit sin rapport, vill jag fatta
beslut om huru vi skola tillvägagå för att
vinna målet.
Maureverts slutliga yttrande, som så föga
öfverensstämde med de åsigter, han i början
af sitt tal uttryckt, mottogs af upprorsmän-
nen med entusiasm. Under tio minuter ljödo
i lägret ropen:
.— Länge lefve kapten de Maurevert! Till
galgen med Laverdan!
— Törs jag fråga, yttrade Lehardy, hvaraf
det kommer sig att ni, sedan ni sökt bevisa