-— 1030 —
I midten af lägret var ett större, komfor-
tabelt inrättadt tält uppslaget, hvaröfver en
hvit fana, prydd med de tre Hljorna, svajade:
Detta tält beboddes af högste befälhafvaren
öfver Jemnlikhetsligans armå, den vidtberömde
kapten de Maurevert. Jätten satti detta ögon-
blick till bordg och hade framför sig en stekt
fågel af väldiga dimensioner. Midt emot Honom
sågs gubben Lehardy; sittande på: en trästol.
— Jaså; kapten, sade der sistnämde, ni
vill inte ingå på mitt förslag att belägra och
intaga slottet Fremblays?
Maurevert gjorde en axelryckning och antog
en medlidsam rhin, på samma gång han stoppade
i muhnen ett stycke fågel, som ensamt skulle
varit en tillräcklig portion för en vanlig mön-
niska.
— Min stackars Lehardy, svarade han, ert
nit förvillar ert förstånd. Hur tusan kan ni
tänka, att jag, utan artilleri och med endast
femton ömkliga krakar för hela mitt kavalleri,
skulle företaga mig att belägra den starkaste
fästning i hela Auvergne? Ni måste vara en
smula vriden, för att ens kunna sätta något
sådant i fråga.
— Mön, kapten, fruktar ni ej, att er overk-
savihet skall bli olycksbringande för cheva-
liern? Är det ej ett stört underverk att han,
efter att ha hållits fången i fjortön dagar,
ännu lefver?
— Ja, sanningen är, Tyttrade kaptenen, att
jag för hvar dag väntar att få höra talas om