-— 107 i I SEXTONDE KAPITLET, Tigerns håla. Klockan var sex :på morgonen. Bolens varma och leende strålar förgyllde Mont TOrs pittoreska spetsar. I ett af de ödsligaste pergspassen var den här lägrad, som kallades Jemnlikhetsligans armå, och hvilken för hvarje dag tillväxte i styrka. Ingenting kunde vara mera sällsamt och fantastiskt än anblicken af denna samling upproriska bönder. Emellertid herrskade bland dem, huru odisciplinerade de än i öfrigt voro, en viss ordning, som genast röjde att de leddes af en i krigaryrket väl förfaren anförare. Utposter höllo vakt utanför ingångarne till lägerplatsen, vedetter voro stationerade på de kringliggånde höjderna, med: ett ord, alla vanliga och oundgängliga försigtighetsmått till förekommande af öfverrumpling voro noggrant iakttagna. ! Ligans soldater, som nyss vaknat, sysselsatte sig med att tillreda sin tarfliga frukost, hvilken hufvudsakligen bestod af kastanjer och mais. Några lam och vildbråd, som steks tes öfver väldiga brasor, vittnade om att upprorsmännen, då tillfälle till plundring erbjöd sig, icke försummade att skaffa sig äfven nå: gon bättre och smakligare föda, än den som eljest stod dem till buds.