-— 107
i
I SEXTONDE KAPITLET,
Tigerns håla.
Klockan var sex :på morgonen. Bolens
varma och leende strålar förgyllde Mont TOrs
pittoreska spetsar. I ett af de ödsligaste
pergspassen var den här lägrad, som kallades
Jemnlikhetsligans armå, och hvilken för hvarje
dag tillväxte i styrka.
Ingenting kunde vara mera sällsamt och
fantastiskt än anblicken af denna samling
upproriska bönder. Emellertid herrskade bland
dem, huru odisciplinerade de än i öfrigt voro,
en viss ordning, som genast röjde att de led-
des af en i krigaryrket väl förfaren anförare.
Utposter höllo vakt utanför ingångarne till
lägerplatsen, vedetter voro stationerade på de
kringliggånde höjderna, med: ett ord, alla van-
liga och oundgängliga försigtighetsmått till
förekommande af öfverrumpling voro noggrant
iakttagna. !
Ligans soldater, som nyss vaknat, syssel-
satte sig med att tillreda sin tarfliga frukost,
hvilken hufvudsakligen bestod af kastanjer
och mais. Några lam och vildbråd, som steks
tes öfver väldiga brasor, vittnade om att upp-
rorsmännen, då tillfälle till plundring erbjöd
sig, icke försummade att skaffa sig äfven nå:
gon bättre och smakligare föda, än den som
eljest stod dem till buds.