. nen — Detta är för mycket! utropade herr de la Tremblays. Ni glömmer, gamla hexa, att i detta fördömda näste finnes åtminstone en behaglig varelse. Eftersom er egen fulhet skyddar er mot min bämd, skall er dotter Diana i stället få sota för era brott. — Diana! min dotter Diana! Ni skulle våga! utbrast slottsfrun rysande och med alla tecken till oro; ty vid denma förfärliga hotelse hade hon förlorat hela sin kallblodighet. Herr de la Tremblays, glöm icke att det finnes en konung i Frankrike! Förr eller senare skall detta våld blifva strängt bestraffadt. Markis, markis! Jag tager tillbaka alla de förelämps ningar som jag framkastat mot er, MSvär, att ni icke skall på något sätt skada eller förorätta min dotter, och jag skallaldrig beklaga mig öfver den behandling jag för öfrigt rönt från er gida; jag skall utan knot framlefva mina återstående dagar i armod! — Var lugn, gamla toka, inföll markisen; om ni haft det ringaste grand af gundt för. nuft, skulle ni sjelf ha begripit att er dotter är alltför förtjusande för attyjeg skulle vilja tilltoga henne något ondt. Olycklig den af mitt folk, som vågar röra henne ens med ett finger! Honom låter jag genast hänga! — Är det sannt hvad ni nu påstår? — Var trygg, min fru! Jag säger icke blott att Diana för tillfället befinner sig utom all fara, utan äfven att en stor ära snart