. nen
— Detta är för mycket! utropade herr de
la Tremblays. Ni glömmer, gamla hexa, att
i detta fördömda näste finnes åtminstone en
behaglig varelse. Eftersom er egen fulhet skyd-
dar er mot min bämd, skall er dotter Diana
i stället få sota för era brott. -
— Diana! min dotter Diana! Ni skulle
våga! utbrast slottsfrun rysande och med alla
tecken till oro; ty vid denma förfärliga ho-
telse hade hon förlorat hela sin kallblodighet.
Herr de la Tremblays, glöm icke att det finnes
en konung i Frankrike! Förr eller senare skall
detta våld blifva strängt bestraffadt. Markis,
markis! Jag tager tillbaka alla de förelämps
ningar som jag framkastat mot er, MSvär, att
ni icke skall på något sätt skada eller för-
orätta min dotter, och jag skallaldrig beklaga
mig öfver den behandling jag för öfrigt rönt
från er gida; jag skall utan knot framlefva
mina återstående dagar i armod!
— Var lugn, gamla toka, inföll markisen;
om ni haft det ringaste grand af gundt för.
nuft, skulle ni sjelf ha begripit att er dotter
är alltför förtjusande för attyjeg skulle vilja
tilltoga henne något ondt. Olycklig den af
mitt folk, som vågar röra henne ens med ett
finger! Honom låter jag genast hänga!
— Är det sannt hvad ni nu påstår?
— Var trygg, min fru! Jag säger icke
blott att Diana för tillfället befinner sig utom
all fara, utan äfven att en stor ära snart