I något annat visa hur pass berättigade de bekanta anklagelserna för SegennyttaX, Csjelfviskhet o. 8 V. nu mera anses vara. Som bekant, var det egentligen 1871 års försvarsutskotts betänkande och den enhällighet, hvarmed landtmannapartiet omfattade det, såväl vid ordinarie riksdagen 1871 (4de 1064) som vid urtima riksdagen samma år (de 1114), hvilket blef föremål för alla dessa anfall från de konservativa vederbörardes sida, och hufvudargumentet mot andra kammarens majoritet bestod då i den omständigheten att utskottet visserligen hade föreslagit en utsträckt allmän värnepligt, men dervid fästat vilkoret om indelningsverkets upphörande. Såsom ett riktigt dräpande skäl apfördes då alltid det ringa un derstöd det vilkoret vann i första kammaren, och denha framhölls af indelningsver kets fanatiska anbängare såsom ett vida trognare uttryck af svenska folkets tankar än andra kammarens majoritet, hvilken ensamt representerade ett visst jordbrukareintresse. Nu bär det emellertid ej bättre till än att stateutskottets betänkande innehåller just detta vilkor. Det heter nemligen i slutet af detsamma: börande den antagna armåborganisationen träda i verkställighet först sedan nämda stadganden om röstningsoch roteringsbesvärens samt grundskatternas afskaffande likaledes blifvit af konungen och riksdagen antagna. Den enda skilnaden af någon vigt är att 1871 gällde det blott indelningsverket, men nu både indelningsverket och grundskatterna. Då nu detta betänkande biträdts af icke mindre än 7 första kammar-ledamöter och dessa äro insatta af nämda kammares majoritet, bör det kunna antagas att utskottets mening eger, om icke pluralitet, så åtminstone så starka sympatier att det ej vidare kan komma i fråga att uteslutande mot: andra kammarens majoritet rikta dessa beskyllningar för SegennyttaX, brist på fosterlandskärlek m. m., hvaraf byråkratiens tidningar flödat öfver alltsedan 1871. De skola väl ock, dessa tidningar, något betänka sig hädanefter innan de åter upptaga sin hufvudlösa agitation mot förenklingen af det tunga skattemaskineriet och den obetydliga skattelindringen af 300,000 rdr om året (när statsverkets tillgångar den medgifva).