Efter nära två månaders födslovåndor, först
på inkomstafdelningen och senast i utskot-
tets plenum, har statsutskottet ou fått fär-
digt sitt betänkande orm indelningsverket och
grundskatterna.
Då detta betänkande, hvari riksdagen till-
styrkes att, i nära öfverensstämmelse med
grefve Gösta Posses motion, successivt af-
skrifva såväl det ena som de andra, blifvit
antaget utan votering och med reservation af
endast fem ledamöter af första kammaren
i utskottet, kan man icke underlåta att ut-
tala sin glädje öfyer den snabbhet, hvarmed
i vår tid det sanna och rätta förmå att, i
trots af allt motstånd, göra sig gällande hos
den allmänna opinionen. Bärskilt är detta
naturligtvis högst fägnesamt för oss, som
under flera års tid varit ett af de få pres-
sens organer, hvilka talat mot orättvisan och
orimligheten i detta lands direkta beskavt-
ningssystem. Huru denna sak blifvit be-
handlad af den delen af pressen, som, med
Aftonbladet och Dagligt Allehandai spetsen,
liksom för hus och härd, stridt för bibehål-
landet af de mest skriande orättfärdigheter,
det känner litet hvar.
Vi äro ej mycket benägna för att rifva
upp gamla sår. De frenetiska anfall, hvilka
såväl nämda båda tidningar som deras dra-
banter i landsorterna gjort mot andra,kam-
marens majoritet och alla med den liktän-
kande, dels under riksdagarne 1871, dels
derefter, hafva dock varit af alltför våldsam
beskaffenhet för att vi ej skulle påpeka ett
par väsentliga punkter i statsutskottets nu
föreliggande betänkande, hvilka bättre än