hafva kunnat glömma, att framlidne konung Carl
V om våren 1868 uti ett diktamen till stats-
rådsprotokollet förklarat, att han desto mindre
kunde bifalla de af fyra utaf statsrådets ledamö-
ter inlemnade afskedsansökningar som andan af
Sveriges regeringsform icke förändrats genom den
försiggångna ombildningen af nationalrepresenta-
tionen. m så förhåller, sig, buru kan man då
tala om ett nytt statsskick? och om likväl ett så-
dant i strid med konung Carl XV:s åsigt och
önskan har inträdt, då frågas: är det lämpligt
att på sådan grund egna honomen)i hedersbevis-
ning? ;
öjligen skulle någon nu kunna göra7den an-
märkningen, att det väl icke är af nöden att
hålla sig så strängt till uttrycken i den föredragna
motionen och att konung Carl XV dock väl va-
rit åtminstone det nya rikedagsskickets grund-
läggare. Jag för min del vågar bestrida ätven
en sådan uppfattning. När representationsrefor-
men genomfördes, då hade det svenska folket
uti ett halft århundrade arbetat på denna reform.
För att icke tala om äldre uttryck af missbelåe
tenhet med ståndsrepresentationen och äldre för-
slag om dess förändring och utvidgande, eådana
som framträdde redan 1719 och som sedermera
då och då gåfvo sig luft, t. ex. uti Thorilds be-
kanta yttrande, att Sveriges fyra stånd äro dess
obestånd, vill jag här erinra om att konstitutions-
utskottet uti dess memorial den 2 juni 1809 med
förslag till regeringsform erkände för rättvis och
billig den fordran, som då blifvit framställd, om
representationsrätt för ofrälse jordegare och
bruksidkare, ehuru rtzkottet dock, enligt sin
förklaring, icke hade kunnat i en sådan hast
uppgöra ett förslag dertill — Regeringsformen
utarbetades, som välbekant är, inom tvenne vec-
kor — och vidare att ssmma konstitationsutskoit
i sitt ständigt minnesvärda betinkande af den 24
mars 1810 erkänner, at; vti ståndsfördelningen
låg större delen af anledningarne till det miss.
förstånd, det uppehåll och den oordning i ären-
denas gång, ändtligen till de ståndstvister, som
så ofta söndrat nationen, skakat samhällsordnin-
gens grundvalar och kullttörtat statsförfattningen,
hvarför detta samma konstitotionsutsket; fram-
lade grunder till en ombildning utaf svenska na-
tionalrepresentationen, grunder som kunna sam-
mantat:as i följande bestämmelser: samfälda val,
tvenne kamrar och årliga sammanträden. Detta
sitt arbete testamenterade 1809 års min, såsom
nyss citerade konstitutionsutskott sjelf yttrar sig,
till granskniog för den upplystare delen så
svenska allmänbeten och som en beredning för
framtida riksens stinders lyckligare bemödanden.
Och haru har sedan dess d:t testamentet blif-
vit vårdadt?
Sedan 1815 års riksdeg beslutit att afbida
förberedande statistiska undersökningar, återupp-
togs frågan af 1817—1818 års riksdag; och denna
fråga, frågan om en ombildning af svenska na-
tionalrepresentationen, sysselsatte sedermera
samtlige riksdagar uvder ett halft sckel. Hela
generationer, som nu gått bort, hasålunda arbe-
tat på denna frågas lösning.
Vidare vill jag epörja, om man icke måste
erkänna, att det finnes ännu lefvande svenske
män, hvilka äro mera förijente om den lyckli-
gen genomförda representationsförändringen än
ramlidne konung Carl XV. Jag tror icke, att
man skall säga nej till den frågan. Likväl, om
det ifrågssattes att på ett utomordentligt sätt
egna dem sin hyllning, skulle jag anse att bär
fonnes fog till någon betänksamhet. Ty uti hi-
storien om denna reform finnas numera bort-
glömda eller halft förgätna namn, hvilka såväl som
något annat förtjena attibågkommas, deras namn,
hvilka under svårare tider högt burit reformens
ban6r, deras, hvilka icke kunnat vänta att sjelfva
få upplefva segerns dag, deras, som, för att an-
vända ert ord af em frejdad häfdatecknare om
en af den bolländska fristatens grundläggare,
för att handla icke behöfvde hoppas och som,
äfven utan att tro på framgången, varit redo att
gå dit rättvisan och sanningen kallade dem.
Desse män äro reformens verklige gruadläggare;
ty i sanniog, hvar stode vi, om de ej varit till?
Msn minnes väl för öfrigt hvad som yttrades
uti den kusgl. propositionen den 5 januari 1863
med förslag till ny riksdagsordning, att grunden
för den gamla representationen redan vore vitt-
rad, att en ombildning af den svenska national-
representationen högt påkallades af en allmän
mening och att riksens ständer borde högsin-
de offra såväl gamla rättigheter som nya an-
språk.
PDA jog vill, stt den historiska sanningen: hål-
les i helgå — och för egen del är jag öfveriy-
gad att dermed låter sig väl förenas tillbörlig
erkänsla emot framlidne konung Carl XV, lika-
som jag vet att han i lifvet rönte denna erkänsla
— då jag vill stt den historiska sanningen skall
hållas i helgd, så kan jag för min del icke gilla
det förslag, som här föreligger. Jag respekterar
andras olika åsigt i detia tall, men jag fordrar
detsamma tillbaka för den afvikande mening,
jag härmed har anhållit få i protokollet förvarnd:
RESET EN NEKATS