NS itlgn a gg RR RES UK UVDLe. — SKRLSLIRLUD
åtskildes kl. 12,15 i natt,
Utskottsarbeten.
Grundskatterna och indelnings-
verket.
Det beslut, statsutskottet fattat rö-
rande dessa frågor och hvarom vii gårdags-
bladet meddelade en kort notis, äro vi nu i
tillfälle att till ordalydelsen återgifva. Ut-
skottet har hemställt:
Flatt, då till nästa riksdag lär vara att från
k. m:t förvänta förslag till ny organisation af
landets försvarsväsen, grundad på en vidsträck-
tare tillämpning af den allmänna värnepligten,
riksdagen måtte — med tillkännagifvande, att
riksdagen, i likhet med särskilda utskottet vid
1871 års urtima riksmöte, antagit, att den in-
delta armön icke är tillräcklig för landets för-
svar, icke heller lämplig såsom befälsstam för
en armå bestående at värnepligtige, samt att
till följd deraf en befälsstam bör bildas ur de
värnepligtiges led mot den ersättning af stats-
verket, som kan blifva erforderlig, och sålodes
den indelta armån icke vidare blifva hvarkon
lämplig eller behöflig för åstadkommande af
ett för landets sjolfständighet betryggande och
efter våra förhållanden lämpadt försvar — i
underdånighet anhålla, att k. m:t täcktes un-
der förutsättning, att en sådan armöorganisa-
tion varder af konung och riksdag antagen, i
sammanhang med ofvannämda förslag i nåder
föreslå stadgandn, genom hvilka efter de all.
männa grunder, som i betänkandet finnas an-
förda, ej mindre rustnings och roteringsbe-
svären med deraf härflytande kostnader komma
att efter hand minskas och slutligen försvinna,
än äfven grundskatterna afskrifvas, mot det
att jordbruksfastighet åsättes bevillning efter
samma grunder, som gälla för all annan: fa-
stighet; börando den antagna armborganisatio-
nen träda i verkställighet först sedan nämda
stadganden oni rustnings- och roteringsbosväs
rens samt grundskatternas.afskaffande likale-
des blifvit af konung och riksdag antagna.
Boslutet i denna; fråga har fattats utan
Ptering.
Under förutsättning sf rikadagena bifall till
förenämda betinkande har notikott:t i särskilda
utlåtanden afstyrkt följande motioner, nemligen:
af hr Sven Nilsson i Eftveröd, angående omsiätt-
ning i penningar af den andel utaf kyrkotionden,
som af församlingerne utgöres dels till kyrkorna
och dels till akademier och fromma stiftelser;
af hr Lasse Jönsson, om förtydligande af kun-
görelsen den 30 december 1863, angående upp-
hörande af grundräntas utgörande af såg- och
mjölqvarnar, och af hr Ake Andersson om upp-
hörande af hemmantalet såsom beskattnings- och
delningsgrund.
K. m:ta propositioner, angående lindring i ro-
teringen för hemmanen i Offerlalsj socken: af
Jemtlands län samt angående eftergift till för-
mån för Utvängstorps socken i Skaraborgs län
ef kronans rätt till ett danaarf, äro deremot af
utskottet tillstyrkta.
I Statsutskottet har med anledning af väckta mo-
tioner om förändrad reglering at skjntsväsendet
uti deröfver afgifvet utlåtande hemstälit, attrik
dagen måtte i skrifvelse anbålla, det k. m:t täcks
tes förordna, att legan för gästgifveri-, håll- och
reservskjuts skall, der den icke i följd af sär-
skilda förbållanden är eller varder till högre be-
lopp bestämd, utgöras vid gästgifvaregårdar, der
skjutsningsbestyret icke är stäldt på entreprenad,
i stad med 1 rår 20 öre och på landet med 1rdr
milen för hvarje häst, samt att legan för entre-
prenadskjuts skall utgå med högst 1 rdr 80 öre
milen i etad och 1 rdr 50 öre på landet.
Hr Hedins protest
mot beslutet att placera Carl XV:s byst i
andra kammarens samlivgssal — en protest
som förut blifvit . omnämnd — hade följande
lydelse: 4.
Såsom motiv för den ifrågasst:a hedersbetygel-
senanföra motionären och hans medundertecknare,
att framlidne konung Carl XV var det nya stats-
skickets grundläggare. Jag befarar, at genom
denna motivering den tillämnade hedersbetygel-
sen, Om icke slår öfver i sin motsats, dock är
af beskaffenhet att såra den grannlagenhet, som
utan trifvel förslagsställarne ansett sig skyldige
den aflidne konungens minne. Ty han ansåg sig
ingalunda för grundläggare af det nya stats-
skicket.
EINu kan alltför gerna mellan gifvaren och mot-
tagaren af en ärebetygelse en meningsskiljaktighet
finnas, så till vida att den senare är för an-
språkslös att anse sig förtjena den heder; man vill
egna honom. Men om båda olika uppfattat sjelfva
den väsentliga meningen och betydelsen af det
faktum, som utgör hedersbetygelsens anledning,
då ställer sig saken annorlunda. Och rent af
betänkligt förefaller det mig, om byllningens fö-
remål icke velat såsom någonting lyckligt be-
trakta och erkänna detta faktum, derest det har
den betydelse, som tillmätes det på det håll, der
man tager detsamma såsom anledsing tillden ifråga-
satta hedersbetygelsen. Och ett sådant fall in-
träffar just här. Förslagssvällerne lära svårligen