NS itlgn a gg RR RES UK UVDLe. — SKRLSLIRLUD åtskildes kl. 12,15 i natt, Utskottsarbeten. Grundskatterna och indelningsverket. Det beslut, statsutskottet fattat rörande dessa frågor och hvarom vii gårdagsbladet meddelade en kort notis, äro vi nu i tillfälle att till ordalydelsen återgifva. Utskottet har hemställt: Flatt, då till nästa riksdag lär vara att från k. m:t förvänta förslag till ny organisation af landets försvarsväsen, grundad på en vidsträcktare tillämpning af den allmänna värnepligten, riksdagen måtte — med tillkännagifvande, att riksdagen, i likhet med särskilda utskottet vid 1871 års urtima riksmöte, antagit, att den indelta armön icke är tillräcklig för landets försvar, icke heller lämplig såsom befälsstam för en armå bestående at värnepligtige, samt att till följd deraf en befälsstam bör bildas ur de värnepligtiges led mot den ersättning af statsverket, som kan blifva erforderlig, och sålodes den indelta armån icke vidare blifva hvarkon lämplig eller behöflig för åstadkommande af ett för landets sjolfständighet betryggande och efter våra förhållanden lämpadt försvar — i underdånighet anhålla, att k. m:t täcktes under förutsättning, att en sådan armöorganisation varder af konung och riksdag antagen, i sammanhang med ofvannämda förslag i nåder föreslå stadgandn, genom hvilka efter de all. männa grunder, som i betänkandet finnas anförda, ej mindre rustnings och roteringsbesvären med deraf härflytande kostnader komma att efter hand minskas och slutligen försvinna, än äfven grundskatterna afskrifvas, mot det att jordbruksfastighet åsättes bevillning efter samma grunder, som gälla för all annan: fastighet; börando den antagna armborganisationen träda i verkställighet först sedan nämda stadganden oni rustningsoch roteringsbosväs rens samt grundskatternas.afskaffande likaledes blifvit af konung och riksdag antagna. Boslutet i denna; fråga har fattats utan Ptering. Under förutsättning sf rikadagena bifall till förenämda betinkande har notikott:t i särskilda utlåtanden afstyrkt följande motioner, nemligen: af hr Sven Nilsson i Eftveröd, angående omsiättning i penningar af den andel utaf kyrkotionden, som af församlingerne utgöres dels till kyrkorna och dels till akademier och fromma stiftelser; af hr Lasse Jönsson, om förtydligande af kungörelsen den 30 december 1863, angående upphörande af grundräntas utgörande af sågoch mjölqvarnar, och af hr Ake Andersson om upphörande af hemmantalet såsom beskattningsoch delningsgrund. K. m:ta propositioner, angående lindring i roteringen för hemmanen i Offerlalsj socken: af Jemtlands län samt angående eftergift till förmån för Utvängstorps socken i Skaraborgs län ef kronans rätt till ett danaarf, äro deremot af utskottet tillstyrkta. I Statsutskottet har med anledning af väckta motioner om förändrad reglering at skjntsväsendet uti deröfver afgifvet utlåtande hemstälit, attrik dagen måtte i skrifvelse anbålla, det k. m:t täcks tes förordna, att legan för gästgifveri-, hålloch reservskjuts skall, der den icke i följd af särskilda förbållanden är eller varder till högre belopp bestämd, utgöras vid gästgifvaregårdar, der skjutsningsbestyret icke är stäldt på entreprenad, i stad med 1 rår 20 öre och på landet med 1rdr milen för hvarje häst, samt att legan för entreprenadskjuts skall utgå med högst 1 rdr 80 öre milen i etad och 1 rdr 50 öre på landet. Hr Hedins protest mot beslutet att placera Carl XV:s byst i andra kammarens samlivgssal — en protest som förut blifvit . omnämnd — hade följande lydelse: 4. Såsom motiv för den ifrågasst:a hedersbetygelsenanföra motionären och hans medundertecknare, att framlidne konung Carl XV var det nya statsskickets grundläggare. Jag befarar, at genom denna motivering den tillämnade hedersbetygelsen, Om icke slår öfver i sin motsats, dock är af beskaffenhet att såra den grannlagenhet, som utan trifvel förslagsställarne ansett sig skyldige den aflidne konungens minne. Ty han ansåg sig ingalunda för grundläggare af det nya statsskicket. EINu kan alltför gerna mellan gifvaren och mottagaren af en ärebetygelse en meningsskiljaktighet finnas, så till vida att den senare är för anspråkslös att anse sig förtjena den heder; man vill egna honom. Men om båda olika uppfattat sjelfva den väsentliga meningen och betydelsen af det faktum, som utgör hedersbetygelsens anledning, då ställer sig saken annorlunda. Och rent af betänkligt förefaller det mig, om byllningens föremål icke velat såsom någonting lyckligt betrakta och erkänna detta faktum, derest det har den betydelse, som tillmätes det på det håll, der man tager detsamma såsom anledsing tillden ifrågasatta hedersbetygelsen. Och ett sådant fall inträffar just här. Förslagssvällerne lära svårligen