(Insändt.)
Kunna några hundra ångbåtspas-
sagerare under ett skeppsbrott
rädda sina li? på fyra lif-
räddningsbojar?
K, m:ts förordning af den 12 februari
1864, angående passagerareångfartygs utrust-
ning, bestämmer ibland annat att passage-
rareångfartyg af 1:sta klassen skola vara
försedda med två eller flere roddbåtar samt
med fyra lifräddningsbojar.
Dessa räddningsapparater, hvilka nämda
förordning bestämmer för ett passagerare-
ångfartyg, som till följd af sin storlek har
utrymme ombord för kanske tusen passa-
gerare, äro ämnade att under ett skepps-
brott rädda de menniskor, hvilka finnas om-
bord på fartyget. Gynnsamma tillfällen
kanna ju finnas då dessa apparater äro till-
räckliga, såsom om fartyget stöter på grund
under vackert väder, då det är tid att sätta
båtarne i sjön och med dessa successivt föra
passagerarne i land; men om ett skepps-
brott skullo- så. oförberedt påkomma som t.
ex. vid Northfleets öfversegling eller vid
Austrias brand, vid hvilka tillfällen hundra-
detals menniskor fingo sin graf i vågorna,
då äro två eller flera roddbåtar samt fyra
lifbojar alldeles otillräckliga.
Hvarje passagerareångfartyg borde derföre,
utom de räddningsapparater, som ofvannämda
förordning bestämmer, ha lika många lif-
räddningsbojar ombord som det antal passa-
gerare fartyget har rättighet att föra; och
dessa lifräddningbojar skulle placeras vid
eller under hvarje sofplats, på det att passa-
geraren vid ett olyckstillfälle, äfven under
den mörkaste natt uppväckt ur sin sömn,
skulle genast kunna vara klädd i denna sin
lifräddningsboj. Dessa lifräddningsbojar skulle
förfärdigas efter någon passande modell af
kork eller guttaperka.
På våra ångslupar, hvilka snart sagdt i
hundratal rusa fram på såväl Mälaren som
Saltsjön och äro berättigade att föra ända
upp till 90 å 100 passagerare, finnas ej
flera flytbara ämnen ombord än tvenne lif-
räddningsbojar och tvenne åror. Ingenting
vore väl mera af behofvet påkalladt än att
äfven för dessa göra en liten tillökning i
räddningsapparaterna, för de passagerares
säkerhet som befara dessa ångelupar.
Fäster man derjemte någon uppmärksam-
het vid våra segelslupar och segelbåtar, som
oftast manövreras af unga oerfarna, i de
flesta fall Xsöndags-seglareX, så finner man
äfven att månget lif, som genom dessa gått
förloradt, skulle, om de endast haft några
lifräddningsbojar ombord, ännu i dag kunnåt
sitta vid styret och nu med tillräcklig akick-
lighet manövrera sin båt, kanske på samma
ställe, der de för sista gången måste skiljas
från det som var dem kärast.
Om vederbörande hade förr fästat upp-
irksamhet vid nu omnämda; under lyckliga
förhållanden mindre betydande räddninga-
spparater, så vore de redan nu räddare af
ie menniskolif, som i kommande tider ovil-
sorligen dem förutan skola dela de olyckli
508 på Northfleetoch Austria öde, äfvensom
en stor del af Atlanties passagerare,
vilka lyckades uppkomma på öfra däcket,
nen ändock, i brist på räddningsmedel,
anno sin död i vågorna. Det är äfven
stvifvelaktigt, att medvetandet af att det
ör hvarje person ombord, i händelse af
lycka, fitmes medel till räddning, skulle
nedföra större lugn och ordning vid rädd-
lingsarbetet och betydligt underlätta det-
amma,