RÄTTEG.- och POLISNYHETER.
SVEA HOFRÅTT.
Stadsfiskal; för mened dömd till
tre års straffarbete. I en till Svea hof-
rätt. efter. vad inkommen sak emellan porträtt-
målaren C. Lehmann i Sigtuna och bonden Fre-
drik Jansson; angående, bland -annst, Lehmanns
yrkande ätt af Fredrik Jansson, som på arrende
innebaft en Lelmann tillhörig jördega, bekomma
ersättning för ett tröskverk med kastmaskin, som
Fredrik Jansson skulle vid arrendets början mot-
tagit, men sedermera förstört, hade arbetskarlen
Anders Fredriksson och stadsfiskalen i Sigtuna
Pp. V. Hallsenins blifvit den 3 april 1872 vil
rådhuosrätten i nämda stad hörda såsom vittnen;
dervid Fredriksson mtygat, att han toge på sin ed
sannfärdigheten af ett utaf honom förnt ingifvet
intyg, och Hallsenius vittnat att vid Fredrik Jans-
sons tillträde af jorden vid logen funnits uppsatt
och fastgjordt ett tröskverk och i logen en kast-
maskin, hvarmed förre arrendatorn af jorden af.
tröskade hela 1867 års gröda.
Härefter nuttog Fredrik Jansson stämning å
Fredriksson och Hallsenius till rådbusrätten i
Sigtana under yrkande, stt som berörda vittnes-
utsagor icke voro med sanna förhållandet öfver-
ensstämmande, Fredriksson och Hallsenius måtte
dömas till ansvar samt förpligtas ersätta kost-
naderna i. niåiet, men rådbusrätten förklerode
genom utslag den 23 september. 1872; att ehurw
Fredriksson och Hallsenius på vittnesed gjort upp-
gifter, hvilka de icke vetat hafva varit med verk-
liga förhållandet öfverensstämmande, likväl och
som dermed icke kunde anses ådagalagdt. att de
mot bättre vetande burit falskt vittnesbörd och
derigenom gjort sig skyldiga till mened, Fredriks,
son och Hallsenius icke kunma till ansvar i må-
let fällas, vid hvilken utgång af målet Fredrik
Jansson skulle sjelf vidkänvas sina kostnader
deruti.
Häröfver klagade Fredrik Jansson i Svea hof-
rätt, som i utslag den 24 d:s yttrat: stt som hvad
i målet förekommit icke, mot Fredrikssons be-
stridande, innefattade full-bevisning derom, att
Fredriksson vid edgångstilitället egt sådan känne-
dom om innehållet at ifrågavarande intyg, ptt
han kunnat inse, att detsamma anginge förbål-
landen, hbvarom han saknade kunskep, fuone hof-
rätten ej skäl att i rådhusrättens utslag, i hvad
det Fredriksson anginge, göra ändring; men eme-
dan Hallsenius erkände atwt han på viutnesed så-
som sannt intygat ett förhållande, derom bau
sedermera, dock först efter det han blitvit i derta
mål tilitalad, måst vidgå att ban i sjelfva verket
icke baft sig samma förhållands bekänt, utan
grundat sin utsago derom alienäst på förmodan,
samt genom viltneas berättelser vore upplyst,
et: Hallsenius med ed fästade uppgift varit mot
verkliga förbållandet stridande och Hallsbuiog
sålunda vora öfvertygad att hafva riot bättre ve:
tande burit falskt vittnesbörd och detsamma med
edgång inför domstöl bekräftat, funne hofrätten
skäligt, med ändring af rådhusrättens utslag i
hvad det Hollsenius anginge, att, jemlikt 13 kap.
I och 6 SS samt 25 kap. 20 strafflagen, döma
Hallsenius för mened till tre års strafarbete och
förlust af medborgerligt förtroende för alltid äf-
vensom att varda afsatt från sin stadsfiskalstjenst
och skulle Hallsenius derjemtö ersätå Fredrik
Jansson kostnaderna i målet vid rådhusrätten
med 28 rdr 15 öre. Slutligen och hvad snginge
det af Hollsenius i hans förklaring framställda
yrkande öm, ansvar å Fredrik Jausson för det
denne, dragit målet under bofrättens pröfning,
funne hofrästen samma yrkande icke förtjena af-
seende;
Hofrätten, som förklarade Hallsenins genast
böra gripas och i häkte sättas, öfversände samma
dag utöl ide gafs, eller i förrgår, detsamma för
verkställighet till kon. befbde i länet, som ome-
delbart efter utslagets erottagande förordnade
om Hallsenius häktand
