RÄTTEG.och POLISNYHETER. SVEA HOFRÅTT. Stadsfiskal; för mened dömd till tre års straffarbete. I en till Svea hofrätt. efter. vad inkommen sak emellan porträttmålaren C. Lehmann i Sigtuna och bonden Fredrik Jansson; angående, bland -annst, Lehmanns yrkande ätt af Fredrik Jansson, som på arrende innebaft en Lelmann tillhörig jördega, bekomma ersättning för ett tröskverk med kastmaskin, som Fredrik Jansson skulle vid arrendets början mottagit, men sedermera förstört, hade arbetskarlen Anders Fredriksson och stadsfiskalen i Sigtuna Pp. V. Hallsenins blifvit den 3 april 1872 vil rådhuosrätten i nämda stad hörda såsom vittnen; dervid Fredriksson mtygat, att han toge på sin ed sannfärdigheten af ett utaf honom förnt ingifvet intyg, och Hallsenius vittnat att vid Fredrik Janssons tillträde af jorden vid logen funnits uppsatt och fastgjordt ett tröskverk och i logen en kastmaskin, hvarmed förre arrendatorn af jorden af. tröskade hela 1867 års gröda. Härefter nuttog Fredrik Jansson stämning å Fredriksson och Hallsenius till rådbusrätten i Sigtana under yrkande, stt som berörda vittnesutsagor icke voro med sanna förhållandet öfverensstämmande, Fredriksson och Hallsenius måtte dömas till ansvar samt förpligtas ersätta kostnaderna i. niåiet, men rådbusrätten förklerode genom utslag den 23 september. 1872; att ehurw Fredriksson och Hallsenius på vittnesed gjort uppgifter, hvilka de icke vetat hafva varit med verkliga förhållandet öfverensstämmande, likväl och som dermed icke kunde anses ådagalagdt. att de mot bättre vetande burit falskt vittnesbörd och derigenom gjort sig skyldiga till mened, Fredriks, son och Hallsenius icke kunma till ansvar i målet fällas, vid hvilken utgång af målet Fredrik Jansson skulle sjelf vidkänvas sina kostnader deruti. Häröfver klagade Fredrik Jansson i Svea hofrätt, som i utslag den 24 d:s yttrat: stt som hvad i målet förekommit icke, mot Fredrikssons bestridande, innefattade full-bevisning derom, att Fredriksson vid edgångstilitället egt sådan kännedom om innehållet at ifrågavarande intyg, ptt han kunnat inse, att detsamma anginge förbållanden, hbvarom han saknade kunskep, fuone hofrätten ej skäl att i rådhusrättens utslag, i hvad det Fredriksson anginge, göra ändring; men emedan Hallsenius erkände atwt han på viutnesed såsom sannt intygat ett förhållande, derom bau sedermera, dock först efter det han blitvit i derta mål tilitalad, måst vidgå att ban i sjelfva verket icke baft sig samma förhållands bekänt, utan grundat sin utsago derom alienäst på förmodan, samt genom viltneas berättelser vore upplyst, et: Hallsenius med ed fästade uppgift varit mot verkliga förbållandet stridande och Hallsbuiog sålunda vora öfvertygad att hafva riot bättre ve: tande burit falskt vittnesbörd och detsamma med edgång inför domstöl bekräftat, funne hofrätten skäligt, med ändring af rådhusrättens utslag i hvad det Hollsenius anginge, att, jemlikt 13 kap. I och 6 SS samt 25 kap. 20 strafflagen, döma Hallsenius för mened till tre års strafarbete och förlust af medborgerligt förtroende för alltid äfvensom att varda afsatt från sin stadsfiskalstjenst och skulle Hallsenius derjemtö ersätå Fredrik Jansson kostnaderna i målet vid rådhusrätten med 28 rdr 15 öre. Slutligen och hvad snginge det af Hollsenius i hans förklaring framställda yrkande öm, ansvar å Fredrik Jausson för det denne, dragit målet under bofrättens pröfning, funne hofrästen samma yrkande icke förtjena afseende; Hofrätten, som förklarade Hallsenins genast böra gripas och i häkte sättas, öfversände samma dag utöl ide gafs, eller i förrgår, detsamma för verkställighet till kon. befbde i länet, som omedelbart efter utslagets erottagande förordnade om Hallsenius häktand