Musik.
ETDe harmoniska sällskaperna hafva i alla
tider varit berömde för sin exakta och
intelligenta exekution, och det nya, som
nu här uppstått efter de äldres upphörande,
håller sig lika tappert som sina föregån-
gare. På ledningen beror det hufvudsak-
liga, och man må erkänna att prof. Ginther
förstår att med säker hand leda gaken ge-
nom alla svåfigheter och faror till en lyck-
lig utgång, och hans kör lemnar i preci-
sion, renhet och smakfull nyans ingen billig
5 askan ouppfylld.
Detta jallt visade sig äfven i Nya har-
moniska sällskapets senaste konsert.
i Men äfven gsolosången representerades vid
detta tillfälle med mycken glans: den präk-
tiga scenen ur YZemire och Azort gafs
nemligen ej blott med oöfverträfflig bravur,
utan ock med lika utmärkt elegans i den
finare forituren; derjemte och i den ädla
stil som betecknar all Spohrs musik, och
förnämligast adagiot; det var, med ett ord,
fru Michaeli som sjöng.
De tre Hillerska fruntimmerskörerna äro
värda att höra; den första och tredje äro
hållna i nytysk men ädel stil, och den
mellersta är ett mästerstycke i graciös qvick-
het; klingade ock som en yster improvisa-
tion, hvilket just var det rätta.
Ur Gounodgs Mireillet förekom en liflig
ensemble i nationel stil: en farandole (pro-
vengalisk folkdans) med kör, derpå en
täck provengslisk vexelsång (Chanson de
HMagali) i vexlande taktart, som dock ej
medför någon rytmisk rubbning, hvarefter
den glada farandolen återtages: alltsammans
hållet i den elegantaste franska ton. Sopran-
golot gafs friskt och smakfullt af fröken
Söhrling. — Till detta nummer, likgom till
alla öfriga, fanns texten upptagen i pro-
grammet; dock skulle derjemte en liten
expos, som närmare angåfve de dramatiska
förhållandena, här icke hafva skadat,
De andliga körerna af A. Söderman samt
den Gluckska arian (hr Arlberg) voro vi ej
i tillfälle att höra.
Mendelssohns stora kommunionkantat Lauda
Sison är i sin helhet just icke att räkna
till mästarens bästa verk, ehuru den icke
gaknar vändningar, helst i harmonien, af
en skönhet, som är Mendelssohn värdig. Till
de bästa delarne räkna vi den andra kö-
ren, en dyrbar perla i de skatter Mendels-
gohn efterlemnat, äfvensom den i anseende
till sjukdomsfall uteslutna första qvartet-
ten, och slutkören är ett präktigt och
effektfullt parti. Mellanpartiet deremot in-
nehåller hufvudsakligen transsubstantia-
tiongdogmen, hvarför ock denna del stun-
dom låter något dogmatiskt. — I ett par
golopartier uppträdde fröken ZE. Bergman
med det uttrycksfulla föredrag som man
hos denna musikaliskt begåfvade sångerska
är van att finna. W. B.