Musik. ETDe harmoniska sällskaperna hafva i alla tider varit berömde för sin exakta och intelligenta exekution, och det nya, som nu här uppstått efter de äldres upphörande, håller sig lika tappert som sina föregångare. På ledningen beror det hufvudsakliga, och man må erkänna att prof. Ginther förstår att med säker hand leda gaken genom alla svåfigheter och faror till en lycklig utgång, och hans kör lemnar i precision, renhet och smakfull nyans ingen billig 5 askan ouppfylld. Detta jallt visade sig äfven i Nya harmoniska sällskapets senaste konsert. i Men äfven gsolosången representerades vid detta tillfälle med mycken glans: den präktiga scenen ur YZemire och Azort gafs nemligen ej blott med oöfverträfflig bravur, utan ock med lika utmärkt elegans i den finare forituren; derjemte och i den ädla stil som betecknar all Spohrs musik, och förnämligast adagiot; det var, med ett ord, fru Michaeli som sjöng. De tre Hillerska fruntimmerskörerna äro värda att höra; den första och tredje äro hållna i nytysk men ädel stil, och den mellersta är ett mästerstycke i graciös qvickhet; klingade ock som en yster improvisation, hvilket just var det rätta. Ur Gounodgs Mireillet förekom en liflig ensemble i nationel stil: en farandole (provengalisk folkdans) med kör, derpå en täck provengslisk vexelsång (Chanson de HMagali) i vexlande taktart, som dock ej medför någon rytmisk rubbning, hvarefter den glada farandolen återtages: alltsammans hållet i den elegantaste franska ton. Soprangolot gafs friskt och smakfullt af fröken Söhrling. — Till detta nummer, likgom till alla öfriga, fanns texten upptagen i programmet; dock skulle derjemte en liten expos, som närmare angåfve de dramatiska förhållandena, här icke hafva skadat, De andliga körerna af A. Söderman samt den Gluckska arian (hr Arlberg) voro vi ej i tillfälle att höra. Mendelssohns stora kommunionkantat Lauda Sison är i sin helhet just icke att räkna till mästarens bästa verk, ehuru den icke gaknar vändningar, helst i harmonien, af en skönhet, som är Mendelssohn värdig. Till de bästa delarne räkna vi den andra kören, en dyrbar perla i de skatter Mendelsgohn efterlemnat, äfvensom den i anseende till sjukdomsfall uteslutna första qvartetten, och slutkören är ett präktigt och effektfullt parti. Mellanpartiet deremot innehåller hufvudsakligen transsubstantiationgdogmen, hvarför ock denna del stundom låter något dogmatiskt. — I ett par golopartier uppträdde fröken ZE. Bergman med det uttrycksfulla föredrag som man hos denna musikaliskt begåfvade sångerska är van att finna. W. B.