ställningen, att grundskatterna vore rättvist uppkomna och fixerade skatter, som billighetssynpunkten skulle kunna tillämpas såsom en modifikation af den stränga rättens. Men insändaren veterligen äro meningsskiljaktigheterna delade endast mellan de två första påståendena. Om låga grundskatter yttras, Satt de åtagas fullkomligt frivilligt af den, som köper orden, och att han erhåller motsvarande fördelar i ett lägre inköpspris. Om detta vore sannt och ;ej blott en förvillande fras, så är det klart, att det skulle gälla. äfven om de höga, men det kan ej vara sannt, ty vore det sannt, så skulle naturligtvis den största motsvarande fördelen vinnas, när största möjliga skatten uppnåtts, d. v. s. då hemmanet blir skattevrak. Om höga grundskatter heter det åter, Satt de nedtrycka sinnet och arbetslusten samt skada krediten, Detta eger nog sin riktighet, nota bene ej ur den synpunkt, hvarifrån Dagligtf Allehanda betraktar,saken, ty vore grundskatterna verkligen räntor, som följt med vid hemmanens ,förvärfvande, så skulle de väl rimligtvis ej mer än andra räntor eller inteckningar, som fått qvarstå vid köpet, kunna verkaidetta. Snarare borde de väl då, såsom ouppsägbara, hafva en motsatt följd, eftersom det väl alltid blir mer öfrigt till rörelsekapital, när en del af köpesumman får innestå. Att grundskatterna emellertid detta oaktadt verkligen nedtrycka arbetslusten och till följd deraf äfven medelbarligen skada krediten är således ust ett bevis att de ej äro räntor utan skatter, som verka moraliskt nedslående genom den ögonskenliga orättvisa deinnebära, Fastän nu arbetslusten och krediten skulle skadas af höga grundskatter med räntenatur, så heter det dock, som nyss relaterats, i fråga om deras partiella afskrifning, att som regel måste bestämmas, att skattenedsättningen fördelas på så många år, att den icke reducerade sig till en skänk åt de nuvarande jordegarne utan ringaste fromma för landtbruket och dess arbetareX och på ett annatställe, attafskrifningen måste blifva minst 20 årig, emedan man endast, eger tillse, att skatteförhållandena ej försvåra jordens goda bruk, Få detta att gå ihop den som kan! Afskrifningen skulle vara en skänk om dengick för sig snart, men ingen alls om den fördelades på många år, det vill med andra ord säga, att om man delar en sak i många delar, så blir hvarje del lika med noll. Denna sats hade Dagligt Allehanda lämpligast kunnat använda såsom motto öfver sina ifrågavarande artiklar i grundskattefrågan. Vidare fastän det erkännes att grundskatterna försvåra jord.ns goda bruk och att arbetslusten och krediten af dem skadas, så skulle en snar afskrifoing af dem ändå vara utan ringaste fromma för landtbruket. Allting beror på tiden. Den kan trolla. Liksom den skulle haft med sig att grundskatternas natur skulle ändras till räntor, för att de fortfarit i öfver 200 år, likaså skulle nu afskrifningens natur ej vara beroende af något annat än tiden, så att en 20-årig afskrifning skulle hafva en motsatt karakter mot en snar. Snar hjelp är ingen hjelp. Reflexionerna göra för resten sig sjelfva. Mycket mer skulle kunna vara att tillägga om do värda Dagl. Allehandaartiklarne och deras bevisningssätt; men det redan påpegade torde vara nog. ETOD EEE SEE