ställningen, att grundskatterna vore rättvist
uppkomna och fixerade skatter, som billig-
hetssynpunkten skulle kunna tillämpas så-
som en modifikation af den stränga rättens.
Men insändaren veterligen äro meningsskilj-
aktigheterna delade endast mellan de två
första påståendena.
Om låga grundskatter yttras, Satt de åta-
gas fullkomligt frivilligt af den, som köper
orden, och att han erhåller motsvarande
fördelar i ett lägre inköpspris. Om detta
vore sannt och ;ej blott en förvillande fras,
så är det klart, att det skulle gälla. äfven
om de höga, men det kan ej vara sannt, ty
vore det sannt, så skulle naturligtvis den
största motsvarande fördelen vinnas, när
största möjliga skatten uppnåtts, d. v. s. då
hemmanet blir skattevrak.
Om höga grundskatter heter det åter, Satt
de nedtrycka sinnet och arbetslusten samt
skada krediten, Detta eger nog sin rik-
tighet, nota bene ej ur den synpunkt, hvar-
ifrån Dagligtf Allehanda betraktar,saken, ty
vore grundskatterna verkligen räntor, som
följt med vid hemmanens ,förvärfvande, så
skulle de väl rimligtvis ej mer än andra
räntor eller inteckningar, som fått qvarstå
vid köpet, kunna verkaidetta. Snarare bor-
de de väl då, såsom ouppsägbara, hafva en
motsatt följd, eftersom det väl alltid blir
mer öfrigt till rörelsekapital, när en del af
köpesumman får innestå. Att grundskat-
terna emellertid detta oaktadt verkligen ned-
trycka arbetslusten och till följd deraf äfven
medelbarligen skada krediten är således
ust ett bevis att de ej äro räntor utan
skatter, som verka moraliskt nedslående ge-
nom den ögonskenliga orättvisa deinnebära,
Fastän nu arbetslusten och krediten skulle
skadas af höga grundskatter med räntena-
tur, så heter det dock, som nyss relaterats,
i fråga om deras partiella afskrifning, att
som regel måste bestämmas, att skattened-
sättningen fördelas på så många år, att den
icke reducerade sig till en skänk åt de nu-
varande jordegarne utan ringaste fromma
för landtbruket och dess arbetareX och på
ett annatställe, attafskrifningen måste blifva
minst 20 årig, emedan man endast, eger
tillse, att skatteförhållandena ej försvåra
jordens goda bruk, Få detta att gå ihop
den som kan! Afskrifningen skulle vara en
skänk om dengick för sig snart, men ingen
alls om den fördelades på många år, det
vill med andra ord säga, att om man delar
en sak i många delar, så blir hvarje del
lika med noll. Denna sats hade Dagligt
Allehanda lämpligast kunnat använda såsom
motto öfver sina ifrågavarande artiklar i
grundskattefrågan. Vidare fastän det er-
kännes att grundskatterna försvåra jord.ns
goda bruk och att arbetslusten och kredi-
ten af dem skadas, så skulle en snar af-
skrifoing af dem ändå vara utan ringaste
fromma för landtbruket. Allting beror på
tiden. Den kan trolla. Liksom den skulle
haft med sig att grundskatternas natur skulle
ändras till räntor, för att de fortfarit i öfver
200 år, likaså skulle nu afskrifningens na-
tur ej vara beroende af något annat än ti-
den, så att en 20-årig afskrifning skulle
hafva en motsatt karakter mot en snar.
Snar hjelp är ingen hjelp. Reflexionerna
göra för resten sig sjelfva.
Mycket mer skulle kunna vara att tillägga
om do värda Dagl. Allehandaartiklarne och
deras bevisningssätt; men det redan påpe-
gade torde vara nog.
ETOD EEE SEE