när vi kum ut så börja di stampa och skrika
igen, å ente vet ja um don stackarn kum der-
ifrån me lifvot,
Kapten Puff.
En egendomlig rättegång pågår för
närvarande i Berlin. Saken förhåller sig på
följande sätt: För några veckor sedan tillkän-
nagaf Charits-hospitalets direktion för murar-
skråets styrelse, att murargesällen X hade
aflidit å nämde hospital. För den skull upp-
fordrades skråets medlemmar att deltaga i bo-
grafoingen. Så skedde ock: de infunno sig
talrikt för att beledsaga sin kamrat till det
sista hvilorummet. Processionen hade redan
ordnat sig, musikkåren hade redan börjat spela
begrafningspsalmen, bärarne omgåfvo redan
kistan, då en hederlig murårmästare, hos hvil-
ken den döde en lång tid arbetat och som
icke kunde kufva sin lust att få kasta en gi:
sta blick på sin trogne arbetare, anhöll att
kistan för den skull måtte öppnas. Efter myc-
ken parlamentering medgafs också detta. Men
stor blef den hedervärde mästarens förvåning
då han varseblef den döde. Under sin lifs-
tid hade nemligen denne varit en skägglös,
ljus, man, då nu deremot hans bleka kinder
omgåfvos af ett stort, yfvigt, brunt helskägg.
Samma färg hade ock hans hufvudhår. Att
döden kunde ha medfört så stora förändrin.
gar kunde icke mursrmästsren rätt fatta, hva-
dan han föranstaltade en undersökning. Denna
medförde och den upplysningen, att den döde
var en skräddaregesäll, och att murargesällen
en vecka förut blifvit utskrifven som frisk.
Murareskrået har nu stämt Charit6-hospitalets
direktion för att utfå ersättning för alla sina
hatda omkostnader, hvilka äro rätt betydliga.
Ännu är icko saken afgjord.