när vi kum ut så börja di stampa och skrika igen, å ente vet ja um don stackarn kum derifrån me lifvot, Kapten Puff. En egendomlig rättegång pågår för närvarande i Berlin. Saken förhåller sig på följande sätt: För några veckor sedan tillkännagaf Charits-hospitalets direktion för murarskråets styrelse, att murargesällen X hade aflidit å nämde hospital. För den skull uppfordrades skråets medlemmar att deltaga i bografoingen. Så skedde ock: de infunno sig talrikt för att beledsaga sin kamrat till det sista hvilorummet. Processionen hade redan ordnat sig, musikkåren hade redan börjat spela begrafningspsalmen, bärarne omgåfvo redan kistan, då en hederlig murårmästare, hos hvilken den döde en lång tid arbetat och som icke kunde kufva sin lust att få kasta en gi: sta blick på sin trogne arbetare, anhöll att kistan för den skull måtte öppnas. Efter mycken parlamentering medgafs också detta. Men stor blef den hedervärde mästarens förvåning då han varseblef den döde. Under sin lifstid hade nemligen denne varit en skägglös, ljus, man, då nu deremot hans bleka kinder omgåfvos af ett stort, yfvigt, brunt helskägg. Samma färg hade ock hans hufvudhår. Att döden kunde ha medfört så stora förändrin. gar kunde icke mursrmästsren rätt fatta, hvadan han föranstaltade en undersökning. Denna medförde och den upplysningen, att den döde var en skräddaregesäll, och att murargesällen en vecka förut blifvit utskrifven som frisk. Murareskrået har nu stämt Charit6-hospitalets direktion för att utfå ersättning för alla sina hatda omkostnader, hvilka äro rätt betydliga. Ännu är icko saken afgjord.