Hvarjehanda nyheter. En konsert på basun. (Berättelse upptecknad från Vestergötland:) Här um sistens så va Olle i Ersängen åja inne i stan åsså to vi oss nåka sypa!) åsen så larfva vi omkreng pågatora tell vi kam utanför ett stort hus, å dar va ett så hemlande grannt spel, så ja 6a tell Olle; Hör du vi ga la gå in å höra pål-sa ja. — Ja, de gör vi, sa han. Åsså sulle vi gå in, men då sto dar en herre sum fråga: I har la kort? sa han. — Ja vasorra trecken, sa ja, da går ja aldri utan. Åsså drog ja fram kortleken å sä: Går de för ott eller ga de vara flor? —De darningå duger, ente, ga han, I får köpa dar borte. Åsså peka han på en harre sum sto i ett hål på väggen, å Olle å ja traska dit å sa: Ä de här-sum en får köpa kort, sa att oå kan kumma in å höra på spelet? — Ja, det går allt för sek; sa han; åsså to han fram två små kröpplingar?) tell kort. sum va gulfargade, å lemna te mek, — Hva kustar de? saja Jo, de ä Ia en tredaler stöcket, sa han, — Do 8 fälle nåket för durt, sa ja, harron sa låta med sek till attom skälling: Mon de velle han ente, å 38 att han ente va nåken handlingsman, sså tog vi korta å geck in i ett urimmelit stort rum sum va fullt me harrar å granna mamseller ; å der satt nåka å spela på fojolör sum Vä 8torå Bum skåp å ara hado klanetter och trömpeter. Men sutö di hade spelat från sek, så kum de in en harre, me en stor trompet under armon, åsså bocka han sek, åsså börja han toll å blåsa, men harre du lello söte Gud, så de va kunstit! Först så pep han så fint sum 6 mögga å då va trompeten bara e aln lång, å sen så böla han sum en, kagg); å då sträckte han pån så att han ble öfver tra aluar; å Olld åja vi töckte alle de vä ännu ofaselit vackert; men harrane å mamsellera di va entö nökda) men, utan di stampa å slo ihop näfvane så deva rektit både sun) å skam; å då blen ledsen, å bocka sek å geck: ut å tog trompeten me sck, Å då han hado gått, 6å kum der in nåka harrar å mamsellor, å di sjongde så ve aldri hört så grannt, för, de låt a—u åa—u å möcke vackrare ändå. så kum han in igen me trompeten, men nu va han rektit arger, för han slängde me trompeten åt ena å ara sia å vro sok, så Olle å ja kunde tudligen förstå att han va etter t—dt förargader. Å rätt sum de va 5å gjorde han ett illvrålande, åså tog han trompeten i näfven å bocka sek; men då ble di rektit galna, för nu stampa di å skrek ta kappa, ta kappa (Da Capo!) för di velle la köra ut!ea.: Men Olle.å ja vi tödkte de va sunn omen, åsså ropa vi: Var nu ente elfva-djeflira, godt folk, å låt karlen vara i fre, för han tar nock på sek kappa då han kommer ut! Å då begynto di å stampa igen å grina uss medt upp i suns) så ja sa tell Olle att de va la bäst utti vi pallra ussiväg, 3) Några supar. ) Krymplingar, stackare, KOR or Nöjda ö) Hyde n0) Synen