Hvarjehanda nyheter.
En konsert på basun.
(Berättelse upptecknad från Vestergötland:)
Här um sistens så va Olle i Ersängen åja
inne i stan åsså to vi oss nåka sypa!) åsen
så larfva vi omkreng på- gatora tell vi kam
utanför ett stort hus, å dar va ett så hem-
lande grannt spel, så ja 6a tell Olle; Hör
du vi ga la gå in å höra pål-sa ja. — Ja,
de gör vi, sa han. Åsså sulle vi gå in, men
då sto dar en herre sum fråga: I har la
kort? sa han. — Ja vasorra trecken, sa
ja, da går ja aldri utan. Åsså drog ja
fram kortleken å sä: Går de för ott eller
ga de vara flor? —De darningå duger, en-
te, ga han, I får köpa dar borte. Åsså
peka han på en harre sum sto i ett hål på
väggen, å Olle å ja traska dit å sa: Ä de
här-sum en får köpa kort, sa att oå kan kumma
in å höra på spelet? — Ja, det går allt för
sek; sa han; åsså to han fram två små
kröpplingar?) tell kort. sum va gulfargade, å
lemna te mek, — Hva kustar de? saja
Jo, de ä Ia en tredaler stöcket, sa han, —
Do 8 fälle nåket för durt, sa ja, harron sa
låta med sek till attom skälling: Mon de
velle han ente, å 38 att han ente va nåken
handlingsman, sså tog vi korta å geck in i
ett urimmelit stort rum sum va fullt me
harrar å granna mamseller ; å der satt nåka å
spela på fojolör sum Vä 8torå Bum skåp å ara
hado klanetter och trömpeter. Men sutö di
hade spelat från sek, så kum de in en harre,
me en stor trompet under armon, åsså bocka
han sek, åsså börja han toll å blåsa, men
harre du lello söte Gud, så de va kunstit!
Först så pep han så fint sum 6 mögga å då
va trompeten bara e aln lång, å sen så böla
han sum en, kagg); å då sträckte han pån så
att han ble öfver tra aluar; å Olld åja vi
töckte alle de vä ännu ofaselit vackert; men
harrane å mamsellera di va entö nökda) men,
utan di stampa å slo ihop näfvane så deva
rektit både sun) å skam; å då blen ledsen,
å bocka sek å geck: ut å tog trompeten me
sck, Å då han hado gått, 6å kum der in nåka
harrar å mamsellor, å di sjongde så ve aldri
hört så grannt, för, de låt a—u åa—u å möcke
vackrare ändå. så kum han in igen me
trompeten, men nu va han rektit arger, för
han slängde me trompeten åt ena å ara sia
å vro sok, så Olle å ja kunde tudligen förstå
att han va etter t—dt förargader. Å rätt
sum de va 5å gjorde han ett illvrålande, åså
tog han trompeten i näfven å bocka sek; men
då ble di rektit galna, för nu stampa di å
skrek ta kappa, ta kappa (Da Capo!) för di
velle la köra ut!ea.: Men Olle.å ja vi tödkte
de va sunn omen, åsså ropa vi: Var nu
ente elfva-djeflira, godt folk, å låt karlen vara
i fre, för han tar nock på sek kappa då han
kommer ut! Å då begynto di å stampa igen
å grina uss medt upp i suns) så ja sa tell
Olle att de va la bäst utti vi pallra ussiväg,
3) Några supar. ) Krymplingar, stackare,
KOR or Nöjda ö) Hyde n0) Synen