ILanätbruksakademien
höll i går afton sin ordinarie månadssamman-
komst, då följande ärenden förokommo:
Prof. Torell lemnade en af åtskilliga kartor
illustrerad redogörelse för åkerlerornas boskaf-
fenhet i olika delar at landet, särskildt med
hänsyn till jordlagrens större eller mindre
rikedom på kalk. Tal. erinrade härvid att
kalkens betydelse för jordbruket låge icke i
dess värde såsom direkt närande för växten,
utan deremot i dess egenskap att göra åt
gkilliga ämnen lösliga och således för växten
tillgängliga, hvilka ämnen utan kalkens med
verkan eljest skulle i ganska ringa mån blifva
till gagn för växten.
Få länder egde emellertid så kalkfattig
jord som Sverige, Knappast s af mellersta
och södra delarne af landet kunde sägas vara
någorlunda kalkrika, då deremot jordmånen i
öfrigt voro af synnerligen kalkfattig beskaffen-
het. Det ligger för den skull i öppen dag
att under sådana förhållanden våra jordbrus
kare i allmänhet måste ha sig angeläget att i
jomförelsevis stor skala anlita artifioiela göd-
ningsämnen, der icke tillgång å kalksten sätter
dem i tillfälle att erhålla kalk.
- Lyckligtvis ha vi dock i flera provinser ej
allenast kalksten utan jemte denna bränbara
bergarter (alunskiffer m. m.), hvilka lomna ett
billigt bränsle och möjliggöra att kalk fler-
städes produceras till så lågt pris, att varan
kan bära äfven dryg transportkostnad. Af
hvilken betydelse för jordbruket, med afso-
ende å denna artikel, våra alltmer utgrenade
jernvägsnät böra blifva inges lätt, då t. ex.
Ölands, Nerikes och Dalarnes förråd på kalk
kan forslas och förbrukas inom aflägsna pro-
vinser, der kalk saknas. För närvarando ställa
sig prison å osläckt kalk så olika, att man
betalar densamma på sina ställen, t. ex. i
Östergötland, med 1 rår, 80 öre tunnan, då
den i Vostergötland gäller 50 öre.
För aftonen hade akademien att behandla
2:ne frågor, af hvilka den första lydde så-
lunda:
Vore det lämpligt att, genom statens med-
verkan, undervisning uti landtbrukots tekniska
binäringar åstadkommes?
Rörande denna fråga uttalade sig baron
Fock, med siffror och fakta ådagaläggande,
att flero af våra häringar äro af den bety-
delso och art, att en medverkan i sagda rikt-
ning finnes af behofvet högt påkallad, Tal,
ville blott fästa sig vid de näringsgrenar, som
direkt från jordbruket hemta sitt råmateriel,
såsom fallet vore med stärkelsotillverkningen,
jästberedningen, spritfabrikationen 0. 8, v.
Stärkelsetillverkaingen befinner sig i miärk-
bart nedgående inom landet, då densamma år
1862 uppgick till omkring 150,000 skålpund
mot 55,000 år 1867; införseln stiger deremot
till öfver la million skålpund.
Samma vore förhållandet med jästberedningen;
under det att införseln af dena vara för 10
år sedan utgjorde 50-60,000 skålpund, hade
den år 1871 stigit till 270,000 skålpund; till
verkningen sjönk på samma tid från 127,000
till 50,000 skålpund.
Spritfabrikationen lemnade likaledes en för
vårt land ganska naturlig utförselvara, så till
vida nemligen, att sjelfva varan innehölle föga
af jordens -värdefulla beståndsdelar. Men om
denna näring måste man tillstå, att ehuru den
på sina ställen stodo verkligt högt, befunne
den sig deremot på andra så lågt, att man
måste förvåna sig öfver att fabrikationen der
lemnade någon sprit alls. När nu så vore
förhållandet, måste man anse af största vigt
att åtgärder vidtagas till dessa och andra bi-
näringars höjande. Härtill funne talaren för
gin del den bästa utvägen vara, att särskilda
kunniga personer anställdes att, i likhet med
statsagronomerna, gå allmänheten tillhanda med
råd och upplysningar. Denna väg hade man
genom enskild medverkan redan beträdt, och
såväl i Småland som Vestergötland hade märk-