ILanätbruksakademien höll i går afton sin ordinarie månadssammankomst, då följande ärenden förokommo: Prof. Torell lemnade en af åtskilliga kartor illustrerad redogörelse för åkerlerornas boskaffenhet i olika delar at landet, särskildt med hänsyn till jordlagrens större eller mindre rikedom på kalk. Tal. erinrade härvid att kalkens betydelse för jordbruket låge icke i dess värde såsom direkt närande för växten, utan deremot i dess egenskap att göra åt gkilliga ämnen lösliga och således för växten tillgängliga, hvilka ämnen utan kalkens med verkan eljest skulle i ganska ringa mån blifva till gagn för växten. Få länder egde emellertid så kalkfattig jord som Sverige, Knappast s af mellersta och södra delarne af landet kunde sägas vara någorlunda kalkrika, då deremot jordmånen i öfrigt voro af synnerligen kalkfattig beskaffenhet. Det ligger för den skull i öppen dag att under sådana förhållanden våra jordbrus kare i allmänhet måste ha sig angeläget att i jomförelsevis stor skala anlita artifioiela gödningsämnen, der icke tillgång å kalksten sätter dem i tillfälle att erhålla kalk. Lyckligtvis ha vi dock i flera provinser ej allenast kalksten utan jemte denna bränbara bergarter (alunskiffer m. m.), hvilka lomna ett billigt bränsle och möjliggöra att kalk flerstädes produceras till så lågt pris, att varan kan bära äfven dryg transportkostnad. Af hvilken betydelse för jordbruket, med afsoende å denna artikel, våra alltmer utgrenade jernvägsnät böra blifva inges lätt, då t. ex. Ölands, Nerikes och Dalarnes förråd på kalk kan forslas och förbrukas inom aflägsna provinser, der kalk saknas. För närvarando ställa sig prison å osläckt kalk så olika, att man betalar densamma på sina ställen, t. ex. i Östergötland, med 1 rår, 80 öre tunnan, då den i Vostergötland gäller 50 öre. För aftonen hade akademien att behandla 2:ne frågor, af hvilka den första lydde sålunda: Vore det lämpligt att, genom statens medverkan, undervisning uti landtbrukots tekniska binäringar åstadkommes? Rörande denna fråga uttalade sig baron Fock, med siffror och fakta ådagaläggande, att flero af våra häringar äro af den betydelso och art, att en medverkan i sagda riktning finnes af behofvet högt påkallad, Tal, ville blott fästa sig vid de näringsgrenar, som direkt från jordbruket hemta sitt råmateriel, såsom fallet vore med stärkelsotillverkningen, jästberedningen, spritfabrikationen 0. 8, v. Stärkelsetillverkaingen befinner sig i miärkbart nedgående inom landet, då densamma år 1862 uppgick till omkring 150,000 skålpund mot 55,000 år 1867; införseln stiger deremot till öfver la million skålpund. Samma vore förhållandet med jästberedningen; under det att införseln af dena vara för 10 år sedan utgjorde 50-60,000 skålpund, hade den år 1871 stigit till 270,000 skålpund; till verkningen sjönk på samma tid från 127,000 till 50,000 skålpund. Spritfabrikationen lemnade likaledes en för vårt land ganska naturlig utförselvara, så till vida nemligen, att sjelfva varan innehölle föga af jordens -värdefulla beståndsdelar. Men om denna näring måste man tillstå, att ehuru den på sina ställen stodo verkligt högt, befunne den sig deremot på andra så lågt, att man måste förvåna sig öfver att fabrikationen der lemnade någon sprit alls. När nu så vore förhållandet, måste man anse af största vigt att åtgärder vidtagas till dessa och andra binäringars höjande. Härtill funne talaren för gin del den bästa utvägen vara, att särskilda kunniga personer anställdes att, i likhet med statsagronomerna, gå allmänheten tillhanda med råd och upplysningar. Denna väg hade man genom enskild medverkan redan beträdt, och såväl i Småland som Vestergötland hade märk