Andra kammaren skildes först kl. 12 på
natten.
po
RÄTTEG.- och POLISNYHETER.
POLISEN:
Myteri. Etter i lördags i poliskammaren
fortsatt förhör med de fem matroser, hvilka,
oaktadt inmönstrade för hela seglationstiden å
ångfartyget Chapman, lemnat fartyget i torsdags,
återfördes de tilltalade ihäktet och målet rörande
dem remitterades till rådhusrätt.
Egna stadsbud. Vår hofvudstad hyser
i sitt sköte en arbetsklass, hvilken betjenar all-
mänheten med utförandet af hvarjehanda upp-
drag. Till skilnad från de af öfverståthållare-
embetet tolererade stadsbudskårerna, benämnes
denna klass af allmänheten och benämner sig
äfven sjelf: egna stadsbud. Med anledning af
de oordningar och de trafikhinder, som en längre
tid hört till ordningen för dagen genom dessa
egna stadsbuds samlande i gathörnen till de mest
trafikerade gator, hade polismästaren Sundström
till i lördags låtit till poliskammaren uppkalla så
många af dem, som kunnat anträffas. Antalet
närvarande var 52. Den varning polismästaren i
vänlig ton gaf dem efter uppropet var af ungefär
följande lydelse: Samtlige nu uppropade äro in-
kallade för att erhålla en upplysning om den
mening öfverståthållareembetet för tre år sedan
yttrade rörande 8. k. egnastadsbud . .. Denna
mening var den, att intet sådant egde söka sig
uppdrag, då han uppträdde i någon slags uni-
form . .. Niha allmänt begagnat ett gult band
kring mössan, för att narra den del af allmän-
heten, som ej närmare känner till förhållandet,
det ni tillhöra stadsbudskåren, men jag vill upp-
lysa er om att detta är belagdt med böter... Det
är inte min mening att betaga er eder arbetsför-
tjenst, men min skyldighet är att varna er för
vidare tredskande gent emot den gällande stads-
budsförordningen . . . Jag hoppas att den vänliga
uppmaning jag nu gifvit er må vara tillfyllest, så
att jag slipper låta inkalla er till polisdomstolen
för att pliktfällas.
Efter den erbållna varningen fiago de inkallade
stadsbuden aflägena sig.
LANDSORTEN,
Ung vildbasare. Ett brottmål af be-
dröfligare art förevar sistlidne tisdag till behand-
livg inför Falu rådhusrätt. Ynoglingen Johan Al-
fred Hofve, tillhörande 4:de klassen af högre
elementarläroverket derstädes, stod nemligen an-
klagad för att bafva den 6 d:s å öppen gata der
i staden öfverfallit och med knif sårat furiren
Olsson vid Dalregementet, med den påföljd att
denne, som blifvit illa skuren i ena ögat, måst å
länslasarettet intagas, och tvifvelaktigt är, huru-
vida synförmågen å det ekadade ögat kan åter-
ställas. Af såväl den anklagades egen bekän-
nelse som de afhörda vittnenas berättelser tyckes
framgå, att ungdomligt lättsinne och öfvermod
under inverkan jemväl af spirituösa drycker varit
orsaken till öfvervåldet. Den tilltalade, som är
född 1856, blef i afvaktan på den sårade farirene
tillfrisknande i häkte inmanad.
(I. f. F. L. o. 8.)
Fyrdubbelt mord, Ur Sundsvalls-
Posten sistlidne torsdag meddela vi följande
fasaväckande skildring:
En gräslig ogerning föröfvades i går i vår stads
närmaste grannskap. BSnickaren Johan Eriksson
Östlund, boende vid Ortviken, hade länge fört
ett supigt och oregerligt lif och varit känd för
att med bårdhet behandla sin bustru och geina
barn, mot hvilka han på senaste tiden låtit und-
slippa sig hotande uttryck. Det väckte derföre
uppmärksamhet hos kringboende personer, att
på hela förmiddagen förliden gårdag dörrörne
till Östlunds bostad voro stängda och ingen syn-
tes derifrån utgå. Vid middagstiden beslöta der-
före grannarne att göra sig underättade om för-
hållandet, men blefvo icke insläppta trota upp-
repade starka bultningar. Dörren blef då upp-
bruten och de intridande möttes af den förfär-
ligaste anblick. Framstapa vid tröskeln låg en
sju års gosse med hela bakhufvudet krossadt.
I sängen lågo hustru Östlund och en treåri
gosse, båda döda och med klufna bofvuden oc
i vaggan ett fem veckor gammalt dibarn,
likaledes med krossedt hufvud: I ett inre rum
anträffades Östlund liggande i en soffa med en
fem års flicka hos sig, den senere blödande
ur ett sår i hårfästet. Örtlund vände sig
mot de inträdsnde med det fricka spörsmå-
let, huruvida det vore de. gom föröfvet morden
på hans hustru och barn. Bud sändes genast
till staden efter polisbiträde, och under tiden
bands Östlund -ill händer och föt:er och flytta-
des ut i rummet der de mördade lågo. Den
rysliga anblicken tycktes icke det ringaste röra
bomom; han till och med begärde mat och på-
gtod alltjemt, att han ingenting visste om de
föröfvade morden, hvilka blifvit begångna me-
dan han sofvit. Denna uppgift vidhöll han fort-
farande, äfven sedan han af poliskommissarien
Hellman införts till staden, oaktadt allt vittnade
mot honom, Först klockan 5 i dag på morgo-
nen, efter det förhör med Ö-tlund pågått hela
natsen, har han i ett utbrott af otålighet öfver
de besvärliga frågorna, men utan all stymmelse
till åoger och eamvetsförebråelse öfver sin för-
förliga gerniog bekänt, att han är sin hustrus
och sina trenne barns mördare. I daggryningen
hade han gått in i rummet, der do lågo,
och med en huggyxa gifvit banesåret åt ein
-hustrn, som vaknat vid hans inträde och
till hälften rest sig upp i sängen, i hvilken
jemte henne befunno sig den femåriga dottren
och tre års gossen, hvilken senare blef den
onaturlige fadrens nästa offer. Sedan han
tilldelat sin hustru ytterligare några hugg, enär
hennes dödsryckningar kommo honom att miss-
tänka att hon ej vore död, vända han sig mot
sin sistfädde i vaggan och gjorde med ett slag
af ett vedträd stut på hans spida lif. Under
tiden hade den äldste sonen sptungit upp ur sin
blidd och rusat mot dörren, vid hvilkens tröskel
han träffades af fadrens mördande hugg. Nu
återstod endast den fomåriga flickan. Östlund
uppgifver, att han aldrig ämnat tillfoga något
ondt åt detta barn, det enda för hvilket ban hyste
någon tiligifzenhet, och påstår att såret i flickans
panna, bestående af en lång sokåra i hårfästet,
tillkommit af våda under det mordet föröfvades
på hennes mor och broder, med hvilka hon, som
nämdt är, delade säng. Örtlund tog den blödande
flickan med sig in i rymraet bredvid och behöll