Andra kammaren skildes först kl. 12 på natten. po RÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN: Myteri. Etter i lördags i poliskammaren fortsatt förhör med de fem matroser, hvilka, oaktadt inmönstrade för hela seglationstiden å ångfartyget Chapman, lemnat fartyget i torsdags, återfördes de tilltalade ihäktet och målet rörande dem remitterades till rådhusrätt. Egna stadsbud. Vår hofvudstad hyser i sitt sköte en arbetsklass, hvilken betjenar allmänheten med utförandet af hvarjehanda uppdrag. Till skilnad från de af öfverståthållareembetet tolererade stadsbudskårerna, benämnes denna klass af allmänheten och benämner sig äfven sjelf: egna stadsbud. Med anledning af de oordningar och de trafikhinder, som en längre tid hört till ordningen för dagen genom dessa egna stadsbuds samlande i gathörnen till de mest trafikerade gator, hade polismästaren Sundström till i lördags låtit till poliskammaren uppkalla så många af dem, som kunnat anträffas. Antalet närvarande var 52. Den varning polismästaren i vänlig ton gaf dem efter uppropet var af ungefär följande lydelse: Samtlige nu uppropade äro inkallade för att erhålla en upplysning om den mening öfverståthållareembetet för tre år sedan yttrade rörande 8. k. egnastadsbud . .. Denna mening var den, att intet sådant egde söka sig uppdrag, då han uppträdde i någon slags uniform . .. Niha allmänt begagnat ett gult band kring mössan, för att narra den del af allmänheten, som ej närmare känner till förhållandet, det ni tillhöra stadsbudskåren, men jag vill upplysa er om att detta är belagdt med böter... Det är inte min mening att betaga er eder arbetsförtjenst, men min skyldighet är att varna er för vidare tredskande gent emot den gällande stadsbudsförordningen . . . Jag hoppas att den vänliga uppmaning jag nu gifvit er må vara tillfyllest, så att jag slipper låta inkalla er till polisdomstolen för att pliktfällas. Efter den erbållna varningen fiago de inkallade stadsbuden aflägena sig. LANDSORTEN, Ung vildbasare. Ett brottmål af bedröfligare art förevar sistlidne tisdag till behandlivg inför Falu rådhusrätt. Ynoglingen Johan Alfred Hofve, tillhörande 4:de klassen af högre elementarläroverket derstädes, stod nemligen anklagad för att bafva den 6 d:s å öppen gata der i staden öfverfallit och med knif sårat furiren Olsson vid Dalregementet, med den påföljd att denne, som blifvit illa skuren i ena ögat, måst å länslasarettet intagas, och tvifvelaktigt är, huruvida synförmågen å det ekadade ögat kan återställas. Af såväl den anklagades egen bekännelse som de afhörda vittnenas berättelser tyckes framgå, att ungdomligt lättsinne och öfvermod under inverkan jemväl af spirituösa drycker varit orsaken till öfvervåldet. Den tilltalade, som är född 1856, blef i afvaktan på den sårade farirene tillfrisknande i häkte inmanad. (I. f. F. L. o. 8.) Fyrdubbelt mord, Ur SundsvallsPosten sistlidne torsdag meddela vi följande fasaväckande skildring: En gräslig ogerning föröfvades i går i vår stads närmaste grannskap. BSnickaren Johan Eriksson Östlund, boende vid Ortviken, hade länge fört ett supigt och oregerligt lif och varit känd för att med bårdhet behandla sin bustru och geina barn, mot hvilka han på senaste tiden låtit undslippa sig hotande uttryck. Det väckte derföre uppmärksamhet hos kringboende personer, att på hela förmiddagen förliden gårdag dörrörne till Östlunds bostad voro stängda och ingen syntes derifrån utgå. Vid middagstiden beslöta derföre grannarne att göra sig underättade om förhållandet, men blefvo icke insläppta trota upprepade starka bultningar. Dörren blef då uppbruten och de intridande möttes af den förfärligaste anblick. Framstapa vid tröskeln låg en sju års gosse med hela bakhufvudet krossadt. I sängen lågo hustru Östlund och en treåri gosse, båda döda och med klufna bofvuden oc i vaggan ett fem veckor gammalt dibarn, likaledes med krossedt hufvud: I ett inre rum anträffades Östlund liggande i en soffa med en fem års flicka hos sig, den senere blödande ur ett sår i hårfästet. Örtlund vände sig mot de inträdsnde med det fricka spörsmålet, huruvida det vore de. gom föröfvet morden på hans hustru och barn. Bud sändes genast till staden efter polisbiträde, och under tiden bands Östlund -ill händer och föt:er och flyttades ut i rummet der de mördade lågo. Den rysliga anblicken tycktes icke det ringaste röra bomom; han till och med begärde mat och pågtod alltjemt, att han ingenting visste om de föröfvade morden, hvilka blifvit begångna medan han sofvit. Denna uppgift vidhöll han fortfarande, äfven sedan han af poliskommissarien Hellman införts till staden, oaktadt allt vittnade mot honom, Först klockan 5 i dag på morgonen, efter det förhör med Ö-tlund pågått hela natsen, har han i ett utbrott af otålighet öfver de besvärliga frågorna, men utan all stymmelse till åoger och eamvetsförebråelse öfver sin förförliga gerniog bekänt, att han är sin hustrus och sina trenne barns mördare. I daggryningen hade han gått in i rummet, der do lågo, och med en huggyxa gifvit banesåret åt ein -hustrn, som vaknat vid hans inträde och till hälften rest sig upp i sängen, i hvilken jemte henne befunno sig den femåriga dottren och tre års gossen, hvilken senare blef den onaturlige fadrens nästa offer. Sedan han tilldelat sin hustru ytterligare några hugg, enär hennes dödsryckningar kommo honom att misstänka att hon ej vore död, vända han sig mot sin sistfädde i vaggan och gjorde med ett slag af ett vedträd stut på hans spida lif. Under tiden hade den äldste sonen sptungit upp ur sin blidd och rusat mot dörren, vid hvilkens tröskel han träffades af fadrens mördande hugg. Nu återstod endast den fomåriga flickan. Östlund uppgifver, att han aldrig ämnat tillfoga något ondt åt detta barn, det enda för hvilket ban hyste någon tiligifzenhet, och påstår att såret i flickans panna, bestående af en lång sokåra i hårfästet, tillkommit af våda under det mordet föröfvades på hennes mor och broder, med hvilka hon, som nämdt är, delade säng. Örtlund tog den blödande flickan med sig in i rymraet bredvid och behöll