gmnheterna förefunnos; den vigtigaste vore frågan om konverteringen. Det erinrades dock att alla större lån, som vi ha med utlandet, äro förskrifna i det landets mynt, som lemnat lånet. Fördelarne af konventionen äro dock, enligt dessa talares förmenande, så stora och så vida öfvervägande olägenheterna, att det ej kunde bli fråga om att afslå törslaget, såvida man ville något som vore godt. Dessutom är nu konjunkturen för öfvergången från silfvertill guidstandard den gynnsammaste som kan inträffa, I denna riktning, med kortare eller omständligare utveckling af härför verkande skäl, talade hrr Boman, Nils Larson, Carl Ffvarsson, P. Olsson, Gumelius, Kolmodin, Lundström, Gustaf Johnsson, Philipsson, Gripenstedt, Nils Pettersson och Ola Jönsson i Kungshult. Med 128 röster mot d4 biföll kammaren slutligen konventionen. Efter denna utgång godkände kammaren utan öfverläggning de i sammanhang dermed stående förslagen till myntoch konvertoringslag. Teologico-fllosofiska examen. Andra kammarens andra tillfälliga utskott har, såsom vi förut meddelat, afstyrkt en af första kammaren bifallen motion at hr Borgstedt om att denna examen måtte förklaras obligatorisk för alla teologio studerande, som ej aflagt filosofierkandidatexamen. Mot detta utskottets. beslut bade hrr grefve Björnstjerna och Hegermark sig reserverat. Denna fråga sysselsatte kammaren längre än myntkonventionen, utan att öfverläggningon företedde något af större intresse. De hufvud: argumenter, omkring hvilka debatten rörde sig, voro. å ena sidan behofvet af ökad prestbild ning, ett behof som alla erkände borde tills godoses, och å andra sidan den bekymmersamma prestbrist, som : för närvarande råder i landets flesta, om icke alla stift. Kyrkomötet, som måste anses vara svenska kyrkans rätta målsman, hade framställt en dylik anhållan, som den hr Bergstedts motion nu innehåller, men k. m:t har icke tillmötesgått densamma, hufvudsakligen af fruktan för att de ökade fordringarae skulle bortskrämma många yng lingar från den presterliga banan. Statsrådet Wennerbsrg, som deltog i debatten, är fortfarande af samma åsigt. Dem som ifrigast understödde denna mening var hr Abr. Rundbäck, som är fiende till allt examenstvång och tycker att vi redan ha mer än tillräckligt af föroskrifter i den vägen. Intet olyckligare kan tänkas än om man slår sig på att roglerastudierna i den riktning, att alla studerande skola bli liksom stöpta i en form. Under nuvarande förhål landen hafva ju alla, som vilja och kunna tillegna sig ett större kunskapsmått, väg öppen i detta afseende, Tatet hinder från statens sida möter ifall prestkandidaterna önska utvidga sitt mått af vetande utöfver det före skrifna. Dessutom vore det en annan sak som borde afhålla riksdagen från att bifalla mo tionon nu. Inom kort förestår nemligen, såsom alla anledningar gifva vid handen, en omtattande reform i uandervisningsväsendet. Det vore derför skäligen oklokt att nu genom en partiel reform binda händerna, då det icko är så alldeles säkert att hvad man nu vill drifva fsonom kommer att passa in i det undervisas ningssystem, som en gång kan bli godkändt. Med godkännande af dessa åsigters riktighet yttrade sig äfven hrr Jöns Pehrsson, Ivar Månsson, Jöns Rundbäck, Gummesson, C. I. Bengtsson och A. Johansson. För nödvändighetea att höja prestbildningen eller att låta kyrkans blifvande tjenare under sin studietid få tillfälle att grundlägga en humanistisk bildning talade varmt hrr Björn. stjerna, A. W. Staaff, Törnfelt, Lyth, Ola Jönsson i Kungshult, Ehrenborg, Törnebladh, Fröberg, trand, Dickson, Olairfett, Huss ceh Granlund, Dessa talare hyste ingen farhåga för att prestbristen skulle ökas, tvärtom hade de öfvertygelsen att den skulle minskas genom de skarpa examensfordringarne. Det högre anseende, som genom ökade kunskaper skulle. vinnas åt presteståndet, måste ovil korligen till detsamma draga mången begåfvad yngling, som nu afhåller sig från denna räddningsplanka för oförmågan. Församlingslifvet, folxskolan, öfver hvilken prosten ännu har en påverkando tillsyn, och den allmänua upp lysningen skulle draga vinsten af det ökade kunskapsmått, hvarmod presten inträdde i tjonstgöring, om än det kunde undantagsvis ega giltighet att större fond af verldslig kun skap icke är absolut nödvändig för att man skall kunna vara en framgångsrik evangelii predikare, hvartill fordras särskilda gåfvor. Efter slutad diskussion afslog kammaren motionen med 80 röster mot 69, hvadan frågan alltså för denna gång förfallit, — Utan öfverläggning godkände andra kammaren hvad statsutskottet i anledning af k. m:ts proposition föreslagit angående det framtida underhållet af Beyershamn på Öland, samt, efter kortare meningsbyten, samma utskotts förslag till skrifvelse i anledning af hr Adlersparros motion om förbättring af hbeväringsmanskapets utred ning och underhåll. Skrifvelsoförslaget, affattadt i motionens syftes mötte intet motstånd; grefve Björnstjerna, med hvilken hr Nyblmus instämde, ville endast ha utverkade samma förmåner för stam? trupp, enär, utom det att det personliga ber hofvet vore lika behjortansvärdt, det ej kan komma i fråga att ha annan utredning för be väringen än för stamtruppon, alldenstund de numera hafva sina öfningar tillsammans. Då emollertid detta var framhållet i motiverna till skrifvelsen och dessa äfven medfölia till k min, fann kammaren, på framställning af hrr grefvo Posse, A!ersparre m. fl. icke skäl ändra don föredragna skritvo 20: Utan godkände densamma. Regeringens proposition rörande gens understöd anslagna skogar hade statsutskottet så kort och godt tillstyrkt, att deremot gjordos skarpa anmärkningar af hrr Caspersson, Sjöberg och Sven Nilsson i Österslöt, hvilka yrkade att frågan måtto afslås, så att hon i mera utredt skick måtte kunna föreläggas följande riksdag, Äfven utAk uetslodaröt arna orvafva Posse och hr Carl