gmnheterna - förefunnos; den vigtigaste vore
frågan om konverteringen. Det erinrades dock
att alla större lån, som vi ha med utlandet,
äro förskrifna i det landets mynt, som lemnat
lånet. Fördelarne af konventionen äro dock,
enligt dessa talares förmenande, så stora och
så vida öfvervägande olägenheterna, att det ej
kunde bli fråga om att afslå törslaget, såvida
man ville något som vore godt. Dessutom är
nu konjunkturen för öfvergången från silfver-
till guidstandard den gynnsammaste som kan
inträffa, I denna riktning, med kortare eller
omständligare utveckling af härför verkande
skäl, talade hrr Boman, Nils Larson, Carl
Ffvarsson, P. Olsson, Gumelius, Kolmodin,
Lundström, Gustaf Johnsson, Philipsson,
Gripenstedt, Nils Pettersson och Ola Jönsson
i Kungshult.
Med 128 röster mot d4 biföll kammaren
slutligen konventionen.
Efter denna utgång godkände kammaren utan
öfverläggning de i sammanhang dermed stående
förslagen till mynt- och konvertoringslag.
Teologico-fllosofiska examen.
Andra kammarens andra tillfälliga utskott
har, såsom vi förut meddelat, afstyrkt en af
första kammaren bifallen motion at hr Borg-
stedt om att denna examen måtte förklaras
obligatorisk för alla teologio studerande, som
ej aflagt filosofierkandidatexamen. Mot detta
utskottets. beslut bade hrr grefve Björnstjerna
och Hegermark sig reserverat.
Denna fråga sysselsatte kammaren längre än
myntkonventionen, utan att öfverläggningon
företedde något af större intresse. De hufvud:
argumenter, omkring hvilka debatten rörde sig,
voro. å ena sidan behofvet af ökad prestbild
ning, ett behof som alla erkände borde tills
godoses, och å andra sidan den bekymmer-
samma prestbrist, som : för närvarande råder i
landets flesta, om icke alla stift. Kyrkomötet,
som måste anses vara svenska kyrkans rätta
målsman, hade framställt en dylik anhållan,
som den hr Bergstedts motion nu innehåller,
men k. m:t har icke tillmötesgått densamma,
hufvudsakligen af fruktan för att de ökade
fordringarae skulle bortskrämma många yng
lingar från den presterliga banan. Statsrådet
Wennerbsrg, som deltog i debatten, är fort-
farande af samma åsigt. Dem som ifrigast
understödde denna mening var hr Abr. Rund-
bäck, som är fiende till allt examenstvång och
tycker att vi redan ha mer än tillräckligt af
föroskrifter i den vägen. Intet olyckligare kan
tänkas än om man slår sig på att roglerastudierna
i den riktning, att alla studerande skola bli lik-
som stöpta i en form. Under nuvarande förhål
landen hafva ju alla, som vilja och kunna
tillegna sig ett större kunskapsmått, väg öppen
i detta afseende, Tatet hinder från statens
sida möter ifall prestkandidaterna önska ut-
vidga sitt mått af vetande utöfver det före
skrifna. Dessutom vore det en annan sak som
borde afhålla riksdagen från att bifalla mo
tionon nu. Inom kort förestår nemligen, så-
som alla anledningar gifva vid handen, en om-
tattande reform i uandervisningsväsendet. Det
vore derför skäligen oklokt att nu genom en
partiel reform binda händerna, då det icko är
så alldeles säkert att hvad man nu vill drifva
fsonom kommer att passa in i det undervisas
ningssystem, som en gång kan bli godkändt.
Med godkännande af dessa åsigters riktighet
yttrade sig äfven hrr Jöns Pehrsson, Ivar
Månsson, Jöns Rundbäck, Gummesson, C.
I. Bengtsson och A. Johansson.
För nödvändighetea att höja prestbildningen
eller att låta kyrkans blifvande tjenare under
sin studietid få tillfälle att grundlägga en
humanistisk bildning talade varmt hrr Björn.
stjerna, A. W. Staaff, Törnfelt, Lyth, Ola
Jönsson i Kungshult, Ehrenborg, Törnebladh,
Fröberg, trand, Dickson, Olairfett, Huss
ceh Granlund, Dessa talare hyste ingen
farhåga för att prestbristen skulle ökas, tvärtom
hade de öfvertygelsen att den skulle minskas
genom de skarpa examensfordringarne. Det
högre anseende, som genom ökade kunskaper
skulle. vinnas åt presteståndet, måste ovil
korligen till detsamma draga mången begåfvad
yngling, som nu afhåller sig från denna rädd-
ningsplanka för oförmågan. Församlingslif-
vet, folxskolan, öfver hvilken prosten ännu har
en påverkando tillsyn, och den allmänua upp
lysningen skulle draga vinsten af det ökade
kunskapsmått, hvarmod presten inträdde i
tjonstgöring, om än det kunde undantagsvis
ega giltighet att större fond af verldslig kun
skap icke är absolut nödvändig för att man
skall kunna vara en framgångsrik evangelii
predikare, hvartill fordras särskilda gåfvor.
Efter slutad diskussion afslog kammaren
motionen med 80 röster mot 69, hvadan frå-
gan alltså för denna gång förfallit, — -
Utan öfverläggning godkände andra kamma-
ren hvad statsutskottet i anledning af k. m:ts
proposition föreslagit angående det framtida
underhållet af Beyershamn på Öland, samt,
efter kortare meningsbyten, samma utskotts
förslag till skrifvelse i anledning af hr Adler-
sparros motion om
förbättring af hbeväringsmanskapets utred
ning och underhåll.
Skrifvelsoförslaget, affattadt i motionens syftes
mötte intet motstånd; grefve Björnstjerna,
med hvilken hr Nyblmus instämde, ville en-
dast ha utverkade samma förmåner för stam?
trupp, enär, utom det att det personliga ber
hofvet vore lika behjortansvärdt, det ej kan
komma i fråga att ha annan utredning för be
väringen än för stamtruppon, alldenstund
de numera hafva sina öfningar tillsammans.
Då emollertid detta var framhållet i motiverna
till skrifvelsen och dessa äfven medfölia till
k min, fann kammaren, på framställning af
hrr grefvo Posse, A!ersparre m. fl. icke skäl
ändra don föredragna skritvo 20: Utan god-
kände densamma.
Regeringens proposition rörande
gens understöd anslagna skogar
hade statsutskottet så kort och godt tillstyrkt,
att deremot gjordos skarpa anmärkningar af
hrr Caspersson, Sjöberg och Sven Nilsson i
Österslöt, hvilka yrkade att frågan måtto af-
slås, så att hon i mera utredt skick måtte
kunna föreläggas följande riksdag, Äfven ut-
Ak uetslodaröt arna orvafva Posse och hr Carl