—- MV on
SS w
På denna tid begingos degligen så många
grymheter af feodal-adeln i landsorterna; en
bondes lif var i allmänhet så föga skyddadt,
att mäster Nicolas, då han hörde detta tal,
intogs af en stor och befogad förskräckelse,
— Lofve, att ni skall förlåta mig, nådige
herre, stammade han nästan ohörbart, och jag
skall bekänna hola sanningen för er.
— Jag lofvar det, svarade kaptenen, efter
att ha betänkt sig ett ögonblick; men på det
att icke ert felsteg må blifva alldeles ostraf-
fadt, skall ni gratis gifva herbsrgo och mat
åt mig och min vän chevaliern. .
— Ni gör mig en alltför stor ära, nådig
herte. Jag tacker er för er godhet.
— Jag vill inte höra några tåcksägelser.
Aflägg i stället er bekännelse!
Nicolas var fullkomligt uppriktig, Han oms
talade Benoists ankomst, skildrade den kriti-
ska belägenhet, hvari närvaron af markis de
la Tremblays förste skogvaktare hade försatt
honom, och tillstod slutligen att han nödgats
uppoffra kycklingen, som han ämnat åt de två
resande, för att sjelf undgå böter och fän- .
golse.
— Vid alla afgrundsandsr, röt kapten Ro-
land, då gästgifvaren slutat sin ömkliga be-
rättelse, för mig till denne skurk. Den stor-
ätaren är nog djerf att ingripa i riddersmäng
rättigheter? En sådan oförskämd krabat! Han
skall, min sann, få so att vi inte äro att leka
med. :