—MV on SS w På denna tid begingos degligen så många grymheter af feodal-adeln i landsorterna; en bondes lif var i allmänhet så föga skyddadt, att mäster Nicolas, då han hörde detta tal, intogs af en stor och befogad förskräckelse, — Lofve, att ni skall förlåta mig, nådige herre, stammade han nästan ohörbart, och jag skall bekänna hola sanningen för er. — Jag lofvar det, svarade kaptenen, efter att ha betänkt sig ett ögonblick; men på det att icke ert felsteg må blifva alldeles ostraffadt, skall ni gratis gifva herbsrgo och mat åt mig och min vän chevaliern. . — Ni gör mig en alltför stor ära, nådig herte. Jag tacker er för er godhet. — Jag vill inte höra några tåcksägelser. Aflägg i stället er bekännelse! Nicolas var fullkomligt uppriktig, Han oms talade Benoists ankomst, skildrade den kritiska belägenhet, hvari närvaron af markis de la Tremblays förste skogvaktare hade försatt honom, och tillstod slutligen att han nödgats uppoffra kycklingen, som han ämnat åt de två resande, för att sjelf undgå böter och fän. golse. — Vid alla afgrundsandsr, röt kapten Roland, då gästgifvaren slutat sin ömkliga berättelse, för mig till denne skurk. Den storätaren är nog djerf att ingripa i riddersmäng rättigheter? En sådan oförskämd krabat! Han skall, min sann, få so att vi inte äro att leka med. :