På hospitalet i den lilla stad, der Dussud
hade sitt hem, låg en viss Joannis, kallad
Rambin. Under en månads tid hade han
sväfvat mellan lif och död och nu, då han
låg på sitt yttersta, kunde han ej taga med
sig i gratven den förskräckliga hemlighet, hvil-
ken han burit i så många år. För den till-
kallade presten afgaf han fullständig bekän-
nelse och uppgaf äfven den, som varit hans
medbrottsling vid rånets föröfvande. Denne
har visserligen nekat, men hvarje sjuk sak
kan förnokas. Få ansträngningar skulle dock
rättvisans handhafvare behöfva göra, för att
förmå denne till bekännelse, men — preskrip-
tionstiden är för längesedan slut, och lagen
kan derföre intet göra.
Inför lagen är således Dussud fortfarande
den skyldige, ty denna kan icke förklara ho-
nom, den straffade, oskyldig till brottet förr,
än de verkligen brottslige blifvit upptäckta
och straffade, Men denna upptäckt och denna
bestraffning förhindrar lagen sjelf genom sitt
stadgande om preskriptionstiden. En hård
lag, men lag!
Det allmänna omdömet har dock nu ändtli-
gen erkänt straffets orättvisa och den olycklige
Dussuds oskuld. -Upprättelse kom således, om
ock både sen och ofullständig. : t
Romansiskö, Amerikanska tidningen
Hemlandet för den 18 mars berättar:
Guvernör Jakobs i Vest Virginien benådade i
fredags en 17-årig mordbrännerska, som kort
förut blitvit dömd till tukthusarbete för lifs-
tiden. Orsaken till hennes olycka var föl-
jande: Hon hade en trolofvad, hvilken för
några månader sedan häktades för hästtjufnad.
Då han saknade alla utsigter att blifva fri-
känd, åtminstone på några år, beslöt Sara
(så är flickans namn) att deras förening lika
fullt skulle genast ega rum. För detts ända-
mål måste hon naturligtvis in i fängelset, Detta
hale sina svårigheter, men Sara fann på råd,
Hon gick åstad och tände på en bykyrka.
Nästa morgon befann hon sig mycket riktigt i
fängelset. Men nu ville olyckan att hennes
trolofvade dagen derpå, mot all förmodan, blef
frikänd. Han visade sig nu icke mindre tro-
gen än sin olyckliga brud, och det är hans
outtröttliga, aldrig svalnande bomödanden som
nu återskaffat henne friheten. Det unga pa-
ret skulle vigas som i söndags.
NkagtrnremeRRR TREE