oafbrotet, men ofruktbart, politiskt arbete. Ef-
ter vår uppfattning hvilar ett svårt ansvar på
hvar och en, som bidrager till förlängning af
detta tillstånd. .
Då det var klart att en regering, som endast
vill använda såväl sin egen makt som det stöd
hon eger i landsthinget (första kammaren) för att
motsätta sig våra retormförslag, sjelf utgjorde
ett absolut hinder för reformers genomförande,
skulle det varit oriktigt att låta dessa stranda
R de hinder i landsthinget, hvilkas oundviklig-
et berodde på den ifver, hvarmed de söktes af
regeringen. På vårt förslag uraktlät folkethin-
get ait sända sina lagförslag till landsthinget,
under det thinget yttrade att deras genomförande
på ett tillfredsställande sätt vore en omöjlighet
så länge nu varande ministör innehar makten.
Detta var endast en ytterligare bekräftelse i
speciela fall af det faktum, som också på annat
sätt framträdt och som regeringen ej heller dolt
i sina uttalanden, nemligen att det råder en stor
meningsskiljaktighet mellan regeringen och fol-
kethinget.
En sådan meningsskiljaktighet måste, när man
ömsesidigt kommit till visshet derom, undanröd-
jas, såvida den konstitationella monarkien skall
förutsättas vara grundad på en förnuftig mening.
Det är det egendomliga för denna statsform att
den medger genomförandet af folkets vilja med
bibehållande af konungens oansvarighet och re-
geringsmaktens styrka. Detta möjliggöres genom
den i all konstitutionel författning djupt grun-
dade vexelverkan mellan regeringen och en ur
folkets val utgången representantförsamling. När
grundlagen — såsom hos oss är förhållandet
— tillika har en annan konstitutionel församlin
(landsthinget), är åt denna i allmänhet tillerkän
en betydelsefull uppgift i afseende på lagstift-
aingsarbetet, men den eger aldrig med hänsyn
till bestämmandet af det politiska lifvets riktning
en lika berättigad ställning som den folkvalda
kammaren. Folkethiogets säregna ställning i
detta afseende framgår af grundlagens bestäm-
melser om detta things företrädesrätt angående
behandlingen af fivanslagen och dess befogenhet
att. ställa ministrarne under åtal; Sjeltva sa-
kens natur gör detta dessutom alldeles uppen-
bart, emadan under motsatt förhållande grund-
lagen skulle bli den förenade byråkratiens och
aristokratiens kryphål i stället för folkfrihetens
borg. Vår uppfattning i detta fall stärkes äfven
af exempel från andra länder, hvilkas grundlag
liknar vår.
Den antydda meningsskiljaktigheten kan un-
dantödjas antingen derigenom, att konungen,
om han tviflar på att folkethinget är et sant
uttryck af valmännens åsigter, upplöser thinget
och förordnar om nya val, eller derigenom att
konungen afskedar den minister, som ej kan för-
lika sig med folketbinget, och tager en annan,
som med thinget kan draga ens.
Det tillkom nu icke folkethinget att gifva ko-
nungen något råd i detta afseende; dertill har
konungen sina ansvariga rådgifvare, om hvilka
man alltid må hoppas, att deras maktbegär icke
står i vägen för deras fosterlandskärlek. Der-
emot tillkom det thinget att till konungens kän-
aedom bringa det faktam af den från båda sidor
erkända saknaden af öfverensstämmelsen mellan
thinget och ministören. Folkthinget gjorde detta
genom en adress, som det antog den 31:sta mars
och som den 4:de april öfverlemnades till ko-
nungen. 5 r
Adressen känna ni; det af konungen, på hans
ansvarige ministrars tillstyrkan afgifna svaret
känna ni äfven.
Valmän! Ställningen är klar: den nu varande
ministåren bestrider grundlagens ledande tanke.
En strid härom kan icke undvikas.
År 1870 uttalade och år 1872 upprepado den
förenade venstern såsom en ovilkorligen öfver-
vägande hufvudpunkt i det af folkets stora flertal
gillade programmet, att folkets sjölfstyrelse, un-
der erkännande af den konstitutionella konungens
grundiagsenliga särskilda rättigheter, är grund-
tanken i vår författaiog, at hvars verkliggö-
rande folket: vilja icke skall kunna tränga ige-
oom, hvarken i landets lagstitaing eller styrelse.
Vi äro af de med oss lika tänkande i thinget
bemyndigade att uttala, det de riktiga grundsat-
ser, som vi sålunda hafva gillat, allt framgent
troget skola värnas af edra representantsr i
thinget.
Vill regeringen vidhålla sin mot folkfriheten
fiendtliga ståndpunkt, måste striden förr eller se-
nare flyttas från thinget ut till valtribanerna. Då
gola alla de, som genom ministörens fasthål-
lande vid en minoritetsstyrelse se sin oberät-
tigade öfvervigt i ledningen af samhällets utveck-
ling gynnal, af yttersta krafter anstränga sig för
att bekämpa oss; men då lita vi på, tt: liksom
pi finna oss på vår post såsom grundlagens vak-
tare på thinget, skola vi också finna er såsom
grunilagens manstarka försvarare vid valen.