En fattigmansfest.
Ja, det var nu icke en fest af fattigman,
men en högtid på fattigmans vägnar.
Doktor W. Boström har några är varit
fattigläkare i Adolf Fredriks församling. Nu-
mera heter det Distriktsläkare, men isak
gör titelw ingen förändring. Distriktsläkaren
är ialla fall en af kommunen aflönad läkare,
som sköter dem, hvilka ej hafva råd att
betala läkarearvode — ofta icke heller me-
dikamenterna. Det är en besvärlig befatt-
ning, en sorglig och bekymmersam tjenst,
särdeles i en sådan församling, som Adolf
Fredriks, hvilken har ett mycket stort antal
fattiga medlemmar.
Doktor Boström hade tagit afsked emedan
man, i trots af vederbörandes tillstyrkande,
hade vägrat att bevilja anslag till ett bi-
träde åt honom.
I går afton voro omkring 130 af försam-
lingens inyånarö samlade på Phenix för
att betala den tacksamhetsskuld, hvari de
för församlingens räkoving ansågo sig stå:
till den afgångne fattigvännen.
Kyrkoherden Staaff gaf uttryck åt deras
känslor i ett tal, framfördt med hans väl
kända förmåga. Han häntydde — och det
anslog synnerligen på alla som närmare känna
doktor Boström — på Hvad som gjort denne
läkare älskad af de fattige: att när han gaf
sin hjelp skedde det framförallt med ett
gladt bjerta. Det var en bland hemlighe-
terna af hans konst och af hans framgång.