En fattigmansfest. Ja, det var nu icke en fest af fattigman, men en högtid på fattigmans vägnar. Doktor W. Boström har några är varit fattigläkare i Adolf Fredriks församling. Numera heter det Distriktsläkare, men isak gör titelw ingen förändring. Distriktsläkaren är ialla fall en af kommunen aflönad läkare, som sköter dem, hvilka ej hafva råd att betala läkarearvode — ofta icke heller medikamenterna. Det är en besvärlig befattning, en sorglig och bekymmersam tjenst, särdeles i en sådan församling, som Adolf Fredriks, hvilken har ett mycket stort antal fattiga medlemmar. Doktor Boström hade tagit afsked emedan man, i trots af vederbörandes tillstyrkande, hade vägrat att bevilja anslag till ett biträde åt honom. I går afton voro omkring 130 af församlingens inyånarö samlade på Phenix för att betala den tacksamhetsskuld, hvari de för församlingens räkoving ansågo sig stå: till den afgångne fattigvännen. Kyrkoherden Staaff gaf uttryck åt deras känslor i ett tal, framfördt med hans väl kända förmåga. Han häntydde — och det anslog synnerligen på alla som närmare känna doktor Boström — på Hvad som gjort denne läkare älskad af de fattige: att när han gaf sin hjelp skedde det framförallt med ett gladt bjerta. Det var en bland hemligheterna af hans konst och af hans framgång.