de närvarande, som varseblef att gubben blånade om läpparne, föreslog att skicka efter läkare, hvilket ock skedde; men förgäfves, ty ehuru läkarebjelp skyndsamt erhölls, så var gubben då redan död och omöjlig att återväcka till lif. Med fingrarne borttogs ur halsen på honom en duktig bit kött, genom hvars fastnande döden förorsakats af qväf ning. Den aflidnes närvarande son tog så illa vid sig fadrens brådstörtade: död, att han i första förtviflan hotade att springa i ån och dränka sig och blott med våld kunde af två karlar tviogas att förhålla sig stilla. Em ohygglig tilldragelse i Munkamöllan, belägen utmed jernvägslinien mellan Svenstorps station och Örup, berättas af Ystads tidning sålunda: Innehafvaren af nämda qvarn, Måns Nilsson Clarberg, hade för något öfver en månad sedan i sin tjenst antagit en mjölnardräng, hvars namn oss ännu icke är bekant. Vi veta endast, att han hade sitt egentliga hem i Tomelilla. Den 30 mars hade husbonden uppgjort liqvid med drängen, som då skulle afflytta. Drängen aflägsnade sig, men återkom på aftonen och tillbringade natten mellan nämda och påföljaade dag i Clarbergs hem. På morgonen hade drängen, som var berusad, begifvit sig upp till Clarberg, som då befann sig i den s. k. skalqvarnen, och skulle drängen der, enligt hans egen uppgift, afhemta en qvarglömd knif, med hvilken han öfverföll sin förra husbonde, som tilldelades tre hugg, riktade mot hufvudet, men hvilka förfelade sin verkan, emedan den öfverfallnes hufvudbonad till större delen afvärjde huggen. Nu uppstod en tvekamp, som sluta: des dermed, att mjölnardrängen nedstörtade eller måhända utkastades genom den öppna qvarndörren och i fallet illa slog sitt hufvud mot en på marken stående jernstång. Drängen fattade dervil tag i en sten, som han slungade upp mot mjölnaren, som å sin sida skyndade ned och med en käpp tilldelade drängen ett slag öfver nacken. Drängen var emellertid icke värre deran, än att han kunde utan annans tillhjelp resa sig, aftorka blodet och för tillstädeskommande personer omtala förloppet, hvarefter han begaf sig till Tomelilla, der han insjuknade i stark feber och afled sistlidne söndags afton. Till redaktionen af Dagens Nyheter! Då uti nr 2522 af eder tidning blifvit reroducerad en i Strengnäs Tidning under rubrikon Telegrafverkets hemligheter förekommande insinuation, att en insändare till sistnämda tidning skulle hafva klagat öfver att personer, som icke äro edsvurne, få tjonstgöra på härvarande telegrafstation, anser jag mig berättigad fordra, att i eder tidning äfven in föres den förklaring, som jag härmed får afgifva, nemligen: Att vid stationen inga andra personer fått tjenstgöra än de, som dertill haft kuvgl. telegrafstyrelsens tillstånd och som afgifvit föreskritven edz3förbindelse. Strengnäs kungl. telegratstation den 9 april 1873. Aug. Svinhufvud, stationsföreståndare.