de närvarande, som varseblef att gubben blå-
nade om läpparne, föreslog att skicka efter
läkare, hvilket ock skedde; men förgäfves,
ty ehuru läkarebjelp skyndsamt erhölls, så
var gubben då redan död och omöjlig att
återväcka till lif. Med fingrarne borttogs ur
halsen på honom en duktig bit kött, genom
hvars fastnande döden förorsakats af qväf
ning. Den aflidnes närvarande son tog så illa
vid sig fadrens brådstörtade: död, att han
i första förtviflan hotade att springa i ån och
dränka sig och blott med våld kunde af två
karlar tviogas att förhålla sig stilla.
Em ohygglig tilldragelse i Munka-
möllan, belägen utmed jernvägslinien mellan
Svenstorps station och Örup, berättas af
Ystads tidning sålunda: Innehafvaren af nämda
qvarn, Måns Nilsson Clarberg, hade för något
öfver en månad sedan i sin tjenst antagit en
mjölnardräng, hvars namn oss ännu icke är
bekant. Vi veta endast, att han hade sitt
egentliga hem i Tomelilla. Den 30 mars hade
husbonden uppgjort liqvid med drängen, som
då skulle afflytta. Drängen aflägsnade sig,
men återkom på aftonen och tillbringade nat-
ten mellan nämda och påföljaade dag i Clar-
bergs hem. På morgonen hade drängen, som
var berusad, begifvit sig upp till Clarberg,
som då befann sig i den s. k. skalqvarnen,
och skulle drängen der, enligt hans egen upp-
gift, afhemta en qvarglömd knif, med hvilken
han öfverföll sin förra husbonde, som tillde-
lades tre hugg, riktade mot hufvudet, men
hvilka förfelade sin verkan, emedan den öfver-
fallnes hufvudbonad till större delen afvärjde
huggen. Nu uppstod en tvekamp, som sluta:
des dermed, att mjölnardrängen nedstörtade
eller måhända utkastades genom den öppna
qvarndörren och i fallet illa slog sitt hufvud
mot en på marken stående jernstång. Drän-
gen fattade dervil tag i en sten, som han
slungade upp mot mjölnaren, som å sin sida
skyndade ned och med en käpp tilldelade
drängen ett slag öfver nacken. Drängen var
emellertid icke värre deran, än att han kunde
utan annans tillhjelp resa sig, aftorka blodet
och för tillstädeskommande personer omtala
förloppet, hvarefter han begaf sig till Tome-
lilla, der han insjuknade i stark feber och
afled sistlidne söndags afton.
Till redaktionen af Dagens Nyheter!
Då uti nr 2522 af eder tidning blifvit re-
roducerad en i Strengnäs Tidning under ru-
brikon Telegrafverkets hemligheter förekom-
mande insinuation, att en insändare till sist-
nämda tidning skulle hafva klagat öfver att per-
soner, som icke äro edsvurne, få tjonstgöra på
härvarande telegrafstation, anser jag mig be-
rättigad fordra, att i eder tidning äfven in
föres den förklaring, som jag härmed får af-
gifva, nemligen: Att vid stationen inga andra
personer fått tjenstgöra än de, som dertill
haft kuvgl. telegrafstyrelsens tillstånd och som
afgifvit föreskritven edz3förbindelse.
Strengnäs kungl. telegratstation den 9 april
1873. Aug. Svinhufvud,
stationsföreståndare.