NAV, MYR MVV ALVA MAAMA SILV VAR MV få MVA VILL TUH
alldeles utsugna och i lång tid endast ega qvar
det höpfallna skalet — för att måhända i sinom
tid fyllas af ett bytt intresse.
Vi observera äfven att bollarne röra sig, men
olika, Det allmänna intresset rör sig långsamt
och med en viss värdighet, då deremot parti-
intressena ha en högst ojemn och stundom
häftig rörelse. De enskilta intressena röra sig
äfven olika: en del lifligt och en del mera
lugnt, ja, en del stå nästan flegmatiskt stilla.
aa ej att rätt draga nytta af sin egen
raft.
Nu hafva vi genom kikaren sett huru hela
systemet, på en gång betraktadt, företer sig.
Det vore kanske icke alldeles utan intresse att
rikta kikaren på systemets särskilta delar för
att iakttaga de olika intressenas tendenser,
hvilket utan kikare faller sig svårare. Vi rikta
instrumentet först på det allmänna intresset.
Det allmänna intresset, d. v. s. det allmäns
Dyttiga, styres af det sunda förnuftet. Det
allmänna intresset sluter inom sig någonting
af sjelfva gudomligheten, ty det är rättvist,
kärleksfullt, barmhertigt, oegennyttigt och väl-
görande. Hvarhelst det allmänna intresset
uppenbarar sig, sker det alltid i någon god
afsigt, antingen direkt eller indirekt. Det all-
männa intresset betingar endast åtgärder, som
härflyta från det sunda förnuftet; men då det
icke till sin natur kan vara oberoende, så kräf-
ver det understöd af de enskilta intressenas
bästa tendenser och utöfvar derigenom den
ädlaste verksamhet inom hela systemet. Äfven
då det allmänna intresset nödgas mer eller
mindre strängt tillrättavisa något af de andra,
sker det med fästadt afseende på hela syste-
mets bästa. !
De kommunala intressena äro filislafdel-
ningar af det allmänna intresset och utöfva
inom vissa gränser samma fundktioner; men de.
äro mera mottagliga för reaktionära impulser,
och omotiverade sidointressen, hvilka liksom
bygga backar till hinder i de kommunala in
tressenas väg. w
Börds- och rangintressena styras ej af det
sunda förnuftet; tvärtom, intresset styrer
subjektets tendenser och stärker detimaginära
företrädesbegreppet. Men det sunda förnuftet
erkänner endast tvenne prerogativer hos men-
niskorna, nemligen: uppförande och kunskaper.
Denna rangordning är den naturliga, ty indi
viden kan sakna mer eller mindre af hvåd
man kallar uppfostran och likväl ådagaläggs
ett oklanderligt eller ännu mer; ett i allo be-
römvärdt uppförande. Den intellektuela bild-
ningen är dernäst den verkliga, den sanna
rangskilnaden, och är berättigad i den grad,
den är intensiv och fruktbärande.
Rangintresset eller ärelystnaden förleder
stundom till. de förnuftsvidrigaste excesser.
Historien lemnar os8 härom lika så sorgliga
som exakta vittnesbörd. — Det ena rangintres-
set tål ej att det andra bär tre kronor i sitt
vapen. Rapgintressena gå bröstgänges till väga.
De resa sig upp mot hvarandra i form af fäst
ningar; de uppoffra milliarder riksdaler på
mordvapen och trotsa hvarandra med uppställda
armer, nvilka till största delen icke veta hvad
de göra. Många, omicke alla, krig bafva dessa
slags intressen att tacka för sin dråpliga tillv
varo. — När man sger två fiontliga(?) krigs-
härar uppställda emot hvarandra och kan fatta
djupet af därskapen deruti, så tycker man sig
se invånarne ur två ofantliga därhus utsläppta
för att gå löst på hvarandra. Ju värre de
kunna tilltyga hvarandra, desto större ära(2?)
anse dessa intressen att de — som sluppit
undan med lifvet, böra tillerkännas. Ja, de
tappro - få till: och med granna skyltar. på
butiken för att visa hvad slags affärer de drifva:
— Men de, som uppoffrat hela sin tillvaro;
hvad få de? eller: de, som derigenom förlorat
sitt stöd, sitt hopp?
Men låt oss lemna detta sorgliga intresse
och rikta kikaren på en annan grupp af syste-
met. — — Men stopp! Was ist das? En
särskild upphöjning på den stora bollen, på
det allmänna intresset? — — Ah, nu förstå
vi! — Det är kronan på det allmänna intres
set, det är gräddan af det sunda förnuftet:
ack, det är verldskongressen! — Den har till
Uppgift att förskingra villorna och förskona
menniskorna från den råa styrkans gräsliga
raseri. Rätt sä! Så bör det vara. — Hvad
har väl annars menniskan för anledving att
skryta öfver sitt företräde framför de vilda
djuren, om hon ej genom fornuftetsrätta bruk
kan på fredlig Väg afgöra en tvist? — Ingen
tvist kan vara af annan natur, vare sig emels
lan pvationer eller enskilta individer, än att den
kan af sundt förnuft utredas och biläggas.
Vi gå vidare. — Se der finna vi en stor
boll, som tyckes vara med svarta fläckar punkte-
rad. — Det är det klerikala intresset.
Det klerikala intresset måtte hafva sitt ur-
sprung från underjorden, ty intet annat intresse
vet omtala: Satans makt, ett helvete, der eld
och svafvel ständigt brinner, der gråt och
tandagnisslan skKall vara till evig tid, m. m.
O, du vidtberesta och vidtberyktade intresse!
Du hafver gjort millioner gånger större upp-
täckt än sjelfva Columbus, ty du hafver upp-
täckt en makt(?), som (i fall det vore sannt)
skulle täfla med Gud om herraväldet öfver
menniskan, O, du obesvärade intresse! Dig
generar ingenting... Du allena vet att bland
hundrade olika kyrkor gifves det blott en;
som är saliggörande. Du allena är oriente-
rad der, hvarest de nittionio öfriga skola, med
sin orlofssedel i sin hand, installeras. Du vet, ;
att ditt eget intresse är ofelbart; du vet att:
Pruftöna Anlkaldan nam hilhtatalanes damm mar nde i