jande scenen visar ett själslidande som svår-
ligen kan framställas mera sannt och varmt.
Det hemska hysteriska skrattet bildar slut-
punkten i denna skakande teckning. Detta
allt sker mestadels under stumt spel, men
utgör ovedersägligen det vackraste momentet
i. denna framställning, om ock den motsva-
rande stämningen hos artisten ej hvarje gång
är lika varm. .
Den humoristiska bild som -hr Arlberg
ger af Laertes är erkänd såsom särdeles
lyckad. Man kan dock ej gilla uteslutan-
det af en ganska rolig scen med en dithö-
rande i sin art ypperlig aria. Det är ian-
dra aktens början. Philine sitter vid sin
toalett och Laertes uppträder i upprymdt
lynne.
— Besitta! utbrister han, sådant präktigt
rum! är det här som ni inlogerats?
— Ja visst, min kära Laertes! friherrin-
nan har upplåtit ein boudoar åt mig.
— (Listigt.) Och baronen, min sköna, är
utan tvifvel i besittning af nyckeln?
— Fy då! Ni är drucken, tror jag!
— Inte alls! jag är stämd för att le och
säga artigheter.
— Äfven åt mig?
— Äfven åt er! och ni skall finna dem
oemotståndliga!
— Haha! Jag beundrar er!
— Hör på bara!
Och nu följer en s. k. madrigal, ett kär-
leksqväde i äkta roccocostil, sådan den fö-
rekom i Ludvig den 15:des tid, och dertill
i ganska humoristisk behandling. Denna
sång är jemte gavotten musikens egentliga
tidsbild (om ock något anakronistisk) från
förra seklet, och borde för sin öfverensstäm-
melse :med kostymen ej saknas. Vi förorda
ock särskildt upptagandet af denna episod
vid en. framtida operans repris.
Gavotten är en inlaga åt mad. Trebelli-
Bettini, som vid Mignons upptagande på
italienska operan i London fick infallet att
vilja sjunga Fredriks parti, då detta förträff-
liga nummer också gjorde stor lycka. Hr
Olsson gifver rolen i det hela på utmärkt
sätt; men dels behöfver denna sång, för att
göra sig gällande, en mera accentuerad
deklamation, dels är ock den svenska tex-
tens...underläggning . icke rätt lyckad och
tarfvar ändring, den vi likaledes för fram-
tiden förorda.)
Sista aktens dekoration är ej särdeles
Jyckad. Man vet ej rätt hvar Philine.wp-
pohåller sig, då hon till Mignons förskräc-
kelse uppstämmer sin polonaise, och man är
frestad att tro henne stå i förstugan eller
på gatan. Rätteligen borde rummet (uti ett
palats i Venedig) vara ett galleri med öppna
arkader och-i fonden utsigt åt stora kana-
len med kyrkan San Giorgio eller något
dylikt i bakgrunden. Philine borde fara
förbi i en gondol och härvid genom sin sång
tillkännagifva sin närvaro.
I närmaste tiden har man, såsom det för-
ljudes, att vänta den länge fördröjda repri-
sen af Hugenotterna, hvari fru Stenhammar
alternativt. med. fröken Hebbe Järer komma
att sjunga Valentine. .. Samma förståndiga
alternativsregim kommer utan tvifvel ock
att ega rum med Elsas parti i. Lohengrin,
det man bör få vänta ömsom utfördt af fru
Stenhammar och fröken Hebbe, hvilken förut
med så stor framgång sjungit det i Tysk-
land. En: olika individuell uppfattning skall
utan tvifvel väsentligen bidraga till att
gifva rolen ett flersidigare intresse, samt
både i artistiskt och materielt bänseende
medföra en afgjord fördel. — — W: B.