— Tant ledsen? frågade han efter en stunds tystnad och slog sina små armar om min Häls. — Nej, min lilla gosze, tant är int2 ledsen — tant är så glad och tant skall inte gå ifrån dig, tillade jag, ty den hemska drömmen stod åter för mig. Men ack, jag var ju sjelf ej stort mera än ett bara -— och hur skulle jag, kunna uppfylla en moders kall... Mina ögon föllo i detsamma på blommorna, som jag lagt afsides, då moster gått ut, och jag kom att. tänka på -hvad som stod i brefvet. . De skulle ju brisga mig mången kär helsning, tänkto jag och inandades deras vällukt. Säkert älskar han mig garska mycket, och bär jag närmare lärt känna honom, kommer jag nog att hålla af honom också. Då moster i detsamma öppnade dörren, skyndade jag att torka bort mina tårar; hon såg missnöjd ut och gaf mig en frågande blick, som jag sökte undvika. — Jag förstår mig sannerligen inte på dig, Olivia! Hvarför gråter du? i Jo, jag kom att tänka på att efter han, som moster säger, är så fullkomlig, ekall han kanske fordra mera af mig än jag kan uppfylla; han är säkert för god för mig — jag vet att jag bar så många fel! — HFEör på, Olivia, hvad jag säger! afbröt hon; ingen man, han må vara hur fullkomlig