ståndig, och jag skulle varit lycklig, om du
ville stanna i mitt hus så länge som helst.
Egnell sade att han på senare tiden noga ob-
serverat dig; hen menar att det är något blygt
och tillbakadraget i ditt sätt att vara, utan
att du derför ser tafatt eller. förlägen ut,
hvilket gör dig så älskvärd, och jag tror han
har rätt. Att ban förr eller senare skulle
gifta om sig, derpå har jag varit beredd. Nu
vet jag då med säkerhet att du blir god mot
go8son.
Hennes rörelse öfverväldigade henne helt
och hållet. :
— Du bör ej misstyda min rörelse — jag
har ingenting emot partiet, och jag gillar full-
komligt hans val — dessutom har ban ju be-
tett sig så delikat genom att först vända sig
till mig — — men ser du vissa minnen upp-
dyka — sår, gom nära nog varit läkta, börja
åter svida, och bilden af mitt älekade, hädan-
gångna barn står jemt för mina ögon.
Hon lutade sitt hufvud mot min axel och
snyftade helt högt; ett par gåvger förde hon
handen åt hjertat och drog en djup suck, Jag
beklagade henne verkligen; huru mycket hade
hon ej förlorst på ett enda år!
— Jag måste lägga band på mig när Egnell
var här, så att han ej skulle märka att jag
blef upprörd, men det kommer surt efter,
känner jag. Åh, åh!
— Ack ja, sade jag och fattade hennes