Hvarjehanda nyheter. En byteshandel. En Minnesota tidning berättar följande: Ett äkta par, som för några år sedan bodde i Wisconsin, skildes vid början af amerikanska inbördes kriget. Mannen gick ut i kriget. Då detta var slutadt, återvände han ej till sin hustru. Hans vänner och bekanta antogo honom vara fallen på ärans mark. Detta trodde hans hustru också, och då åtskilliga år förflutit, utan att man hört det ringaste om eller från honom, lät hon slutligen af en annan Adams son förmå sig att inträda i nytt gifte. Åter förgick ett år, och då flyttade det äkta paret från det civiliserade Wisconsin till en nybyggaretrakt i fjerran vestern. En dag, för icke länge sedan, voro de båda inne i närmsta lilla stad — om ett tjog khusfkan kallas så — för att atsätta alstren af sina händers arbete samt af sin jord. Under det de uppehöllo sig i det brädskjul, som gjorde tjenst såsom postkonter, kom en emigrant körande och höll utanför dörren. Man tänke sig hustruns förvåning, då hon fick ge den man. hon trott vara död för åt ekilliga år tillbaka, stiga lifslefvande ned från vagnen och öppna dörren till postkontoret. Äkta mannen nr 2, som var rädd för att få samma medfart som en hund i en kägelbana, ställde sig försigtigtvis bakom en stor kakelugn, för att icke stå nykomlingen midt i väs en. Dennes förvåning blef icke mindre. Han lef först stående en stund, alldeles förstummad,: och lät sina ögon omvexlande vandra från sin förra hustru till hennes nu varande man bakom kakelugnen och tillbaka igen. Omgider segrade det sedliga elementet i hans natur och han utsträckte försoningens och vänskapens hand mot båda. Frågor, svar och förklaringar följde nu i mängd och det framgick att äfven äkta mannen nr 1 gift om sig och att denna hans andra hustru var med honom. Kort och godt: emigrantparet inbjöds hem till det andra paret, och hvilka förhandlingar der nu må ha försiggått — så mycketär visst att soldaten och hans första hustru blefvo ense om att återknyta det första äktenskapets förlorade tråd, och att äkta mannen nr 2 gaf gitt bifall till att äkta soldatens andra hustru, dock blott på det vilkoret, att soldaten lät en hagelbössa, som var bra att skjuta fåglar med, gå med i köpet. Båda paren lefva nu lyckliga och nöjda, icke långt ifrån hvarandra. Så långt kan man drifva en sak genom ömgesidig, vänlig öfverenskommelse! Upsalawitz, En kronikör i tidningen Upgala säger, med anledning af spökerierna i Medelpad, att mörkrets. berre är en medelmåttig padda. En stor hvisselpipa. Den väldigaste hvisselpipa i verlden torde väl vara den, som nyligen blifvit förfärdigad i Portlands maskinbyggeri i Förenta staterna för fyrbåksverkets räkniog. Densamma håller 18 tum i geromskärning och väger omkring 160 skålpund. Den erfördrar en ånga af 60 skålpunds tryck per qvadrattum, hvilken ånga lemnas från en enkom härför bestämd ångpanna. Vid lugnt väder höres pipan på ett afstånd af ända till e svensk mil. Den användes för att gifva sig: naler i tjocka. (ND